Kommer coronavaccin vara säkra för gravida?

Det största hoppet om att stoppa COVID-19-pandemin är att vi snart får tillgång till ett eller flera fungerande vaccin. Nästan 200 vaccin mot corona är just nu under utveckling och flera stora bolag har redan preliminära resultat från s.k. fas-3-studier. Pfizer meddelade nyligen att deras vaccin minskade risken att drabbas av COVID med 90% och Moderna säger samtidigt att deras variant fungerar ännu lite bättre. De biverkningar man sett liknar de som man brukar se vid vaccinationer, det kan göra ont där man fått sprutan och en del känner sig hängiga någon dag.

Men samtidigt finns det två stora grupper som faktiskt ännu inte testats. Det gäller barn (<18 år) och gravida. I veckans avsnitt av Riskzonen berättar vi historien om Neurosedyn och diskuterar läkemedelsrisker under graviditet med Peter Moldéus, tidigare global chef för säkerhetstestningen av läkemedel vid AstraZeneca.

Neurosedynskandalen visar varför vi idag är så försiktiga med att testa nya mediciner på gravida, men att inte testa eller använda vaccin innebär ju också risker.

Hur vet vi om ett coronavirusvaccin är säkert för gravida kvinnor?
Det första steget är att se hur människor reagerar på de vacciner som för närvarande testas, med särskilt fokus på friska kvinnor som är i fertil ålder men inte är gravida. Kunskapen från denna grupp kommer att hjälpa experter på kvinnors och barns hälsa att ge rekommendationer om vilka vacciner som bör utvärderas även hos gravida kvinnor.

När fler och fler vaccinkandidater utvecklas vill forskarna såklart att även gravida kvinnor också får möjlighet att delta i studier, som kan gynna dem och deras barn. Det handlar om att väga risk mot nytta. Genom att vänta med att inkludera gravida minskar risken för biverkningar, men man vill också se till att bästa möjliga bevis tas fram för säker användning av vacciner under graviditeten.

För att fatta beslut försöker vaccinforskarna att utnyttja de möjligheter som finns för att samla in relevant information. Till exempel kan vissa kvinnor bli gravida under studien. Detta är ju högst troligt när man på kort tid testar på tiotusentals kvinnor. Det är alltså superviktigt att forskare planerar för att systematiskt samla in data som rör graviditet och spädbarnsresultat för kvinnor som blir gravida under fas-3-studien.

När ett vaccin till slut godkänns, ska en gravid kvinna kunna vaccineras?
För det första finns det inget godkänt vaccin just nu så det är omöjligt att säga. När det allra första vaccinet blir tillgängligt är det högst osannolikt att det kommer finnas bevis från gravida kvinnor. Så en kvalificerad gissning är att få gravida kommer att få det initialt, och endast erbjudas om de tillhör högprioriterade grupper, som har andra riskfaktorer eller löper ökad risk att bli smittade.

En annan faktor som riskbedömare behöver hålla kolla är att det hela tiden kommer ny kunskap. I början av 2021 kommer vi att ha mer information om coronavirusets effekter under graviditeten. Om viruset utgör en stor risk för gravida kvinnor är det möjligt att gravida kvinnor kan erbjudas ett vaccin tidigare. Beslutsfattare bör alltid väga risken för vaccination jämfört med risken för att vaccineras mot en sjukdom som kan orsaka allvarliga skador.

Nästa år kommer vi ha en tydligare bild på alla sidor av ekvationen: risk med vaccinet+ risk att bli smittad + nyttan av att inte bli sjuk. Alla dessa saker måste vägas samman. Samtidigt är detta ett typexempel på ett dilemma inom medicinsk etik. Vad är mest etiskt; att inte ge vaccin kan ju leda till allvarlig sjukdom, samtidigt som ett oprövat vaccin kan ha risker. Det viktiga är dock att effekten och riskerna för gravida kvinnor inte lämnas utanför bedömningarna av de nya vaccinerna.

/Mattias

Nürnberg och Vipeholm

I veckans avsnitt av Riskzonen tar vi avstamp från de experiment på människor som utfördes vid Vipeholms sjukhus strax utanför Lund. Den som vill få inblick i vad som hände bakom de låsta dörrarna ska lyssna på den omskakande dokumentären som journalisten Randi Mossige-Norheim gjort för P1 Dokumentär. I Riskzonen breddar vi diskussionen till att handla om vetenskaplig metod och hur man kan nå kunskap utan oetiska experiment. Här vill jag ge lite bakgrund till den politiska diskussionen i Sverige vid den tiden och hur det så småningom kom att förändra svensk forskning.

