Jag har länge försökt utveckla mitt sätt att kommunicera om forskning. Att nå ut är en nödvändighet för att samhället ska få nytta av forskningen. Utan kommunikation, ingen förändring. Men det är svårt. När jag fick kontakt med Monica Björklund, omvärldsstrateg med lång erfarenhet från riksdagen och regeringskansliet, och vi tillsammans gav oss ut för att tala med olika aktörer utanför universiteten öppnade sig en ny förståelse. Genom samtalen med AstraZeneca, L’Oréal, Kemikalieindustrin, Kemikalieinspektionen, och några av våra mest erfarna politiker i riksdagen, fick jag en helt ny syn på kommunikation och på hur forskningen kan göra mer nytta i samhället. Resultatet från dessa intervjuer finns nu samlat i en rapport, som vi har skrivit.
Forskningsmetoderna som används i medicinsk forskning har länge utgått från djurförsök, men allt fler nya metoder tas fram, inte minst på Karolinska Institutet. Det handlar till exempel om avancerade cellmodeller och nya sätt att använda datorberäkningar.
Alternativ till de traditionella djurförsöken hanteras ofta som en djurskyddsfråga. I den nya rapporten visar vi att centrala aktörer ser utvecklingen av nya metoder utan djurförsök som strategiskt viktig för svensk forskning och innovation. Det är ingen tvekan om att djurförsök resulterat i ny kunskap, som i många fall gjort det möjligt att bota sjukdomar. Men ju mer den biomedicinska kunskapen växer desto tydligare blir det att råttor och möss inte längre räcker till. Djurförsöken är för oprecisa för de frågor vi har när vi tar fram nya kemikalier, material, och läkemedel. Möjligheten att testa tiotusentals kemikalier eller skräddarsy behandlingar – precisionsmedicin – kräver nya metoder och de vi intervjuat berättar att djurförsöken inte kommer bli det självklara valet i framtiden. Så här säger några av de vi intervjuat:
”Måste gå från att vara en djurskyddsfråga, till att bli en forskningsfråga, till att bli en Life Science-fråga.” (LIF, Läkemedelsindustriföreningen)
”Vi skulle gärna se att akademin blir mer aktiva med att driva möjligheterna med nya, effektivare, djurförsöksfria metoder.”
(IKEM, Innovations- och kemiindustrierna)
”Det pågår ett systemskifte där maskininlärning och AI kommer in. Nya metoder blir mer komplexa och består inte längre bara av enkla cellmodeller.” (Kemikalieinspektionen)
Att nya metoder är viktigt märks även i regeringens forskningspolitiska proposition. Där står att …”Sverige kan bli världsledande inom alternativa metoder”. För att det ska bli verklighet, krävs dock ökad kommunikation och samverkan mellan forskare, myndigheter och företag. Men vad innebär det i praktiken? Vi lät varje intervju avslutas med en fråga om konkreta råd till forskare. Här är två av de råd som samhällets olika aktörer ger till forskare för att deras metoder och resultat ska kunna nå ut bättre och komma till nytta:
Sök kontakt och ta vara på möjligheter
De forskare vi intervjuat berättar alla om tillfällen då möjligheten att kommunicera utgjort startpunkten på ny samverkan och nya forskningsprojekt. Några menar till och med att ny kunskap växt fram ur dessa möten. Att forskare behöver vara aktiva är något som även betonas av myndigheterna, politikerna, bransch- och intresseorganisationerna. De trycker alla på vikten av att forskare själva söker kontakt.
Kommunicera genom hela forskningsprocessen
Kommunikationen bör börja redan i problemformuleringen och fortsätta genom hela forskningsprocessen (Problemformulering – Ansökan – Planering – Datainsamling – Analys – Rapportering). Många tror felaktigt att kommunikationen ska starta när resultatet är färdigt och publicerat.
I slutet av rapporten lyfter jag och Monica några strategiska vägval, för att hjälpa svensk forskning att nå längre när det gäller nya metoder utan djurförsök. Jag vill här peka på tre av dessa, som handlar om hur lagstiftning, universitet och forskare kan dra åt samma håll:
EU-lagstiftningen visar vägen – nya metoder ska tas fram
En grund, när det gäller frågan om hur nya metoder kommuniceras, ligger i lagstiftningen som redan är på plats, med tydliga målsättningar om att få fram metoder utan djurförsök. Det behöver forskare, som kommunicerar i frågan, ha med sig.
Universiteten – kliv fram inom nya metoder
Nya metoder utan djurförsök innebär en potentiell kommunikations- och profileringsmöjlighet för lärosätena. Det finns en möjlighet för lärosätena att proaktivt – istället för reaktivt – kommunicera och locka nästa generations forskare, som redan verkar ha en mer öppen syn på nya metoder än sina etablerade kollegor.
Placement – och kommunikation kring innovation
En forskare som beskriver bristerna med djurmodeller och behovet av nya metoder är 2012 års Nobelpristagare i medicin, Shinya Yamanaka. Han använder exemplet med den neurologiska sjukdomen ALS. ”In the case of ALS, animal models do exist and many drugs have been developed that are effective on those animal models. However, the same drugs are not effective in human ALS patients. Therefore, drug screening for ALS needs to be conducted with human cells.”. En teknisk utveckling där nya metoder alltid jämförs med äldre djurförsök, och målet bara är att kunna ersätta dessa leder till stagnation. I rapporten skriver vi att begreppet Replacement, att ersätta djurförsök, behöver kompletteras med ett nytt begrepp – Placement. Vår tanke är att
dagens och morgondagens forskare även bör arbeta med Placement, att placera sina nya metoder i samhället utan att nödvändigtvis relatera till djurförsök – och således använda detta synsätt i sin kommunikation.
Läs rapporten:
/Mattias
Disclaimer: Innehållet i rapporten representerar författarna, inte Karolinska Institutet, KI. Däremot är vi tacksamma för att KI gav finansiellt stöd till projektet.
toxicolour 