Många PFAS-förgiftade platser fortfarande inte avslöjade.

I förra veckan rapporterade Naturvårdsverket att de, tillsammans med Sveriges Geologiska Undersöknröringar (SGU), hade identifierat drygt 11.000 platser där giftigt brandskum används. Det kan tyckas mycket, men rapporten redovisar bara platser som förorenats mellan 1998 och 2015. Stora mängder PFAS-skum användes före 1998, vilket gör att det fortfarande kan finnas ett mycket stort antal platser där dricksvatten och miljö kan ha tagit skada, platser som fortfarande är okända.

Några av de platser som utsatts för brandskum med miljögiftet PFAS under åren 1998-2015.
Källa: Naturvårdsverket

Tillverkarna kände till riskerna redan under 1970-talet, men fortsatte ändå att sälja fluorerat brandskum till svenska myndigheter.

De senaste åren har vi genom diverse rättegångar i USA fått viss insyn i vad tillverkaren 3M visste om produkternas giftighet för människor och miljö. Under 1970-talet stod det klart att ämnet var miljöfarligt och fanns i blodprover hos befolkningen, under 1980-talet förstod tillverkarna att ämnet kan orsaka cancer hos djur och störa viktiga cellulära receptorer, under 1990-talet klarnade bilden av dessa gifter ytterligare tills man i början av 2000-talet började fasa ut en av de värsta PFAS-varianterna (PFOS). Under alla dessa decennier mörkade företaget alltså riskerna för myndigheter och köpare. Dokumenten visar att man dessutom arbetade målmedvetet med att sälja så mycket som möjligt (se strategidokument från 1995 nedan. ”Key action 1A6 – Contunue to maintain regulatory approval to sell PFCs as long and as broadly as we can”). Bland kunderna fanns svenska räddningstjänster och det svenska försvaret.

Användningen av PFAS-skum har pågått mycket länge.

Exakt hur mycket PFAS-skum som användes i Sverige före 1998 är okänt, men i Ronneby, den plats där högst halter uppmätts i människor och miljö, har man kunnat dokumentera användningen av PFOS-innehållande brandskum från 1985-2003. Även på Stockholm Arlanda började PFOS-innehållande skum att användas vid brandövningar under 1980-talet. Men användningen vid olika flygplatser började antagligen ännu tidigare. I Naturvårdsverkets egen rapport står följande om när man kan anta att PFAS-skum började användas: ”Om flygplatsen blev nerlagd före 1950-talet är det inte troligt att skum med högfloredade ämnen har använts.” År 1993 använde samtliga räddningsfordon och flygplatser under dåvarande Luftfartsverket PFAS-skum. Under år 2002 började slutligen en värsting-variant av brandsläckningsskum försvinna från marknaden. PFOS-fria skum byttes ut mot skum med andra fluorerade ämnen. Det kvarvarande lagret av PFOS-skum användes dock till dess att det tog slut.

Hur ser det ut idag med PFAS-skum?

Idag används ett brandsläckningsskum vid Stockholm Arlanda som enligt tillverkaren ska vara fritt från fluorinnehållande ämnen och samtliga Swedavias brandbilar har sanerats från gamla skummedel. Men Försvarsmakten har fortsatt använda PFAS-skum. Idag övar militären med ett fluorfritt övningsskum och deras ”skarpa” skum innehåller visserligen inte PFOS idag, utan ett annan PFAS-variant som kallas 6:2 FTS.

Sammanfattningsvis finns sannolikt många många platser som ännu återstår att identifiera och riskbedöma. De platser sin hittills identifierats härrör från åren efter 1998, samtidigt som PFAS-skum kan ha släppts ut sedan 1950-talet. Dessutom fortsätter användningen av PFAS-skum även idag om än i begränsad omfattning.

/Mattias

PS. Lyssna på veckans avsnitt av Riskzonen, som handlar om terrordådet på Drottninggatan och hur rädsla påverkar oss människor.

Infodemin är här!

Världshälsoorganisationen WHO har startat en hemsida där de bemöter myter kring COVID-19. Där listas idag en lång rad olika exempel på myter kring olika kurer som sägs skydda mot COVID-19. Heta bad, chili peppar, vitlök… på listan står även flera av de saker som Donald Trump förespåkat, som hydroxychloroquine, UV-lampor, klorin, och diverse kosttillskott. Alla dessa teorier sprids minst lika fort som virus. Det har kallats en infodemi.

