Idag (ondag 7 december 2016) direktsänds ett radioinslag om kemikalier i vår vardagsmiljö i programmet Plånboken (P1). I programmet samtalar jag om detta med Agnes Wold (professor och bakteriolog vid Göteborgs universitet). Min förhoppning är att förklara varför vi både som enskilda och i samhället behöver agera för en giftfri miljö. Om jag lyckas kan du avgöra själv genom att lyssna på inslaget. [länk till programmet]

Programmet tar sin utgångspunkt i en intervju med en person som ägnat mycket energi åt att rensa bort plast från sitt hem. Jag tycker det visar på en person som tar frågan på allvar och har inga synpunkter på hur vi som individer väljer att agera. Faktum är dock att den typiske konsumenten (inte minst så här i juletid) köper stora mängder ofta onödiga plastprylar. Saker som vi inte sällan vet vad de innehåller, då det saknas information. Svensk och europeisk industri har gjort mycket för att ta bort farliga ämnen men tyvärr importeras fortfarande stora mängder plast med okänt innehåll från länder utanför EU. För att komma närmare miljömålet giftfri miljö krävs en rad åtgärder. Viktigast är såklart skarpa lagar och regler samt kloka inköpssystem. Men som enskild konsument kan du även göra skillnad genom att rensa bort gamla mjuka plastprylar som inte håller de miljökrav vi ställer idag och dessutom har det stor påverkan om vi tillsammans efterfrågar mer information om varornas innehåll och undviker att köpa saker med okänt innehåll. Ibland hamnar fokus på de som ”plastbantar” och frågan om dessa gör rätt eller fel. Vore det inte rimligare att diskutera varför de allra flesta omger sig med plastämnen som vi vet är skadliga och faktiskt valt att förbjuda? Det viktiga är väl att reda ut vad vi tillsammans kan göra för att få bort dessa ämnen från vår miljö?

Själv föreslår jag plastbantning med julbordsmetoden. Skinkan – en stark internationell lagstiftning med fokus på förebyggande testning. Sillen – ett kontrollsystem och krav på att redovisa innehåll. Köttbullarna – Kemikaliesmarta upphandlingskrav. Grönkålen – rensa bort gamla material i offentlig och privat miljö. Lutfisken – innovativ industri som bygger på cirkulär ekonomi. Risgrynsgröten – Mer kunskap om kemikalier, hälsa och miljö. Levande ljus – En stark folkrörelse som håller trycket uppe och hjälper människor skapa en kemikaliesmart vardag. Varje åtgärd är otillräcklig i sig själv men tillsammans kan de detoxa en hel planet.

Här nedanför har jag samlat några referenser som kan vara intressant för dig som vill veta mer och själv kunna ta ställning baserat på fakta.

Om mjukgöraren DEHP och bevis för att det är hormonstörande och reproduktionsskadande.

En kemikalie som berörs i samtalet mellan mig och Agnes Wold (professor och bakteriolog vid Göteborgs universitet) är plastmjukgörare som nu förbjudits i EU. Ämnet förkortas DEHP och ett ämnen som är hårt reglerat inom EU eftertsom det har en rad oönskade miljö- och hälsoegenskaper. Det är bland annat helt förbjudet i leksaker. Ämnet kan bland annat skada fortplantningsförmågan samt misstänks kunna orsaka effekter under fosterstadiet. Dessa effekter har visats en stor mängd vetenskapliga studier och med en rad olika metoder.

Här kan du ta del av de sammanfattningar som EU:s kemikaliemyndighet presenterat som stöd för beslutet att klassa DEHP som ett ämne som man vill fasa ut från den gemensamma marknaden (Substance of Very High Concern).

Sammanfattning när det gäller klassificering av DEHP.

Sammanställning av data om DEHPs hormonstörande egenskaper.

Ännu fler studier som visar varför DEHP ska anses vara både hormonstörande och reproduktionsskadande finns i denna sammanställning från ECHA.

