I Nederländerna finns ett politiskt beslut om att fasa ut tester i försöksdjur 2025 och att istället satsa på att bli världsledande på nya metoder. EU har redan ett förbud på test av kosmetika och flera stora forskningsprojekt har antagit utmaningen att ta fram nya metoder även för mer komplexa effekter. Sverige går åt helt motsatt håll!

I Sverige pågår ett antal stora satsning på nya djurhus vid universiteten och i höst ska Vetenskapsrådet ta ställning till ytterligare ett initiativ för en anläggning vid SLU i Uppsala som inriktar sig på försök med ”stora djur”, som apor, hundar och hästar.

Här kan du läsa hela Ansökan från SLU.

Det handlar om mycket stora resurser som byggs in i infrastruktur och vi måste ifrågasätta om det är klokt av forskningsråd och universitetsledningar att satsa så mycket på nya djurförsök i förhållande till hur lite som investeras i de nya alternativ som växer fram. Som jag beskrivit tidigare är forskningen om alternativ till djurförsök kraftigt underfinansierad.

Jag har tittat på budgeten i det senaste förslaget från SLU. Där framgår att man under en 5-årsperiod räknar med en kostnad på 257 miljoner kronor. Av dessa kommer 90 miljoner från Vetenskapsrådet och ungefär lika mycket från de ingående universiteten. Därtill räknar man med att kunna få ytterligare intäckter via olika forskargrupper och företag som hyr in sig i anläggningen. Kostnaden för själva forskningen, lönerna för forskarna som ska analysera resultaten och skriva artiklar, ingår inte i beräkningen.

Länk till radioinslag om den nya satsningen på SLU i Uppsala:

Vetenskapsradions veckomagasin (2019-08-23). Inslaget startar efter 24:30 min.

Ett kortare inslag från Radio P4 Uppland (2019-08-14)

SLU:s satsning är inte den enda, när det gäller nya djurhus. Lunds Universitet bygger en ny stor djuranläggning i nära anslutning till MAX-IV laboratoriet. Den beräknade kostnaden för bygget är 255 miljoner och ska ha en kapacitet på 35.000 djur per år. Karolinska Instituet invigde i maj 2018 ett nytt toppmodernt djurhus på 12.500 kvm och Stockholms Universitet som bara ligger ett par kilometer österut beskriver sitt nya djurhus som ”toppmodern med unika möjligheter”. Även Linköpings och Göteborgs Universitet har nyligen satsat på nya djurhus. Det är mycket svårt att få insyn i den totala kostnaden för alla dessa faciliteter. En grov gissning är ändå att ett nytt djurhus kostar ca 200-250 miljoner att bygga. Sammantaget innebär det att staten de senaste åren investerat belopp som troligen överstiger 1 miljard i fler djurförsök. Till detta kommer som sagt alla de resurser som tas i anspråk för att driva projekt i djurhusen.

Argumenten från förespråkarna brukar låta ungefär så här:

• ”Vi behöver bättre lokaler för djurens välbefinnande”
• ”Vi behöver satsa på djurförsök för att attrahera internationellt framstående forskare”
• ”Vi måste ha djurförsök för att få fram nya behandlingsmetoder och mediciner”
• ”Sverige har hårda regler som kontrollerar at det inte görs försök i onödan”
• ”Om inte vi gör det kommer forskare åka utomlands och göra försöken i mindre nogräknande länder”

Jag menar inte att alla dessa satsningar behöver vara fel. De djurförsök som genomförs bör ske i bra lokaler, med modern utrustning och duktig personal. Det behövs för att få fram så mycket kunskap som möjligt vid varje experiment. MEN vi måste ifrågasätta de enorma resurser som satsas på ny infrastruktur för djurexperimentell verksamhet i Sverige. Det är orimligt att så stora belopp av skattemedel satsas utan koordination och utan nationell analys. När alla dessa nya djurhus fylls med forskning innebär det att forskningsresurser dräneras för lång tid framöver och att antalet försöksdjur kommer att vara mycket högt under överskådlig tid. Det är fel väg för svensk medicinsk forskning.