Trump kallar viruset för det kinesiska viruset och i Ryssland skämtar man om att Astrazeneca utvecklar ett vaccin som förvandlar människor till apor. Pandemin blir en möjlighet att vinna strateiska fördelar genom att påverka den information som sprids.

Ordet infodemi har funnits i både engelskan (infodemic) och svenskan sedan början av 00-talet, men har först år dykt upp i svensk press. Min Riskzonen-kollega Emma Frans är faktiskt en av de som först använder ordet (SvD 15/2-20). Själva fenomenet är förstås betydligt äldre. Ett exempel på en infodemi, som institutet för språk och folkminnen nämner, skedde under ett utbrott av gula febern i Angola då det plötsligt cirkulerade ett rykte att den som vaccinerade sig inte kunde dricka öl på en vecka. Genast sågs en nedgång i andelen som vaccinerade sig.

Jag tror vi nu står inför något nytt, en meta-konspiration. En konspiration som vill få oss att tro på konspirationer, eller i varje fall bli osäkra på vad som är sant och falskt. En stor skillnad mellan tidigare infodemier och vad som sker i år är att vi står inför en av de första globala informationskrigen där geopolitiska spänningar parat sig med globala mediaflöden. Det handlar till exempel om de nya vaccin mot viruset SARS-CoV-2 som nu utvecklas och testas i olika delar av världen. Ledare i olika länder ser sannolikt fördelar i att misskreditera vaccin i andra länder. Lyckas man skapa misstro hos andra vinner man två strategiska fördelar; dels försvagas motståndarens folkhälsa och dels eroderar tilliten till de lokala myndigheterna. Båda dessa effekter försvårar hanteringen även vid andra typer av kriser.

Länge har vi betraktat konspirationsteorier som en samling galna sagor. Sagor som får oss vanliga att känna oss smarta och upplysta. Men den nya typen av myter och rykten kring vaccin kommer vara nästan omöjligt att skilja från verkligheten. Rapporter om biverkningar och skillnader mellan de olika ländernas vaccin kommer placeras i våra flöden och följa sin egen medialogik. Samtidigt är det svårt att kontrollera fakta och värdera vad som är stort eller smått. Vi måste fråga oss, vem tjänar på min rädsla, och vem kan tjäna på att försvaga min tillit?

I dagens avsnitt av Riskzonen tar vi upp rädsla för ny teknik och nya vaccin. Vi intervjuar Professor Maria Feychting om riskerna med mobilstrålning och 5G. Jag är övertgad om att ett av de bästa skydden mot alla infodemier är att öka medvetenheten kring riskvärdering och öka kunskapen om bevisvärdering inom riskbedömning. Riskzonen är en podd som syftar till just detta. Ett slags vaccinering mot infodemier.

/Mattias

Ta hand om biosfär-1!

Utgångspunkten för veckans avsnitt av Riskzonen är ett experiment, som genomfördes i Arizona mellan år 1991-1993 under namnet Biosphere-2. Experimentet gick ut på att skapa ett hållbart ekologiskt system, men gick inte riktigt som planerat. Maten räckte inte till för att föda ens åtta personer och 20% av arterna dog ut. Samtidigt sjönk syrehalten och koldioxidhalten ökade, vilket påverkade korallreven kraftigt. På så sätt var det ett misslyckande. Men inom forskning talar vi sällan om misslyckanden, eftersom vi kan lära oss minst lika mycket av försök som inte följer den förväntade vägen. Biosphere-2 blev till exempel ett av de första bevisen på vad som händer med korallrev om koldioxidhalten tillåts öka.

En biosfär är enligt nationalenklocypedin ”den sammanfattande beteckningen för de delar av jorden där liv kan förekomma”. Ordet formas av två delar; det grekiska ordet bios, som betyder liv, och sfaira, som betyder sfär. Det var Edvard Suess, en geolog verksam i Österrike som år 1875 använde ordet för första gången. Edvard Suess var en vetenskapsman vars upptäckter än idag formar vår syn på världen. Han var den som upptäckte spåren av Gondwana, superkontinenten, som fanns för 550 miljoner år sedan och som är orsaken till att Sydamerikas östkust passar ihop med Afrikas västkust, likt två pusselbitar. Våra kontinenter har alla en gemensam geologisk och biologisk historia.

