Nyligen presenterades en undersökning där ca 28.000 personer från hela EU svarat på frågor om livsmedelssäkerhet. Vi svenskar skiljer ut oss från övriga EU när det gäller synen på kemikalier. Vi är bland annat de mest bekymrade av alla EU:s medlemsländer när det gäller förekomsten av miljöföroreningar i maten. Sex av tio svenskar rankar förekomsten av miljöföroreningar som ett av de största problemen när det gäller livsmedelssäkerhet. I övriga EU anser i genomsnitt bara fyra av tio att det är ett problem och i sydöstra EU färre tre av tio.

Så stor andel är bekymrade över miljöföroreningar i maten. (Källa: Eurobarometer 2019)

Ett par nyligen pensionerade professorer från Karolinska Institutet och Uppsala Universitet luftade i debatten (SvD 10/6) sin känsla av att människor idag är omotiverat rädda för miljökemikalier. Huvudargumentet var att naturligt förekommande kemikalier och läkemedel ofta är betydligt mer potenta när det gäller förmågan att binda till olika receptorer i kroppens celler. Professorernas molekylärbiologiska kunskaper är dock knappast lämpliga om man vill avgöra förekomsten av ”obefogad rädsla”. För det första finns det lite vetenskapligt stöd för att människor är rädda för kemikalier. Möjligen finns det belägg för att många människor anser att förekomsten av miljökemikalier i maten och våra kroppar är ett problem som bör tas på allvar. Men någon utbredd kemofobi är det knappast tal om.

Min andra invändning handlar om huruvuda känslan är befogad eller inte. Här kan man med fördel utgå från Platons definition av kunskap, det vill säga trosföreställningar som man har goda skäl att tro på och som är sanna.

Data från EU:s enkätundersökning visar att svenskar är annorlunda på flera sätt än att vi känner mer oro. Vi är den befolkning som är mest informerade om problemen. I Sverige har 91% hört talas om att det finns miljökemikalier i maten medan bara var 64% av EU:s medborgare har hört talas om detta. Som toxikolog är det skrämmande att så många av EU:s medborgare verkar sakna basala miljökemiska kunskaper. Det verkar som om brist på kunskap leder till mindre oro för kemikalier i södra Europa.

Den andra och avgörande punkten är såklart om miljöföroreningar verkligen kan orsaka hälsoproblem i befolkningen redan vid de relativt låga koncentrationer vi hittar idag. Här finns det mängder av bra vetenskapliga studier. Vi vet att alla exponeras för en lång rad miljöföroreningar via mat och vatten. En lång rad epidemiologiska studier har sett samband mellan exponering och effekter i människor. Vilda djur i förorenade områden har tydliga problem. Djurförsök visar på effekter i flera olika arter även vid låga doser. Och i cellstudier har man kunnat studera olika mekanismer. Alla kemikalier är såklart inte lika giftiga och sällan är riskerna tydliga på individnivå.

Varifrån får vi vår kunskap? Vem litar vi på när det gäller frågor om livsmedelssäkerhet? Även detta är ett område där svenskar är annorlunda jämfört med övriga EU. Vi har högre tillit till forskare (94% litar på forskare jämfört med 82% i övriga EU) och nationella myndigheter (88% jämfört med 60% i övriga EU) än andra länder. Däremot står kändisar, bloggare och influensers inte högt i kurs i Sverige. Bara 3% anger att de litar på denna grupp medan 19% litar på dem i övriga EU. Dessutom tar vi svenskar i hög utsträckning hänsyn till frågor som miljö och djurvälfärd när vi handlar mat. Nästan varannan svensk gör denna typ av etiska överväganden när de handlar. Det är mer än dubbelt så stor andel som i övriga EU.

Slutsats: I jämförelse med övriga EU känner svenskar till problem med kemikalier i maten och är bekymrade över detta. Vi har hög tillit till forskare och myndigheter och tar hänsyn till miljö och djurvälfärd när vi handlar. Ett gott resultat må man säga och långt ifrån en bild av ”ogrundad rädsla”.

Läs mer om Svenskarnas syn på livsmedelssäkerhet här. Hela undersökningen går att ladda ner från  EFSAs hemsida.

Glad midsommar!

/Mattias