Efter att ha läst en hel del Vipeholmsmaterial är det en fråga som hänger kvar – hur kunde svenska forskare långt in på 1950-talet få tillstånd och pengar till att bedriva denna typ av försök? Hade ingen politiker tagit del av erfarenheterna från Nürnbergrättegången, där nazisternas experiment utreddes?

Jo, det fanns politiker som ville reformera svensk forskning. Våren 1953 nådde diskussionen om missförhållanden vid Vipeholm de stora tidningarna och projektet debatterades i riksdagen. Kanske är det i denna debatt vi för första gången ser embryot till det som idag är självklarheter när det gäller forskningsetik i Sverige.

När jag läser protokollet från 1953 framkommer att Olle Dahlén (Folkpartiet) tillsammans med bland andra ledamöter från både Högerpartiet (Elis Håstad), Bondeförbundet (Andersson i Brämhult) och Socialdemokraterna (Gösta Netzén) drev på för att stoppa försöken och argumenterade utifrån att (1) försökspersonerna hade inte möjlighet att lämna samtycke, (2) att deras anhöriga inte informerats, (3) att syftet varit att framkalla skada (tandröta), (4) att undersökningarna genomförts på ett förnedrande sätt, samt (5) att man i de inledande försöken sätt att dödligheten minskade med 50% om patienterna gavs en näringsrik kost, vilket ju betydde att man kraftigt ökade risken för att försökspersonerna skulle dö genom att ersätta mer nyttig kost med extrema mängder socker.

Andra politiker hamnade tyvärr på fel sida i historien. Den ansvarige ministern i Tage Erlanders koalitionsregering, Gunnar Hedlund (Bondeförbundet), menade till exempel att försöket inte alls var oetiskt då man ju bara varierat mängden socker i maten, vilket ju borde vara närmast ofarligt och inte alls detsamma som att medvetet framkalla tandröta. Hedlund berättar också att han besökt Vipeholm och med egna ögon sett hur bra man behandlade barnen. Ministern får också stöd från Socialdemokraten Johannes Blidfors ”Om vi vet att experimenten är oskyldiga, vad är det då som hindrar att de utförs?”, och vidare ”Patienterna har själva fått avgöra, om de erbjudna mängderna skulle intagas eller ej. Jag skulle vilja säga till herr Dahlén, att människor i intelligensåldern 2—6 år har också inom vissa gränser förmåga att avgöra, vad de själva önskar.”

Försöken sanktionerades alltså från regeringen och en majoritet av riksdagens ledamöter. Varifrån hämtade då kritikerna, Dahlén och Co, sin inspiration när de kritiserade försöken på Vipeholm? Jag tror det var från Nürnberg. Bara några år tidigare (1947) hade nämligen Nürnbergrättegångarna handlat om nazisternas hemska forskningsverksamhet och ett dokument som fått oerhörd stor betydelse för medicinsk forskning är Nürnberg Codex , tio kriterier som forskning på människor måste uppfylla för att vara etiskt godtagbart. Det skulle dröja flera år innan dessa typer av kriterier blev svensk lag, men debatten om Vipeholm visar när dessa principer börjar slå rot i Riksdagen och det visar också att frågan bröt partilinjerna då ledamöter från olika partier argumenterade för att något var fel med experimenten på Vipeholm.

Här kan du själv läsa principerna i Nürnberg codex (eng. Nürnberger Code). Att svenska politiker och forskare allt för sent anammade dessa priciper är en skamfläck. Tack och lov att mycket av detta idag genomsyrar våra etiska regler.

The Nürnberger Code

  1. The voluntary consent of the human subject is absolutely essential.
  2. The experiment should be such as to yield fruitful results for the good of society, unprocurable by other methods or means of study, and not random and unnecessary in nature.
  3. The experiment should be so designed and based on the results of animal experimentation and a knowledge of the natural history of the disease or other problem under study that the anticipated results will justify the performance of the experiment.
  4. The experiment should be so conducted as to avoid all unnecessary physical and mental suffering and injury.
  5. No experiment should be conducted where there is an a priori reason to believe that death or disabling injury will occur; except, perhaps, in those experiments where the experimental physicians also serve as subjects.
  6. The degree of risk to be taken should never exceed that determined by the humanitarian importance of the problem to be solved by the experiment.
  7. Proper preparations should be made and adequate facilities provided to protect the experimental subject against even remote possibilities of injury, disability, or death.
  8. The experiment should be conducted only by scientifically qualified persons. The highest degree of skill and care should be required through all stages of the experiment of those who conduct or engage in the experiment.
  9. During the course of the experiment the human subject should be at liberty to bring the experiment to an end if he has reached the physical or mental state where continuation of the experiment seems to him to be impossible.
  10. During the course of the experiment the scientist in charge must be prepared to terminate the experiment at any stage, if he has probable cause to believe, in the exercise of the good faith, superior skill and careful judgment required of him that a continuation of the experiment is likely to result in injury, disability, or death to the experimental subject.

