Sinar hjärnmalmen på Karolinska Institutet?

Sveriges framgång bygger i hög grad på hög utbildningsnivå. Vi har flera världsledande företag vars hela existens vilar på kunskapsdriven innovation, det gäller inte minst Läkemedel och Life Science. Under 2018 exporterades läkemedel från Sverige till ett värde av 82 miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas att Sverige under samma period exponerarar järn och stål för 66 miljarder (statistik från SCB).

Det finns dock en avgörande skillnad mellan järnmalm och hjärnmalm. Medan järn går att hämta upp ur gruvor, så består hjärnmalmen av talangfulla studenter. Precis som att järnmalmen behöver bearbetas för att bli högklassigt stål måste talangfulla studenter utbildas och klara sin doktorsexamen.

Karolinska Institutet (KI) har varit en av Europas viktigaste platser för forskning och forskarutbildning under många år. Men under förra året verkar något ha förändrats – antalet nya doktorander störtdyker. Enligt KI:s årsredovisning från 2019 har antalet nyregistreringar minskat med nästan 25%! Det är enligt mig jämförbart med att orderingången till LKAB skulle minska med 25%, med den skillnaden att järnmalmen ligger kvar i berggrunden, medan de talangfulla studenterna lätt flyttar vidare till andra länder och lärosäten. De studenter som 2019 inte fick möjlighet på KI tillhör europas smartaste individer. De har ambitionen och potentialen att starta nya företag, skapa nya innovationer och bota sjukdomar i framtiden.

Det finns personer, även vid KI, som tycker att Sverige utbildar för många forskare och aktivt vill minska antalet. Jag anser att de har fel. En kunskapsnation behöver kunskap. Kunskap är dessutom inte en ändlig resurs utan växer i kvantitet och kvalitet när den delas. Det finns naturligtvis ekonomiska begränsningar för hur många vi kan utbilda, men att skära bort de allra bästa studenterna framstår som ren kapitalförstöring.

KI_PhDstud

Antalet nyregistrerade doktorander vid KI. Data 2010-2016 från SCB och från 2017-2019 från KI:s egen årsredovisning.

Vad får det då för konsekvenser att KI minskar antalet doktorander? KI har länge utbildat 35-40% av alla forskare inom medicin. En möjlighet är såklart att andra lärosäten nu succesivt tar över KI:s centrala roll. Enligt vad jag hör bland kollegor från olika delar av Sverige finns en vikande trend även på andra universitet, dock inte lika drastisk som på KI. Ett exempel är att även den medicinska fakulteten vid Uppsala Universitet rapporterar en minskning.

Det minskande antalet nya doktorander får också direkta konsekvenser för utbildningarna vid KI. Antalet kurser bantas och mindre utbildningsprogeram läggs ner. Ett exempel är att KI nu lägger ner forskarutbildningsprogrammet Miljöfaktorer och hälsa. Antalet studenter blev så få att de som är kvar hänvisas till enstaka kurser eller råds att leta efter möjligheter på andra universitet. Färre doktorander leder också till sämre möjligheter för yngre forskare att göra karriär då handledning av doktorander är ett viktigt mått på utveckling.

Det finns flera orsaker till att antalet nya doktorander nu minskar. Dessa faktorer är till stor del strukturella. Det har på kort tid blivit mycket dyrare att utbilda doktorander. Stipendium och utbildningsbidrag finns inte kvar. Idag betalas istället full lön och arbetsgivaravgifter från första dagen. KI har helt enkelt inte råd att anställa lika många eftersom anslagen inte ökat. Vad som däremot ökat är byråkratin kring antagningar och uppföljningar. Möjligheten att provanställa har försvunnit samtidigt som ansvaret på handledaren ökat när det gäller att avhandlingen ska bli klar inom fyra år. Till detta kommer olika strategiska val från den lokala ledningen. Nästan alla doktorander vid KI betalas av enskilda forskargrupper via externa projektanslag. Antalet centralt finansierade doktorander motsvarar bara cirka 10% av det totala antalet heltidstjänster per år. Därtill fyller kinesiska staten på med 5-6% kinesiska stipendiater, varav flertalet återvänder till Kina efter utbildningen. De övriga doktoranstjänsterna betalas alltså i huvudsak av enskilda forskare och det är här minskningen sker.

Är man intresserad av Sveriges framtid gäller det att hålla koll på nyckeltalen i alla delar av ekonomin. Fler borde följa utvecklingen på våra ledande universitet och oroas om hjärnmalmen plötsligt sinar inom Life Science – ett av våra viktigaste exportområden.

/Mattias

Disclaimer: Åsikterna som presenteras representerar inte Karolinska Institutet.

 

Hemligt uppdrag: Command the Science!

En av världens främsta miljöforskare spelade ett djärvt, men välbetalt dubbelspel. Exemplet visar att ledande forskare haft en betydligt mer aktiv roll i mörkläggningen av riskerna med PFAS än vad som tidigare varit känt.

I måndags (10/1-2020) rapporterade journalisten Daniel Värjö i radioprogrammet Kaliber P1 om att den internationella kemikalieindustrin under flera årtionden mörkat data som pekade på allvarliga risker med PFAS. Företaget 3M hemlighöll data som visade att PFAS var giftigt, långlivat och att halterna ökade i människor och miljö. Hade informationen varit tillgänglig är det troligt att den höga exponeringen av befolkningen i Ronneby och på andra orter hade kunnat undvikas. Men vad som inte framkommit hittills är att framstående forskare haft en mycket aktiv roll i att beskriva PFAS som ofarligt.