Begreppet biosfär plockades långt senare upp av den ukrainske geokemisten Vladimir Vernadsky, som 1926 använde ordet för att benämna det interdicsiplinära koncept som fogar samman astronomi, biogeografi, geokemi, hydrologi, evolutionslära, biologi, kort sagt Life science och Earth science.

Vad hände med anläggningen i Arizona efter de första experimentet? Idag ägs och drivs den av Arizona University och är faktiskt öppen för besökare. Gå gärna in på deras hemsida och läs om forskningen. Bland annat finns ett laboratorium med ”rockybatorer”, där dagens forskare studerar hur levande organismer påverkar olika bergarters nedbrytning. Eller kolla in biosphere-2:s egna youtubekanal för att få inspiration till de riktigt stora biosfäriska frågorna.

Den svenska institution som, enligt mig, ligger längst fram när det gäller tvärvetenskapliga planetära frågor är Stockholm Recilience Center. Det är deras chef Line Gordon som intervjuas i dagens avsnitt av Riskzonen. Här är en bra video där forskare från SRC förklarar varför denna typ av forskning är så viktig.

När du lyssnat på dagens avsnitt av Riskzonen hoppas jag att den allra sista meningen som Emma säger blir hängande kvar. Den sammanfattar vad vi kan lära oss av experimentet med biosphere-2. ”Just det här; hur viktigt det är att ta hand om Biosfär-1.”

/Mattias

PS. Varje måndag fram till lucia kommer ett nytt avsnitt av Riskzonen. Följ oss gärna genom att prenummerera där poddar finns och ”gilla” vår Facebooksida, så missar du inga avsnitt eller extra information.

#1 Chipslarmet

Idag sänds första avsnittet av min och Emma Frans podcast – Riskzonen. Många kommer nog ihåg ”Chipslarmet”, men få vet att det egentligen började med ett misslyckat tunnelbygge genom Hallandsåsen.

Emma och jag har grävt i arkiven för att ta reda på vad som egentligen hände och så har jag intervjuat Margareta Törnqvist, den forskare som först lyckades bevisa att tunnelarbetarna förgiftats av det cancerframkallande ämnet akrylamid och som därefter upptäckte att vi alla är exponerade.

När vi började arbetet med podden ville jag läsa om Tunnelprojektet och besökte därför Kungliga Biblioteket i Humlegården för att läsa Tunnelkommissionen rapport (SOU 1998:60), den statliga utredning som hade i uppgift att reda ut vad som gått fel vid bygget av tunneln genom Hallandsåsen. I slutat av den långa rapporten finns plötsligt en kort kommentar, som fick mig som toxikolog att stanna till. På sidan 268 i bilaga 4 står det: ”I tidigare studier av personer med yrkesexponering för akrylamid har det visats att det finns en bakgrundsnivå av akrylamid-addukter i kontrollpersoner på ca. 0,03 nmol/g hemoglobin (Bergmark, 1997). Orsakerna till denna bakgrund har för närvarande inte utretts. Flera omständighter tyder på att det finns ett naturligt ursprung (Törnqvist et al., 1998).” Det blev startskottet till ett podd-avsnitt om hur ett tunnelbygge kunde få chipsförsäljningen att rasa och McDonalds att börja servera sallad istället för pommes frites.

Uppgiften om att akrylamid fanns i vanlig mat blev till ett av de största hälsolarmen i Svenska media någonsin. I Riskzonen tar vi också upp den debatt som uppstod mellan epidemiologer och toxikologer. Kanske hade nyheten inte blivit så dramatisk om den inte föregåtts av utsläppen av akrylamid i samband med Hallandsåsen. Mat som odlats på Hallandsåsen behandlades ju som riskavfall och brändes. Nu visade det sig att akrylamid normalt fanns i halter av akrylamid som kanske till och med var högre i flera typer av föda. Livstidsrisken för cancer relaterat till akrylamid för en person som ofta äter hårt friterad potatis är faktiskt högre än den för arbetarna i tunneln.