/Mattias

Många PFAS-förgiftade platser fortfarande inte avslöjade.

I förra veckan rapporterade Naturvårdsverket att de, tillsammans med Sveriges Geologiska Undersöknröringar (SGU), hade identifierat drygt 11.000 platser där giftigt brandskum används. Det kan tyckas mycket, men rapporten redovisar bara platser som förorenats mellan 1998 och 2015. Stora mängder PFAS-skum användes före 1998, vilket gör att det fortfarande kan finnas ett mycket stort antal platser där dricksvatten och miljö kan ha tagit skada, platser som fortfarande är okända.

Några av de platser som utsatts för brandskum med miljögiftet PFAS under åren 1998-2015.
Källa: Naturvårdsverket

Tillverkarna kände till riskerna redan under 1970-talet, men fortsatte ändå att sälja fluorerat brandskum till svenska myndigheter.

De senaste åren har vi genom diverse rättegångar i USA fått viss insyn i vad tillverkaren 3M visste om produkternas giftighet för människor och miljö. Under 1970-talet stod det klart att ämnet var miljöfarligt och fanns i blodprover hos befolkningen, under 1980-talet förstod tillverkarna att ämnet kan orsaka cancer hos djur och störa viktiga cellulära receptorer, under 1990-talet klarnade bilden av dessa gifter ytterligare tills man i början av 2000-talet började fasa ut en av de värsta PFAS-varianterna (PFOS). Under alla dessa decennier mörkade företaget alltså riskerna för myndigheter och köpare. Dokumenten visar att man dessutom arbetade målmedvetet med att sälja så mycket som möjligt (se strategidokument från 1995 nedan. ”Key action 1A6 – Contunue to maintain regulatory approval to sell PFCs as long and as broadly as we can”). Bland kunderna fanns svenska räddningstjänster och det svenska försvaret.

Användningen av PFAS-skum har pågått mycket länge.

Exakt hur mycket PFAS-skum som användes i Sverige före 1998 är okänt, men i Ronneby, den plats där högst halter uppmätts i människor och miljö, har man kunnat dokumentera användningen av PFOS-innehållande brandskum från 1985-2003. Även på Stockholm Arlanda började PFOS-innehållande skum att användas vid brandövningar under 1980-talet. Men användningen vid olika flygplatser började antagligen ännu tidigare. I Naturvårdsverkets egen rapport står följande om när man kan anta att PFAS-skum började användas: ”Om flygplatsen blev nerlagd före 1950-talet är det inte troligt att skum med högfloredade ämnen har använts.” År 1993 använde samtliga räddningsfordon och flygplatser under dåvarande Luftfartsverket PFAS-skum. Under år 2002 började slutligen en värsting-variant av brandsläckningsskum försvinna från marknaden. PFOS-fria skum byttes ut mot skum med andra fluorerade ämnen. Det kvarvarande lagret av PFOS-skum användes dock till dess att det tog slut.

Hur ser det ut idag med PFAS-skum?

Idag används ett brandsläckningsskum vid Stockholm Arlanda som enligt tillverkaren ska vara fritt från fluorinnehållande ämnen och samtliga Swedavias brandbilar har sanerats från gamla skummedel. Men Försvarsmakten har fortsatt använda PFAS-skum. Idag övar militären med ett fluorfritt övningsskum och deras ”skarpa” skum innehåller visserligen inte PFOS idag, utan ett annan PFAS-variant som kallas 6:2 FTS.

Sammanfattningsvis finns sannolikt många många platser som ännu återstår att identifiera och riskbedöma. De platser sin hittills identifierats härrör från åren efter 1998, samtidigt som PFAS-skum kan ha släppts ut sedan 1950-talet. Dessutom fortsätter användningen av PFAS-skum även idag om än i begränsad omfattning.