Materialet om spelet för att dölja faran med PFAS har gjorts tillgängligt genom de förhör som hållits inför miljöutskottet i representanthuset i USA och jag har haft möjlighet att läsa det omfattande materialet. Vill du själv se delar av förhöret finns en länk i slutet av detta blogginlägg.

Medan jag sitter och läser de hundratals dokumenten från USA dyker plötsligt ett välbekant namn upp på flera ställen i texten. Det är en av världen främsta miljöforskare, Professor Paul Giesy. Han har genom åren varit aktiv vid många olika universitet i både USA, Kanada, Kina och Saudiarabien och har publicerat fler än 700 vetenskapliga artiklar, varav flera med svenska medförfattare. Han är extremt högt citerad och är top-0,001% bland aktiva forskare och världens näst mest citerade inom ekologi och miljövetenskap. Det är nästan märkligt hur mycket han hunnit med under sin karriär.

I bevismaterialet som nu gjorts tillgängligt finns flera mejl från Giesy sparade. De är ytterst graverande och pekar på ett intrikat dubbelspel. Utåt är han oberoende professor  och världsledande miljöforskare. Samtidigt arbetar han som välbetald konsult åt 3M för att kontrollera vilka studier som publiceras i syfte att förhindra att PFAS-kritiska artiklar ska få spridning. Han ingår som en nyckelperson i ett nätverk av forskare som fått betalt för att skriva studier som visar att PFAS är ofarligt. 3M kallar det ”selektiv finansiering av extern forskning”.

I breven till 3M:s laboratoriechef  William Reagen (eller Bill, som Giesy kallar honom) har Giesy en ganska skrytsamt tonläge. Han skriver att han som ledande expert på perfluorerade kemikalier får möjlighet att granska ”ungefär hälften av de artiklar som publiceras inom området”. Han fungerar också som redaktör för flera tidskrifter, vilket ger honom beslutanderätt över vem som ska få publicera. Men hans tjänster är inte gratis. 3M betalade enligt dokumenten ca. 2 miljoner dollar för han skulle agera dörrvakt på vetenskapliga tidskrifter. Utbetalningarna som går att spåra spänner från 1993-2009. Enligt breven till 3M är han dock noga med att inte redovisa arbetstiden på ett sätt som gör att det kan kopplas till 3M.

Här är två av de brev som finns med i dokumenten samt ett utdrag ur de månatliga betalningarna.

giesy_1

Giesy_2

Giesy_payments

Den vetenskapliga metoden bygger i grunden på opartiskhet, tillit, transparens och kollegial granskning. När det gäller PFAS verkar vissa tycka att andra regler ska gälla. I ett av mejlen läcker Giesy en nyskriven artikel och skriver nöjt till 3M hur han just stoppat en artikel med information om PFAS, som var alltför ”spekulativ”. Han erbjuder sig också att skicka fler artiklar för påseende direkt till 3M-personal så att de kunde granska dem själva. Målet enligt honom själv är att ”hålla dåliga artiklar borta från litteraturen”. Annars kan det bli besvärligt om man i framtiden hamnar i rättstvister, eftersom ”domare verkar tro att allt som står i den öppna vetenskapliga litteraturen är sannt”.

Strategin från 3M verkar ha varit att på olika sätt störa den akademiska världens möjligheter att ta reda på hur farligt PFAS är för människor och miljö. Det gör man genom att knyta till sig kända forskare som får i uppgift att avfärda risker. Samtidigt betalar man andra forskare för att göra det svårare att publicera resultat som visar på risker. Därtill underlåter man att rapportera de egna resultat som pekar på risker. Redan 1983 stod det till exempel klart att PFOA (ämnet som används i bland annat Teflon) var tydligt cancerframkallande i djurstudier.

Det är sent på natten och jag kan inte sluta läsa om mörkläggningen och köpta forskare. Plötsligt snubblar jag på ett par dokument som visar hur genomgripande strategin varit. Pusselbitarna faller på plats när man läser dessa två handlingsplaner. Syftet med hela operationen är att kunna ”ligga steget före” och kunna fortsätta sälja PFAS ”så länge som möjligt och inom så många användningsområden som möjligt”. I den sista handlingsplanen som avslöjats är det tydligt hur viktigt det varit att kontrollera vetenskapen på olika sätt. Man använder soft power, samlar information, portionerar ut egna eller betställda artiklar, och man är beredd att betala bra om så krävs. Hur väl rustade är vi inom akademin för att hantera denna typ av påverkan? Hur försvarar vi bäst den fria forskningen när våra ledande professorer arbetar på ett hemligt uppdrag med målet att ”Command the Science”?

3M_PFOA_vision

comand science

Avslöjade handlingsplaner:

1995 – Företaget tar fram en strategi för att förhindra olika förbud och regleringar. Key action 1A6 visar att fortsatt försäljning är ett viktigt mål. Under detta år var svenska försvarsmakten en av storkunderna av brandskum.

2004 – Målet ”Command the science” spänner över hela det vetenskapliga området från exponering till effekter på människa och miljö.

/Mattias

Disclaimer: Åsikterna som framförs är mina egna och representerar inte Karolinska Institutet.

Här finns en möjlighet att själv höra hur 3M förklara sitt beteende i den parlamentariska utfrågningen i USA.