Historien om Chipslarmet har verkligen många bottnar. Välkommen att lyssna på första avsnittet av Riskzonen. Gillar du podden, så hjälp oss gärna genom att gilla vår Facebook-sida, dela och tipsa dina vänner om en ny bra vetenskapspodd. Du hittar den där poddar finns t.ex. Acast, Spotify, Apple Podcaster. Välkommen in i Riskzonen!

Välkommen in i Riskzonen!

I tysthet har jag tillsammans med Emma Frans sedan i våras tagit fram underlag till en ny podcast om risk – Riskzonen. Vi utgår från händelser som verkligen skakat om och förändrat samhällets syn på risker. Vi intervjuar experter och analyserar tillsammans på hur man kan se på farorna som omger oss. Det är anledningen till att bloggandet varit lite sparsamt under några månader. Men nu blir det åka av, som Bolund brukar säga.

Här kan du lyssna på en kort trailer om podden och prenumerera, så du inte missar något: https://play.acast.com/s/riskzonen

Idén till en podd om Risk föddes under en debatt mellan oss båda. En toxikolog som forskar om riskbedömning och en prisbelönt epidemiolog, som avslöjar falska larmrapporter. Tillsammans tar vi oss an livets risker och oförutsägbarhet.

måndag 5 oktober kommer första avsnittet – Chipslarmet. Ni som varit med ett tag minns säkert tidningsrubrikerna om akrylamid i vanliga livsmedel år 2002, ”Galna-chips-sjukan”. Men vad få känner till är att chipslarmet egentligen startade i det misslyckade tunnelbygget genom Hallandsåsen.

Varje måndag ända fram till Lucia kommer Emma och jag berätta en ny historia och resonera kring risk och livets oförutsägbarhet. Vi kommer ta upp allt från terror till klimatförändringar och hål i tänderna. Vill du veta mer om podden kan du redan nu gå in och gilla vår Facebook-sida. Här på Toxicolour kommer jag också lägga ut lite extra material och reflektioner.

https://www.facebook.com/riskzonen/

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_8699.jpg
Fotografen Erik Flyg plåtar Emma inför releasen av första avsnittet. På Widerströmska huset på KI i Solna hittade vi en riktigt snygg betongvägg att posera framför. En podd om Risker måste ju ha viss hårdhet i gestaltningen.
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_8710.jpg
”Beppo”, så heter studion på Södermalm där vår producent Clara Wallin hjälper oss att spela in avsnitten. Det är Clara som skapat den unika Riskzonen-mixen av berättelser, intervjuer och samtal.
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är peter-portracc88tt.jpg
Att utgå ifrån starka berättelser kräver en riktig berättarröst. Peter Öberg är skådespelare och har precis rätt känsla för tempo och betoningar. Lyssna och njut.

Vem betalar? Tack vare Forskningsrådet Formas har vi fått möjlighet att göra Riskzonen. Formas stöder forskning om hållbarhet och vill bidra till att denna typ av kunskap sprids i samhället. Därför slipper du höra oss göra reklam i podden. Det är ju inte mer än rätt eftersom det är dina skattemedel vi använder, så se det som en skatteåterbäring, som varar ända till Lucia. Vi är helt enkelt två forskare på KI som pratar om risk. De åsikter som framförs är våra egna och representerar såklart varken KI eller någon annan.

/Mattias

Ett nytt sätt att beräkna hälsorisker.

Idag släpper vi vår nya studie om riskbedömning av kemikalier i miljön. Många platser i Sverige har dåligt drickvatten till följd av PFAS. Ronneby är platsen där man hittat de högsta halterna. Men vilken risk innebär det? Vi har för första gången använt en s.k. ”probabilistisk” metod för att beräkna hälsorisker med PFAS i dricksvatten.

Här kan du läsa hela studien i open access:

https://ehp.niehs.nih.gov/doi/full/10.1289/EHP6654

Probabilistisk?? Ett problem idag är att många myndigheter bara undersöker om en kemikalie ligger över eller under ett visst gränsvärde. Vi ville veta mer om hur stor risken faktiskt kan vara genom att ta hänsyn till att det finns variation och osäkerhet. Om jag skulle hitta en liknelse vore det som att införa gråskala i en tidigare svart-vit värld.