/Mattias

PS. Lyssna på veckans avsnitt av Riskzonen, som handlar om terrordådet på Drottninggatan och hur rädsla påverkar oss människor.

Infodemin är här!

Världshälsoorganisationen WHO har startat en hemsida där de bemöter myter kring COVID-19. Där listas idag en lång rad olika exempel på myter kring olika kurer som sägs skydda mot COVID-19. Heta bad, chili peppar, vitlök… på listan står även flera av de saker som Donald Trump förespåkat, som hydroxychloroquine, UV-lampor, klorin, och diverse kosttillskott. Alla dessa teorier sprids minst lika fort som virus. Det har kallats en infodemi.

Trump kallar viruset för det kinesiska viruset och i Ryssland skämtar man om att Astrazeneca utvecklar ett vaccin som förvandlar människor till apor. Pandemin blir en möjlighet att vinna strateiska fördelar genom att påverka den information som sprids.

Ordet infodemi har funnits i både engelskan (infodemic) och svenskan sedan början av 00-talet, men har först år dykt upp i svensk press. Min Riskzonen-kollega Emma Frans är faktiskt en av de som först använder ordet (SvD 15/2-20). Själva fenomenet är förstås betydligt äldre. Ett exempel på en infodemi, som institutet för språk och folkminnen nämner, skedde under ett utbrott av gula febern i Angola då det plötsligt cirkulerade ett rykte att den som vaccinerade sig inte kunde dricka öl på en vecka. Genast sågs en nedgång i andelen som vaccinerade sig.

Jag tror vi nu står inför något nytt, en meta-konspiration. En konspiration som vill få oss att tro på konspirationer, eller i varje fall bli osäkra på vad som är sant och falskt. En stor skillnad mellan tidigare infodemier och vad som sker i år är att vi står inför en av de första globala informationskrigen där geopolitiska spänningar parat sig med globala mediaflöden. Det handlar till exempel om de nya vaccin mot viruset SARS-CoV-2 som nu utvecklas och testas i olika delar av världen. Ledare i olika länder ser sannolikt fördelar i att misskreditera vaccin i andra länder. Lyckas man skapa misstro hos andra vinner man två strategiska fördelar; dels försvagas motståndarens folkhälsa och dels eroderar tilliten till de lokala myndigheterna. Båda dessa effekter försvårar hanteringen även vid andra typer av kriser.

Länge har vi betraktat konspirationsteorier som en samling galna sagor. Sagor som får oss vanliga att känna oss smarta och upplysta. Men den nya typen av myter och rykten kring vaccin kommer vara nästan omöjligt att skilja från verkligheten. Rapporter om biverkningar och skillnader mellan de olika ländernas vaccin kommer placeras i våra flöden och följa sin egen medialogik. Samtidigt är det svårt att kontrollera fakta och värdera vad som är stort eller smått. Vi måste fråga oss, vem tjänar på min rädsla, och vem kan tjäna på att försvaga min tillit?

I dagens avsnitt av Riskzonen tar vi upp rädsla för ny teknik och nya vaccin. Vi intervjuar Professor Maria Feychting om riskerna med mobilstrålning och 5G. Jag är övertgad om att ett av de bästa skydden mot alla infodemier är att öka medvetenheten kring riskvärdering och öka kunskapen om bevisvärdering inom riskbedömning. Riskzonen är en podd som syftar till just detta. Ett slags vaccinering mot infodemier.

/Mattias

Ta hand om biosfär-1!

Utgångspunkten för veckans avsnitt av Riskzonen är ett experiment, som genomfördes i Arizona mellan år 1991-1993 under namnet Biosphere-2. Experimentet gick ut på att skapa ett hållbart ekologiskt system, men gick inte riktigt som planerat. Maten räckte inte till för att föda ens åtta personer och 20% av arterna dog ut. Samtidigt sjönk syrehalten och koldioxidhalten ökade, vilket påverkade korallreven kraftigt. På så sätt var det ett misslyckande. Men inom forskning talar vi sällan om misslyckanden, eftersom vi kan lära oss minst lika mycket av försök som inte följer den förväntade vägen. Biosphere-2 blev till exempel ett av de första bevisen på vad som händer med korallrev om koldioxidhalten tillåts öka.

