Nytt riktvärde för PFOS kan behöva sänkas direkt.

 

vildvittra

”Syns inte, finns inte!” ropar vildvittrorna när de flyger i flock på jakt efter Ronja Rövardotter. Ekot av ropen verkar ha nått långt utanför Mattisskogen. På europeiska livsmedelsmyndigheten EFSA ropar man om PFOS risker i form av ett Tolerabelt dagligt Intag (TDI), syns inte… finns inte, Livsmedelsverket svarar från Uppsala, syns inte…finns inte, och så i förra veckan kommer SGI (Sveriges Geotekniska Institut), syns inte…finns inte!

Jag har spårat upp riskbedömningens källa, det experiment med PFOS som utgör utgångspunkten för alla de riktvärden myndigheter använder (Seacat et al., 2002). Studien utfördes runt millenieskiftet i kemiföretaget 3M:s regi. Studien omfattar apor uppdelade i åtta grupper med sex apor i varje grupp (två grupper hade av någon anledning bara fyra individer). Honor och hanar exponerades var för sig, kontroll – lågdos – mellandos – högdos. Låt mig för enkelhets skull begränsa diskussionen till honorna (de kan anses mest relevanta för effekter under graviditet). De apor som fick högst dos drabbades av mycket allvarliga effekter i form av viktnedgång, leverskador och hormonstörningar. (Två av hanarna i högdos-gruppen dog faktiskt som en följd av exponeringen. Vad detta säger om djurförsök vill jag diskutera vid annat tillfälle).

De sex honapor som fick mellandosen mådde betydligt bättre, men fick bland annat sänkta nivåer av hormonet tyroxin, ett hormon som är jätteviktigt under bland annat fosterutvecklingen. Endast fyra honor fick den lägsta dosen och när de jämfördes med kontrollen observerades inga statistiskt signifikanta skillnader. Det är nu vilvittrorna kommer… syns inte finns inte! Att inte se någon statistiskt signifikat skillnad i en jämförelse mellan fyra exponerade djur och sex kontroller betyder inte att det inte finns någon hälsoeffekt! Ett alternativt sätt att uttrycka det hade varit ”vi ser ett samband mellan PFOS och hormonell störning och utifrån dessa begränsade data kan vi inte utesluta en 20% sänkning av tyroxinnivåerna vid den lägsta exponeringsnivån”.

Bakom alla rapporter döljer sig alltså bara fyra (!) apor. Jag menar inte att man behöver ha fler djur (snarare visar detta svagheterna med att lita blint på djurstudier). Min poängen är att myndigheter använder informationen på ett felaktigt sätt. Jag tror att detta är en av anledningarna till att riktvärden ofta sjunker när fler studier blir tillgängliga, något som jag skrivit om tidigare.

Om man läser rapporten från SGI finns det indikationer på att myndigheten faktiskt känner till svagheter i underlaget. SGI skriver ”Under arbetets gång har uppgifter framkommit om att rekommenderat tolerabelt dagligt intag (TDI) av PFOS kan komma att sänkas i framtiden”. I klartext betyder detta ”Vi vet att mycket talar för att vi undervärderat risken, men vi vill inte ta konsekvensen av detta just nu”. Om man känner till detta, varför i Herrens namn ser man inte till att ta göra något åt det?! Sverige har kompetens att ta fram ett alternativt hälsobaserat riktvärde och myndigheternas uppgift är inte att utgöra eko av EU:s vildvittror.

 

Ny möjlighet för svensk forskning att bidra till säkra kemikalier

Hur kan man lita på att en medicin eller kemikalie är säker?

Akademisk forskning är normalt inte kvalitetssäkrad. Fördelen är ökad flexibilitet men nackdelarna är att man förlorar i reproducerbarhet och att forskning alltför sällan ger den samhällsnytta man skulle önska, med tanke på att räkningen betalas av oss skattebetalare. Nyligen visade en artikel i ansedda Science att mindre än hälften av 100 undersökta psykologistudier gick att reproducera. En svensk sammanfattning går att läsa i Läkartidningen.

Vi forskarna själva hänvisar ofta till att våra publikationer granskats av kollegor. Eftersom jag själv ingår i systemet kan jag vittna om att detta oavlönade arbete innebär att man under några timmar läser en text med ”kritiska ögon”. Någon djupare granskning görs inte. Inom vissa områden sker en succesiv kvalitetssäkring genom att andra forskare gör liknande studier som i bästa fall kan bekräfta resultat, men att upprepa var andra redan gjort är varken drömmen för en forskare eller anslagsgivare.