Ett av de stora kommunikationsproblemen under den pågående corona-krisen har ju varit alla ”experter” som tvärsäkert uttalat sig utifrån minst sagt skakiga data. Variation och osäkerhet är svårt, men inte omöjligt att fånga. Ett sätt är att använda fördelningar istället för medelvärden. Vi gjorde därför om alla delar i riskbedömningen till fördelningar. En fördelning för att beskriva dos-respons, en annan för att beskriva skillnaden i känslighet mellan individer, en tredje för att beskriva skillnaden mellan djur och människor, och så vidare. Därefter lät vi en dator slumpmässigt kombinera fördelningarna tusentals gånger och på så sätt skapa en ny sammanlagd fördelning som visade hur stor andel av befolkningen som skulle kunna drabbas av en effekt.

PFAS-ämnen (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) finns i allt från skidvalla till stekpannor och brandskum. De är mycket långlivade och skadliga för både hälsa och miljö. PFAS kan bland annat orsaka försvagat immunsystem, sänkt födelsevikt och påverka kroppens nivåer av sköldkörtelhormon. I vår studie valde vi att titta på sköldkörtelhormonet T3 eftersom det bland annat är den effekt som ligger till grund för Sveriges åtgärdsgräns för dricksvatten.

Det är väl känt att PFAS kan störa nivåerna av sköldkörtelhormon i olika djurarter. Men hos människor är det varit svårt att studera effekten eftersom det finns en mycket stor naturlig variation. Vi vet dock att sköldkörtelhormon styr ämnesomsättningen i kroppen och alltför låga nivåer (så kallad hypotyreos) kan leda till trötthet, koncentrationssvårigheter och depression. År 2019 behandlades 472 000 personer i Sverige med läkemedel mot hypotyreos. Hormonet är också mycket viktigt under fosterutvecklingen.

suff_similar

Hur blev då resultatet när vi tittade på data från Ronneby? En tydlig skillnad var att kvinnor verkar utsättas för högre risk än män. Bland kvinnorna i Ronneby var sannolikheten att drabbas mellan 1% och 22%,  med ett centralvärde på 4%. Motsvarande värden hos män var mellan 0% och 3%, med ett centralvärde på 0,1%. Det betyder att färre än var femte kvinna, men fler än en på hundra ligger i riskzonen. För att få en mer exakt siffra måste vi ha bättre data.

Vår nya studie fokuserar inte på risken för diagnosticerbar sjukdom utan tittar på sannolikhet för att hormonnivåer påverkats. Därför går det inte att peka ut enskilda individer. Det är många faktorer som påverkar om man blir sjuk. Kroppen har en god förmåga att kompensera för miljöns påverkan, men PFAS är en faktor som kan öka riskerna.

Idag bedöms risker med kemikalier i miljön främst genom att myndigheter jämför exponeringen med olika riktvärden, vilket kan ge ett falskt intryck av att det finns en tydlig gräns mellan farligt och ofarligt. I framtiden hoppas jag att probabilistiska metoder ska kunna hjälpa oss att analysera risker mer noggrant och ta hänsyn till osäkerhet och variation på ett bättre sätt. För folkhälsan är det oerhört viktigt att vi inte stirrar oss blinda på effekter vi kan observera på individnivå.

/Mattias

PS. Som vanligt är forskning ett lagarbete. Min doktorand Antero Silva är studiens försteförfattare och som handledare är jag verkligen stolt över hans insats. Environmental Health Perspektives är dessutom en riktigt fin tidskrift. Joakim Ringblom såg till att datorns vindlande algoritmer kopplades ihop. Exponeringsdata från Ronneby kom från Kristina Jakobsson och Kritin Scott, medan Christian Lindh, en av Sveriges främsta miljökemister, analyserade PFAS i blodproverna.

antero

”Det räcker inte att veta att halterna överstiger ett gränsvärde. Vi ville ta fram en metod som beskriver hur stor risken är och samtidigt hanterar den osäkerhet som finns i underlaget”, säger Antero Silva, doktorand.

 

PFAS ger färre antikroppar mot virus

Ett av de mest åtråvärda testerna just nu är ett test som visar om man har antikroppar mot SARS-CoV-2. När du genomgått en virusinfektion bildar kroppen normalt antikroppar som skyddar om samma virus dyker upp igen. Förhoppningen med de nya testerna är att personer, som redan haft Covid-19, ska kunna gå tillbaka till jobbet utan rädsla för att bli smittade och utan oro att smitta andra. Men hur många antikroppar krävs för att vara skyddad och är alla lika bra på att bilda antikroppar?