En biosfär är enligt nationalenklocypedin ”den sammanfattande beteckningen för de delar av jorden där liv kan förekomma”. Ordet formas av två delar; det grekiska ordet bios, som betyder liv, och sfaira, som betyder sfär. Det var Edvard Suess, en geolog verksam i Österrike som år 1875 använde ordet för första gången. Edvard Suess var en vetenskapsman vars upptäckter än idag formar vår syn på världen. Han var den som upptäckte spåren av Gondwana, superkontinenten, som fanns för 550 miljoner år sedan och som är orsaken till att Sydamerikas östkust passar ihop med Afrikas västkust, likt två pusselbitar. Våra kontinenter har alla en gemensam geologisk och biologisk historia.

Begreppet biosfär plockades långt senare upp av den ukrainske geokemisten Vladimir Vernadsky, som 1926 använde ordet för att benämna det interdicsiplinära koncept som fogar samman astronomi, biogeografi, geokemi, hydrologi, evolutionslära, biologi, kort sagt Life science och Earth science.

Vad hände med anläggningen i Arizona efter de första experimentet? Idag ägs och drivs den av Arizona University och är faktiskt öppen för besökare. Gå gärna in på deras hemsida och läs om forskningen. Bland annat finns ett laboratorium med ”rockybatorer”, där dagens forskare studerar hur levande organismer påverkar olika bergarters nedbrytning. Eller kolla in biosphere-2:s egna youtubekanal för att få inspiration till de riktigt stora biosfäriska frågorna.

Den svenska institution som, enligt mig, ligger längst fram när det gäller tvärvetenskapliga planetära frågor är Stockholm Recilience Center. Det är deras chef Line Gordon som intervjuas i dagens avsnitt av Riskzonen. Här är en bra video där forskare från SRC förklarar varför denna typ av forskning är så viktig.

När du lyssnat på dagens avsnitt av Riskzonen hoppas jag att den allra sista meningen som Emma säger blir hängande kvar. Den sammanfattar vad vi kan lära oss av experimentet med biosphere-2. ”Just det här; hur viktigt det är att ta hand om Biosfär-1.”

/Mattias

PS. Varje måndag fram till lucia kommer ett nytt avsnitt av Riskzonen. Följ oss gärna genom att prenummerera där poddar finns och ”gilla” vår Facebooksida, så missar du inga avsnitt eller extra information.

#1 Chipslarmet

Idag sänds första avsnittet av min och Emma Frans podcast – Riskzonen. Många kommer nog ihåg ”Chipslarmet”, men få vet att det egentligen började med ett misslyckat tunnelbygge genom Hallandsåsen.

Emma och jag har grävt i arkiven för att ta reda på vad som egentligen hände och så har jag intervjuat Margareta Törnqvist, den forskare som först lyckades bevisa att tunnelarbetarna förgiftats av det cancerframkallande ämnet akrylamid och som därefter upptäckte att vi alla är exponerade.

När vi började arbetet med podden ville jag läsa om Tunnelprojektet och besökte därför Kungliga Biblioteket i Humlegården för att läsa Tunnelkommissionen rapport (SOU 1998:60), den statliga utredning som hade i uppgift att reda ut vad som gått fel vid bygget av tunneln genom Hallandsåsen. I slutat av den långa rapporten finns plötsligt en kort kommentar, som fick mig som toxikolog att stanna till. På sidan 268 i bilaga 4 står det: ”I tidigare studier av personer med yrkesexponering för akrylamid har det visats att det finns en bakgrundsnivå av akrylamid-addukter i kontrollpersoner på ca. 0,03 nmol/g hemoglobin (Bergmark, 1997). Orsakerna till denna bakgrund har för närvarande inte utretts. Flera omständighter tyder på att det finns ett naturligt ursprung (Törnqvist et al., 1998).” Det blev startskottet till ett podd-avsnitt om hur ett tunnelbygge kunde få chipsförsäljningen att rasa och McDonalds att börja servera sallad istället för pommes frites.

Uppgiften om att akrylamid fanns i vanlig mat blev till ett av de största hälsolarmen i Svenska media någonsin. I Riskzonen tar vi också upp den debatt som uppstod mellan epidemiologer och toxikologer. Kanske hade nyheten inte blivit så dramatisk om den inte föregåtts av utsläppen av akrylamid i samband med Hallandsåsen. Mat som odlats på Hallandsåsen behandlades ju som riskavfall och brändes. Nu visade det sig att akrylamid normalt fanns i halter av akrylamid som kanske till och med var högre i flera typer av föda. Livstidsrisken för cancer relaterat till akrylamid för en person som ofta äter hårt friterad potatis är faktiskt högre än den för arbetarna i tunneln.