När det gäller kemikalier, hälsa och miljö är det ofta lika illa. Det finns gott om exempel på studier där forskare övertolkat resultat. Små variationer förvandlas till ett tecken på livsfarliga kemikalier eller så tolkas uteblivna effekter som att ämnet är ofarligt. Eftersom mycket av denna forskning syftar till att vi ska kunna riskbedöma kemiska ämnen måste vi ställa högre krav på kvalitet och reproducerbarhet. Forskare som i sin ansökan om forskningsmedel påstår att deras forskning ska kunna användas till riskbedömning måste kunna visa att de genomför och designar studier på rätt sätt. Här behövs ett ordentligt kunskapslyft hos anslagsgivare som Formas och Vetenskapsrådet.

GLP står för Good Laboratory Practise och syftar till att kvalitetssäkra experiment. Har personalen rätt utbildning? Är mätinstrumenten kontrollerade? Finns alla rå-data sparade på ett kontrollerat sätt? Faktum är att få universitet klarar av att möta dessa basala kvalitetskrav. Detta leder i sin tur till att många studier är svåra att använda för att riskbedöma och reglera kemikalier på ett rättssäkert sätt. Myndigheter världen över kräver GLP för att fullt ut kunna lita på och vid behov kontrollera resultaten. Naturligtvis kan även icke-GLP-studier vara till viss nytta för riskbedömning, men oftast krävs då att flera oberoende forskargrupper med olika metoder visat samstämmiga resultat.

Sedan några dagar finns ett lysande undantag bland universiteten. Swetox Södertälje har blivit certifierat GLP-labb när det gäller toxikologiska studier och bioanalys. Äntligen! Det innebär att svenska forskare nu kan göra studier av kemikalier och läkemedel som myndigheter världen över inte kan bortse ifrån. En viktig milstolpe för svensk forskning och målet om en giftfri miljö.

/Mattias

 

”Forskningsproppen”, en grund för giftfri miljö

regeringen-3944

Regeringen har inlett arbetet med en ny forsknings- och innovationsproposition, den så kallade ”Forskningsproppen”. Minister Helene Hellmark Knutsson har en otroligt viktig uppgift framför sig. Vad som kommer stå i detta dokument kan nämligen bli avgörande för Sveriges chanser att nå miljökvalitetsmålet – En giftfri miljö. Kunskapen avgör våra möjligheter och utbildning ger oss uthållighet och flexibilitet. Det handlar nämligen inte bara om forskning – utan om grunden för framtidens EU-förhandlare och morgondagens kemikalie-entreprenörer. Därför är det jätteviktigt att alla vi som vill se en kemikaliesäker värld hjälper till så att regeringen inte missar möjligheten att få med forskning om kemikalier, miljö och hälsa i propositionen.

För att kunna ta till vara kemikaliers positiva egenskaper på ett hållbart sätt är det viktigt att förstå hur olika substanser på kort och lång sikt påverkar både människors hälsa och miljön. Genom en satsning på toxikologiska vetenskaper kan regeringen:

  • Öka samhällsnyttan med svensk medicinsk forskning och innovation.
  • Ge små och medelstora företagen inom Life Science bättre möjlighet att utveckla säkra kemikalier i Sverige.
  • Ge Sverige möjlighet att självständigt utreda hur substanser påverkar människor, djur och natur för att uppnå miljömålet en giftfri miljö.
  • Varaktigt stärka Sveriges förhandlingskapacitet kring EU:s kemikaliepolitik.

Vetenskapsrådets tidning ”Curie” ger en bra beskrivning hur arbetet med ”proppen” går till (länk).

Kemikalierna fler än någonsin

cropped-aop-ws.png

Hur många kemikalier finns det egentligen? Hamnade nyligen i en diskussion på Twitter om detta och måste erkänna att jag själv blev förvånad när jag började leta efter svaret.

CAS-registret är världens mest uppdaterade kemikalielista. Man kan säga att CAS-nummer är kemikaliernas motsvarighet till personnumer. Till exempel är 58-08-2 CAS-numret för koffein. Nu till siffrorna…Just nu finns det 103.005.205 organiska och oorganiska ämnen registrerade med unika CAS-nummer. Listan med ämnen växer dessutom med 15.000 nya ämnen per dag! Medan du läser denna blogg har det registrerats fem nya ämnen (kolla in kemikalieräknaren: https://www.cas.org/). Under 2014 registrerades fler ämnen än under hela perioden 1965-1990.

När det gäller riskbedömning av de ämnen vi har i våra varor och produkter finns 143.000 ämnen noterade inom EU. Cirka 13.000 av dessa ämnen används i stora volymer och finns idag registrerade med grundläggande data om hälsorisker.

Förresten, många ämnen kan ju ha flera olika namn. Allra flest namn har plastämnet Polyeten med 9.409 olika synonymer!