WHO vaccine needed

WHO:s generalsekreterare Tedros Adhan Ghebreyesus försöker få världens länder att samarbeta för att ta fram ett vaccin mot SARS-CoV-2.

Det finns miljökemikalier som kan försämra immunförsvarets förmåga att bilda antikroppar. Några av dessa ämnen är de mycket långlivade miljögifterna PFOS och PFOA. I djurstudier har båda dessa ämnen visat sig orsaka ett försämrat svar på vaccination, färre antikroppar helt enkelt. För PFOS har forskarna också observerat att djur som exponerats lättare drabbades av infektioner. En kritisk fråga, som man alltid bör ställa sig när det gäller effekter på immunsystemet, är om effekten kan vara sekundär till andra typer av skador. När jag letar efter andra effekter i studierna ser jag att påverkan på mängden antikroppar är bland de effekter som kommer först.

Hur ser det ut för oss människor då? I studier från både Färöarna och Tyskland har andra grupper av forskare studerat barns förmåga att bilda antikroppar mot virus efter vaccinationer. Genom att mäta halten PFAS i blodet före vaccinationen och sedan se hur många antikroppar som barnen bildar har forskare upptäckt att barn med mer PFAS i blodet är sämre på att producera antikroppar.

Flockimmunitet är inte något nytt. Vi använder oss dagligen av flockimmunitet mot diverse smittsamma virus. När vi vaccinerar barn mot mässlingen är det inte bara för att skydda individen, utan minst lika viktigt är att skydda andra från att bli smittade. Våra antikroppar skyddar inte bara oss själva utan även våra medmänniskor. Men vad händer om den miljö vi lever i hämmar vår förmåga att bilda antikroppar?

När EUs myndighet för säkra livsmedel (EFSA) nyligen gick igenom forskningen kring PFAS, gjorde man bedömningen att immunsystemet är det som drabbas först. Baserat på observationerna hos barnen i Tyskland och på Färöarna har man beräknat att ett veckointag på mer än 8 nanogram PFAS per kilo kroppvikt skulle kunna skada vår förmåga att bilda antikroppar.

Efter EFSAs bedömning kommer svenska myndigheter behöva skärpa sina riktvärden och gränsvärden rejält. Det kan komma att kosta ganska mycket då många platser som nyligen ansågs vara ok, i framtiden kommer klassificeras som oacceptabelt förorenade. Just dessa befarade kostnader är något Naturvårdsverket lyfter i sitt remissvar till EFSA.

”A socio-economic impact assessment… is important as the proposed TWI could lead to major impacts on the guideline values for remediation of contaminated soil and ground water, contaminated soil for landfill, the environmental quality standards and the classification of status for water…” (Ur Naturvårdsverkets remissvar till EFSA, 20/4 – 2020)

Det kan ibland vara svårt att förklara för beslutsfattare varför man behöver oroa sig för kemikalier som ger lite lägre nivåer av antikroppar. Idag är det nog få som tvivlar längre. Oavsett om vi hoppas på ett vaccin mot Corona eller på att flockimmuniteten ska uppstå naturligt är det vår förmåga att bilda antikroppar som är avgörande. Miljögifter som hämmar vår förmåga att bilda antikroppar utgör ett problem för hela samhället.

/Mattias

Referens: EFSA CONTAM Panel. ”Risk to human health related to the presence of perfluoroalkyl substances in food”. (Daft for public opinion publicerat 24 feb 2020).

Framtidens forskning med djurförsöksfria metoder

Sedan någon vecka har vi på Karolinska Instituet skickat hem våra studenter och de flesta forskare jobbar hemifrån. Det går bra att jobba på alternativa sätt. Till och med fikaraster gå att ha on-line. Alternativa metoder börjar ofta som en ersättning för något, men erfarenheten visar att de snart lever sitt eget liv. De nya metoderna har en mycket snabbare utvecklingskurva och löser inte bara gamla problem utan bidrar till nya innovationer och lösningar. Lösningar som ofta visar sig vara revolutionerande. Vem tänker idag på en smart-phone som ett ”alternativ” till den gamla fasta telefonen med nummerskiva?