Historien om Chipslarmet har verkligen många bottnar. Välkommen att lyssna på första avsnittet av Riskzonen. Gillar du podden, så hjälp oss gärna genom att gilla vår Facebook-sida, dela och tipsa dina vänner om en ny bra vetenskapspodd. Du hittar den där poddar finns t.ex. Acast, Spotify, Apple Podcaster. Välkommen in i Riskzonen!

Välkommen in i Riskzonen!

I tysthet har jag tillsammans med Emma Frans sedan i våras tagit fram underlag till en ny podcast om risk – Riskzonen. Vi utgår från händelser som verkligen skakat om och förändrat samhällets syn på risker. Vi intervjuar experter och analyserar tillsammans på hur man kan se på farorna som omger oss. Det är anledningen till att bloggandet varit lite sparsamt under några månader. Men nu blir det åka av, som Bolund brukar säga.

Här kan du lyssna på en kort trailer om podden och prenumerera, så du inte missar något: https://play.acast.com/s/riskzonen

Idén till en podd om Risk föddes under en debatt mellan oss båda. En toxikolog som forskar om riskbedömning och en prisbelönt epidemiolog, som avslöjar falska larmrapporter. Tillsammans tar vi oss an livets risker och oförutsägbarhet.

måndag 5 oktober kommer första avsnittet – Chipslarmet. Ni som varit med ett tag minns säkert tidningsrubrikerna om akrylamid i vanliga livsmedel år 2002, ”Galna-chips-sjukan”. Men vad få känner till är att chipslarmet egentligen startade i det misslyckade tunnelbygget genom Hallandsåsen.

Varje måndag ända fram till Lucia kommer Emma och jag berätta en ny historia och resonera kring risk och livets oförutsägbarhet. Vi kommer ta upp allt från terror till klimatförändringar och hål i tänderna. Vill du veta mer om podden kan du redan nu gå in och gilla vår Facebook-sida. Här på Toxicolour kommer jag också lägga ut lite extra material och reflektioner.

https://www.facebook.com/riskzonen/

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_8699.jpg
Fotografen Erik Flyg plåtar Emma inför releasen av första avsnittet. På Widerströmska huset på KI i Solna hittade vi en riktigt snygg betongvägg att posera framför. En podd om Risker måste ju ha viss hårdhet i gestaltningen.
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_8710.jpg
”Beppo”, så heter studion på Södermalm där vår producent Clara Wallin hjälper oss att spela in avsnitten. Det är Clara som skapat den unika Riskzonen-mixen av berättelser, intervjuer och samtal.
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är peter-portracc88tt.jpg
Att utgå ifrån starka berättelser kräver en riktig berättarröst. Peter Öberg är skådespelare och har precis rätt känsla för tempo och betoningar. Lyssna och njut.

Vem betalar? Tack vare Forskningsrådet Formas har vi fått möjlighet att göra Riskzonen. Formas stöder forskning om hållbarhet och vill bidra till att denna typ av kunskap sprids i samhället. Därför slipper du höra oss göra reklam i podden. Det är ju inte mer än rätt eftersom det är dina skattemedel vi använder, så se det som en skatteåterbäring, som varar ända till Lucia. Vi är helt enkelt två forskare på KI som pratar om risk. De åsikter som framförs är våra egna och representerar såklart varken KI eller någon annan.

/Mattias

Ett nytt sätt att beräkna hälsorisker.

Idag släpper vi vår nya studie om riskbedömning av kemikalier i miljön. Många platser i Sverige har dåligt drickvatten till följd av PFAS. Ronneby är platsen där man hittat de högsta halterna. Men vilken risk innebär det? Vi har för första gången använt en s.k. ”probabilistisk” metod för att beräkna hälsorisker med PFAS i dricksvatten.

Här kan du läsa hela studien i open access:

https://ehp.niehs.nih.gov/doi/full/10.1289/EHP6654

Probabilistisk?? Ett problem idag är att många myndigheter bara undersöker om en kemikalie ligger över eller under ett visst gränsvärde. Vi ville veta mer om hur stor risken faktiskt kan vara genom att ta hänsyn till att det finns variation och osäkerhet. Om jag skulle hitta en liknelse vore det som att införa gråskala i en tidigare svart-vit värld.