Det är visserligen sant att många viktiga upptäckter gjorts med försöksdjur. Men det är lika sant att många projekt som byggt på djurförsök sällan leder någon vart eftersom försöksdjur fungerar dåligt som modell för människors hälsa. Sverige borde istället för nya djurhus skaffa en strategi för att minska antalet djurförsök och en handlingsplan för att bli världsledande på nya metoder.

/Mattias

Disclaimer: Åsikterna representerar inte Karolinska Institutet, men jag hoppas såklart att vi på KI i framtiden vill använda våra resurser till att bli ledande i utvecklingen även när det gäller nya metoder.

I svensk hälsomytologi ingår ett påstående om att vi har färre rökare än andra länder. Det förklaras ibland med att vi är hälsomedvetna och har ett framstående folkhälsoarbete. Vissa menar att det är tack vare snuset. Tyvärr stämmer det inte riktigt. Svenska kvinnor tillhör det sunkiga bottenskiktet i världen när det gäller rökning. Av 192 länder ligger Sverige på plats 141. I stora delar av världen ligger andelen rökande kvinnor långt under Sveriges ca 10%.

När det gäller oss män ser det betydligt bättre ut. Svenska killar ligger i topp! Endast män från 16 andra nationer presterar bättre än svenska karlar. I stora delar av världen röker nämligen mer än dubbelt så stor andel av männen. I Sverige är det bara ca 10% röker. Allt är som bekant relativt 🙂

I sommar har jag tittat på globala data om rökning och i de flesta länder är rökning en manlig företeelse. Men bortser man från skillnader i exponering till följd av kultur och en segregerad arbetsmarknad finns det faktiskt få könsskillnader när det gäller kemikalier och deras risker. En avgörande skillnad är dock att kvinnors kroppar utgör en så viktig del av miljön för foster och barn. En tydlig effekt av rökning är påverkan på fosterutvecklingen. Därför är det inte orimligt att ge kvinnors exponering lite extra utrymme i den toxikologiska forskningen.

Mammors rökning har direkt negativ inverkan på fosterutvecklingen. Likadant är det med hormonstörande ämnen. Traditionellt har nästan allt fokus när det gäller s.k. hormonstörande ämnen handlat om påverkan på mäns spermier. Hur många är de? Kan de simma bra? Det tar cirka tre månader för en spermie att bildas och normalt bildas det runt 100 miljoner spermier per dygn. Samtidigt ligger äggcellerna i kvinnan redan vid födseln. När en flicka föds innehåller äggstockarna ungefär en miljon omogna ägg, men bara 400-500 av dem kommer att mogna till äggceller som kan befruktas. Dessa ägg mognar alltså i en miljö som innehåller de kemikalier som kvinnan exponerats för under flera årtionden. Ibland pratar vi om cocktail-effekter. I det här fallet borde man säga ägg-toddy-effekter.

I höst är jag med och startar ett projekt tillsammans med Pauliina Damdimopoulou på Karolinska Institutet och forskarkollegor i Uppsala, Estland och USA. Vi ska titta på riskerna med blandningar av hormonstörande ftalater när det gäller kvinnors reproduktionsorgan. Traditionellt har nästan allt fokus när det gäller hormonstörande ämnen handlat om mäns spermier. Hur många de är? Hur de simmar? Samtidigt ligger äggcellerna i årtionden och marineras i den blandning av ämnen kvinnan exponerats för. Vi vill undersöka om och hur hormonstörande kemikalier kan påverka kvinnors reproduktion. Det blir en spännande höst.

/Mattias

PS.

Välkommen tillbaka! Toxicolour fortsätter i höst med nya inlägg om forskningsresultat och debatt kring kemikalierelaterade frågor. Målet är att vara både aktuell, tankeväckande och folkbildande. Hitills i år har bloggen haft nästan 13.000 besökare. Vill du inte missa något inlägg går det att prenumerera via e-post. Exakt vad bloggen kommer att innehålla är inte bestämt, men utifrån vad jag kommer fokusera på inom forskningen kommer det dyka upp fler inlägg om könsskillnader, alternativ till djurförsök och PFAS. Gillar du det som skrivs så dela gärna inläggen på sociala medier.