Imorse deltog jag i ett frukostseminarium on-line arrangerat av Djurens Rätt. Där samtalade jag med riksdagsledamoten Betty Malmberg (M) och representanter för Djurens Rätt om framtidens forskning. En av slutsatserna är att nya metoder behövs för att möta dagens utmaningar. I höst kommer nästa forskningsproposition. Då måste Sveriges regering ha pekat ut nya metoder som strategiskt viktigt.

/Mattias

Här kan du ta del av min presentation.

Rengöringsmedel – den vanligaste kemikalierisken på jobbet

I en klassisk scen från Killinggänget bjuder Henrik Schyffert in 15-åringen Ove Markström (Robert Gustavsson), en ung man med många talanger. Nu ska han visa sitt senaste trick – att dricka en liter klorin och sjunga låten Hockeyfrilla. Det bränner i halsen bara av att se sketchen och bidrog faktiskt till mitt intresse för kemiska olyckor på arbetsplatser. Tack Henrik och Robert för ert bidrag till toxikologisk forskning!

Det är tyvär inte bara på humorscenen rengöringsmedel hamnar på oväntade ställen. Här är tre autentiska berättelser:

Det är måndag morgon. Lovisa har arbetat på simhall i flera år och sköter många olika uppgifter. Senare samma vecka är det planerat att hon ska leda flera pass vattengymnastik. Men idag är simhallen stängd och man förbereder för veckans storstädning. Alla utrymme ska städas med ett riktigt starkt medel som står i en stor dunk uppe på hyllan i städförrådet. Hon sträcker sig för att nå dunken, men den är hal och hon tappar greppet. Dunken faller ner i golvet och rengöringsmedlet svätter upp i hennes ansikte. Det svider i ögonen och hon tar sig ut ur förrådet och skyndar bort mot damernas duschrum. Det är svårt att se och det är inte lätt att skölja ögonen i en takdusch. Hon springer vidare mot personalköket och spolar ögonen under kökskranen. Det känns lite bättre, men nu känner hon att det svider i hårbottnen. Det frätande ämnen har såklart inte bara hamnat i ögonen. Jo, man ska använda skyddshandskar, skyddsglasögon och ansiktsmask, men leveransen hade visst blivit försenad. Jo, det fanns säkerhetsdatablad i en pärm och där stod numret till Giftinformationscentralen. 

På lunchrestaurangen är det ovanligt bråttom den här dagen. Sanny driver restaurangen med sin man Johan och mängder av gäster vill ha mat på samma gång. Fisken ska ut ur ugnen i rätt tid för att inte bli torr och samtidigt ska man hinna ta betalt och fylla på salladsbuffén. När det sista gästen ätit klart och disken är avklarad är det dags för städningen. Kommunen har hårda hygienkrav även på små matställen. Varje dag måste golvet rengöras men skyddsglasögonen glömdes bort i stressen. När spolmaskinen ställs ner på golvet sprutar det plötsligt ut lite medel och Sanny träffas i ögat. Det svider rejält, och hon rusar till handfatet för att spola ögat. Arbetsgivaren är ju skyldig att göra en riskbedömning, men som egenföretagare är man även ansvarig för bokföring, egenkontrollplan av hygienen och så ska hemsidan uppdateras. Vem hinner läsa säkerhetsdatablad?

Ante jobbar med takvård och behandlar tak med starka medel. Skyddsutrustningen hänger han runt halsen och dunken med rengöringsmedel håller han i ett fast grepp i ena handen medan han klättrar uppför stegen. Det är lite svårt att klättra och samtidigt få med sig allt. När han ska häva sig upp på taket spiller det ut medel och lite hamnar i ansiktet. Ante bryr sig inte om småsaker utan sätter på sig skyddsutrustningen och börjar jobba. Innanför andningsmasken och skyddsglasögonen börjar det svida efter ett tag. Klockan är fyra på eftermiddagen och en timme senare börjar det svida alltmer i ögonen. Det blir värre och värre. Senare på kvällen blir det så illa att han åker till närakuten. Säkerhetblad är inget man klättrar runt med på taken, men det finns ju märkning på dunken att man ska uppsöka läkare om man får spill i ögonen.