Ett av de stora kommunikationsproblemen under den pågående corona-krisen har ju varit alla ”experter” som tvärsäkert uttalat sig utifrån minst sagt skakiga data. Variation och osäkerhet är svårt, men inte omöjligt att fånga. Ett sätt är att använda fördelningar istället för medelvärden. Vi gjorde därför om alla delar i riskbedömningen till fördelningar. En fördelning för att beskriva dos-respons, en annan för att beskriva skillnaden i känslighet mellan individer, en tredje för att beskriva skillnaden mellan djur och människor, och så vidare. Därefter lät vi en dator slumpmässigt kombinera fördelningarna tusentals gånger och på så sätt skapa en ny sammanlagd fördelning som visade hur stor andel av befolkningen som skulle kunna drabbas av en effekt.

PFAS-ämnen (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) finns i allt från skidvalla till stekpannor och brandskum. De är mycket långlivade och skadliga för både hälsa och miljö. PFAS kan bland annat orsaka försvagat immunsystem, sänkt födelsevikt och påverka kroppens nivåer av sköldkörtelhormon. I vår studie valde vi att titta på sköldkörtelhormonet T3 eftersom det bland annat är den effekt som ligger till grund för Sveriges åtgärdsgräns för dricksvatten.

Det är väl känt att PFAS kan störa nivåerna av sköldkörtelhormon i olika djurarter. Men hos människor är det varit svårt att studera effekten eftersom det finns en mycket stor naturlig variation. Vi vet dock att sköldkörtelhormon styr ämnesomsättningen i kroppen och alltför låga nivåer (så kallad hypotyreos) kan leda till trötthet, koncentrationssvårigheter och depression. År 2019 behandlades 472 000 personer i Sverige med läkemedel mot hypotyreos. Hormonet är också mycket viktigt under fosterutvecklingen.

suff_similar

Hur blev då resultatet när vi tittade på data från Ronneby? En tydlig skillnad var att kvinnor verkar utsättas för högre risk än män. Bland kvinnorna i Ronneby var sannolikheten att drabbas mellan 1% och 22%,  med ett centralvärde på 4%. Motsvarande värden hos män var mellan 0% och 3%, med ett centralvärde på 0,1%. Det betyder att färre än var femte kvinna, men fler än en på hundra ligger i riskzonen. För att få en mer exakt siffra måste vi ha bättre data.

Vår nya studie fokuserar inte på risken för diagnosticerbar sjukdom utan tittar på sannolikhet för att hormonnivåer påverkats. Därför går det inte att peka ut enskilda individer. Det är många faktorer som påverkar om man blir sjuk. Kroppen har en god förmåga att kompensera för miljöns påverkan, men PFAS är en faktor som kan öka riskerna.

Idag bedöms risker med kemikalier i miljön främst genom att myndigheter jämför exponeringen med olika riktvärden, vilket kan ge ett falskt intryck av att det finns en tydlig gräns mellan farligt och ofarligt. I framtiden hoppas jag att probabilistiska metoder ska kunna hjälpa oss att analysera risker mer noggrant och ta hänsyn till osäkerhet och variation på ett bättre sätt. För folkhälsan är det oerhört viktigt att vi inte stirrar oss blinda på effekter vi kan observera på individnivå.

/Mattias

PS. Som vanligt är forskning ett lagarbete. Min doktorand Antero Silva är studiens försteförfattare och som handledare är jag verkligen stolt över hans insats. Environmental Health Perspektives är dessutom en riktigt fin tidskrift. Joakim Ringblom såg till att datorns vindlande algoritmer kopplades ihop. Exponeringsdata från Ronneby kom från Kristina Jakobsson och Kritin Scott, medan Christian Lindh, en av Sveriges främsta miljökemister, analyserade PFAS i blodproverna.

antero

”Det räcker inte att veta att halterna överstiger ett gränsvärde. Vi ville ta fram en metod som beskriver hur stor risken är och samtidigt hanterar den osäkerhet som finns i underlaget”, säger Antero Silva, doktorand.

 

PFAS ger färre antikroppar mot virus

Ett av de mest åtråvärda testerna just nu är ett test som visar om man har antikroppar mot SARS-CoV-2. När du genomgått en virusinfektion bildar kroppen normalt antikroppar som skyddar om samma virus dyker upp igen. Förhoppningen med de nya testerna är att personer, som redan haft Covid-19, ska kunna gå tillbaka till jobbet utan rädsla för att bli smittade och utan oro att smitta andra. Men hur många antikroppar krävs för att vara skyddad och är alla lika bra på att bilda antikroppar?

WHO vaccine needed

WHO:s generalsekreterare Tedros Adhan Ghebreyesus försöker få världens länder att samarbeta för att ta fram ett vaccin mot SARS-CoV-2.