Om en ny meta-studie

Angående en nyligen publicerad meta-studie som Agnes Wold vid flera tillfällen hänvisar till skulle jag vilja säga följande: En meta-studie bygge rpå en systematisk genomgång och analys där man slår samman en rad olika studier. Den aktuella studien undersöker om man hittat några samband mellan exponering för kemikalier och effekter på mäns fortplantningsorgan (Bonde et al., 2016, Human Reproduction Update). Värt att notera är att författarna redan i titeln nämner att de studerar hormonstörande ämnen. Frågan gäller alltså inte om hormonstörande ämnen existerar utan om man kan se effekter i befolkningen. Studien innehåller en översikt av 28 olika grupper som undersökts med avseende på skador/påverkan på manlig reproduktion. De flesta av dessa studerar effekten av långlivade organiska miljögifter och hittar signifikan påverkan från miljögiftet DDE (ett hormonstörande ämne och nedbrytningsprodukt till bekämpningsmedlet DDT). När det gäller ämnen som DEHP och Bisfenol A konstaterar författarna att det saknas data. Det finns faktiskt bara ett par studier som ingår i meta-studien där man studerat halterna av DEHP och samtidigt tittat på eventuella samband med reproduktionseffekter i mycket små grupper. Sammanfattningsvis visar studien att där vi har information ser vi effekter medan vi inte kan dra några slutsatser alls om ämnen som DEHP och Bisfenol A.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)

 

 

De tar gärna stor plats i den offentliga debatten om kemikalier. De uttrycker sig kort och drastiskt, men tittar man närmare ser man att det oftast är ihåliga argument. Jag talar om Trumpnissarna.

En trumpnisse kan se ut på många olika sätt, men känns ofta igen på sitt höga tonläge i debatten.

För att underlätta identifieringen av en äkta trumpnisse har jag listat tre typiska läten. Hör du följande argument i en debatt om kemikalier kan du vara tämligen säker på att det står en trumpnisse i talarstolen:

1. ”Om kemikalier som klassas som hormonstörande ämnen ska förbjudas, måste man förbjuda även vanliga livsmedel som choklad.”

Detta läte kan varieras i slutet och då lika gärna handla om t.ex. kaffe, kinamat, eller broccoli. Argumentet bygger på en avsiktlig feltolkning av WHO:s definition av vad som är ett hormonstörande ämne. ”Ett hormonstörande ämne är en kroppsfrämmande substans eller blandning som förändrar ett hormonsystemets funktion/funktioner och som en konsekvens av detta orsakar negativa effekter…”. Det är sant att kroppens hormonsystem ständigt varierar i relation till bland annat vad vi äter. Ett exempel är utsöndring av insulin i samband med att vi äter. Detta är en naturlig hormonell funktion. Det som menas med WHO:s ord om ”förändrad funktion” syftar på en situation när hormonets naturliga funktion förändras. En kemikalie som blockerar eller minskar insulinets effektivitet skulle däremot kunna kallas hormonstörande.

2. ”Om hormonstörande ämnen faktiskt kan påverka människors hälsa skulle vi inte leva allt längre.”

Trumpnissen vill gärna ge intryck av att vi hamnar i stenåldern om vi lagstiftar mot hormonstörande ämnen. Påståendet hämtar också näring i gamla tiders toxikologi som fokuserade mycket på akuta förgiftningar snarare än dagens toxikologi som handlar mycket om påverkan av sjukdomsmönster och dysfunktion.

3. ”Privata och lokala projekt för att rensa bort plast är meningslöst och skapar panik hos föräldrar”

I Sverige utgår kemikaliepolitiken från miljömålet ”en giftfri miljö” samt den EU-gemensamma kemikalielagstiftningen REACH där ämnen med farliga egenskaper ska fasas ut. En grupp ämnen som ofta finns i plast är mjukgörare. En av de vanligaste (DEHP) är klassat som reproduktionsskadande och har därför förbjudits i leksaker och avvecklas från allt fler ställen inom EU. DEHP står numera bara för 10% av den europeiska marknaden för mjukgörare. Trots detta hittar vi fortfarande DEHP i många gamla plastprylar och i importerade varor. Utanför EU där mest prylar tillverkas utgör DEHP 37% av alla mjukgörare. Att plocka bort plast som inte uppfyller dagens krav är faktiskt ett enkelt sätt att bidra till en giftfri miljö. Det är egentligen inte konstigare än att välja svenskt kött för att minska antibiotikaanvändning eller köra bil utan dubbdäck för en renare luft.

Hur var det med paniken då? Att föräldrar månar om sina barns hälsa är välbelagt men att de i allmänhet skulle sakna förmåga till välavvägda beslut och lätt drabbas av panik är inget jag känner igen. Faktum är att forskning pekar på att vi människor är stabila i våra vanor oavsett information. Vi pratar gärna om oro, men ändrar sällan vår livstil.

Vem vet, att spana efter trumpnissar kan kanske bli en folksport. Här kan du läsa mer om hormonstörande ämnen och lära dig skilja på fakta och myter. Lycka till!

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)