Det finns miljökemikalier som kan försämra immunförsvarets förmåga att bilda antikroppar. Några av dessa ämnen är de mycket långlivade miljögifterna PFOS och PFOA. I djurstudier har båda dessa ämnen visat sig orsaka ett försämrat svar på vaccination, färre antikroppar helt enkelt. För PFOS har forskarna också observerat att djur som exponerats lättare drabbades av infektioner. En kritisk fråga, som man alltid bör ställa sig när det gäller effekter på immunsystemet, är om effekten kan vara sekundär till andra typer av skador. När jag letar efter andra effekter i studierna ser jag att påverkan på mängden antikroppar är bland de effekter som kommer först.

Hur ser det ut för oss människor då? I studier från både Färöarna och Tyskland har andra grupper av forskare studerat barns förmåga att bilda antikroppar mot virus efter vaccinationer. Genom att mäta halten PFAS i blodet före vaccinationen och sedan se hur många antikroppar som barnen bildar har forskare upptäckt att barn med mer PFAS i blodet är sämre på att producera antikroppar.

Flockimmunitet är inte något nytt. Vi använder oss dagligen av flockimmunitet mot diverse smittsamma virus. När vi vaccinerar barn mot mässlingen är det inte bara för att skydda individen, utan minst lika viktigt är att skydda andra från att bli smittade. Våra antikroppar skyddar inte bara oss själva utan även våra medmänniskor. Men vad händer om den miljö vi lever i hämmar vår förmåga att bilda antikroppar?

När EUs myndighet för säkra livsmedel (EFSA) nyligen gick igenom forskningen kring PFAS, gjorde man bedömningen att immunsystemet är det som drabbas först. Baserat på observationerna hos barnen i Tyskland och på Färöarna har man beräknat att ett veckointag på mer än 8 nanogram PFAS per kilo kroppvikt skulle kunna skada vår förmåga att bilda antikroppar.

Efter EFSAs bedömning kommer svenska myndigheter behöva skärpa sina riktvärden och gränsvärden rejält. Det kan komma att kosta ganska mycket då många platser som nyligen ansågs vara ok, i framtiden kommer klassificeras som oacceptabelt förorenade. Just dessa befarade kostnader är något Naturvårdsverket lyfter i sitt remissvar till EFSA.

”A socio-economic impact assessment… is important as the proposed TWI could lead to major impacts on the guideline values for remediation of contaminated soil and ground water, contaminated soil for landfill, the environmental quality standards and the classification of status for water…” (Ur Naturvårdsverkets remissvar till EFSA, 20/4 – 2020)

Det kan ibland vara svårt att förklara för beslutsfattare varför man behöver oroa sig för kemikalier som ger lite lägre nivåer av antikroppar. Idag är det nog få som tvivlar längre. Oavsett om vi hoppas på ett vaccin mot Corona eller på att flockimmuniteten ska uppstå naturligt är det vår förmåga att bilda antikroppar som är avgörande. Miljögifter som hämmar vår förmåga att bilda antikroppar utgör ett problem för hela samhället.

/Mattias

Referens: EFSA CONTAM Panel. ”Risk to human health related to the presence of perfluoroalkyl substances in food”. (Daft for public opinion publicerat 24 feb 2020).

Framtidens forskning med djurförsöksfria metoder

Sedan någon vecka har vi på Karolinska Instituet skickat hem våra studenter och de flesta forskare jobbar hemifrån. Det går bra att jobba på alternativa sätt. Till och med fikaraster gå att ha on-line. Alternativa metoder börjar ofta som en ersättning för något, men erfarenheten visar att de snart lever sitt eget liv. De nya metoderna har en mycket snabbare utvecklingskurva och löser inte bara gamla problem utan bidrar till nya innovationer och lösningar. Lösningar som ofta visar sig vara revolutionerande. Vem tänker idag på en smart-phone som ett ”alternativ” till den gamla fasta telefonen med nummerskiva?

Imorse deltog jag i ett frukostseminarium on-line arrangerat av Djurens Rätt. Där samtalade jag med riksdagsledamoten Betty Malmberg (M) och representanter för Djurens Rätt om framtidens forskning. En av slutsatserna är att nya metoder behövs för att möta dagens utmaningar. I höst kommer nästa forskningsproposition. Då måste Sveriges regering ha pekat ut nya metoder som strategiskt viktigt.

/Mattias

Här kan du ta del av min presentation.