Kemikalier för rengöring orsakar frätskador, luftvägsbesvär och hudsjukdomar, men det saknas samlad kunskap om hur de påverkar vår hälsa. Tillsammans med mina kollegor Linda Schenk och Anneli Julander är jag med i ett nytt forskningsprojekt där vi ska undersöka användning och risker med rengöringsmedel för att förebygga skador och sjukdomar på arbetsplatserna. Vi har nyligen visat att olyckor med rengöringsmedel är den vanligaste kemiska arbetsplatsolyckan. Vår senaste studie visar att ungefär vart fjärde samtal till Giftinformationscentralen och som handlar om arbetsolyckor handlar om olyckor med rengöringsmedel (Schenk et al., 2020). Och det finns dessutom en kraftig underrapportering till Arbetsmiljöverket (Schenk et al., 2018). Tack vara AFA Försäkring får vi nu möjlighet att fortsätta studera rengöringsmedel – den vanligaste kemikalierisken på jobbet.

I projektet ska vi granska informationen om risker och säker användning i de säkerhetsdatablad som finns för rengöringsmedel för professionellt bruk och ta fram rekommendationer om hur de kan bli bättre. Alla hälsoeffekter beror inte heller på olyckor. Även en låg exponering under lång tid kan ge problem. Att det ”bränner i halsen” på Ove markström är faktiskt inte helt osannolikt. Det finns studier som visar på en ökad risk för astma hos personer som jobbar med rengöringsmedel. Därför ska vi ska också ut på arbetsplatser och mäta exponeringen.

/Mattias

Hur det gick sen?

  • Lovisa i badhuset blev sjukskriven i ett par veckor, men fick inga allvarliga ögonskador.
  • Sanny på restaurangen är egen företagare och då är det inte lätt att vara sjukskriven. Vem ska då servera gästerna? Ögonen verkar dock ha klarat sig utan skador. I början kändes de lite torra.
  • Ante fortsätter jobba på som vanligt. Nu vet han ju hur man ska göra om man får spill i ögonen.

(Olyckorna har hänt på riktigt, men personerna heter egentligen något annat)

 

 

Sinar hjärnmalmen på Karolinska Institutet?

Sveriges framgång bygger i hög grad på hög utbildningsnivå. Vi har flera världsledande företag vars hela existens vilar på kunskapsdriven innovation, det gäller inte minst Läkemedel och Life Science. Under 2018 exporterades läkemedel från Sverige till ett värde av 82 miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas att Sverige under samma period exponerarar järn och stål för 66 miljarder (statistik från SCB).

Det finns dock en avgörande skillnad mellan järnmalm och hjärnmalm. Medan järn går att hämta upp ur gruvor, så består hjärnmalmen av talangfulla studenter. Precis som att järnmalmen behöver bearbetas för att bli högklassigt stål måste talangfulla studenter utbildas och klara sin doktorsexamen.

Karolinska Institutet (KI) har varit en av Europas viktigaste platser för forskning och forskarutbildning under många år. Men under förra året verkar något ha förändrats – antalet nya doktorander störtdyker. Enligt KI:s årsredovisning från 2019 har antalet nyregistreringar minskat med nästan 25%! Det är enligt mig jämförbart med att orderingången till LKAB skulle minska med 25%, med den skillnaden att järnmalmen ligger kvar i berggrunden, medan de talangfulla studenterna lätt flyttar vidare till andra länder och lärosäten. De studenter som 2019 inte fick möjlighet på KI tillhör europas smartaste individer. De har ambitionen och potentialen att starta nya företag, skapa nya innovationer och bota sjukdomar i framtiden.

Det finns personer, även vid KI, som tycker att Sverige utbildar för många forskare och aktivt vill minska antalet. Jag anser att de har fel. En kunskapsnation behöver kunskap. Kunskap är dessutom inte en ändlig resurs utan växer i kvantitet och kvalitet när den delas. Det finns naturligtvis ekonomiska begränsningar för hur många vi kan utbilda, men att skära bort de allra bästa studenterna framstår som ren kapitalförstöring.

KI_PhDstud

Antalet nyregistrerade doktorander vid KI. Data 2010-2016 från SCB och från 2017-2019 från KI:s egen årsredovisning.

Vad får det då för konsekvenser att KI minskar antalet doktorander? KI har länge utbildat 35-40% av alla forskare inom medicin. En möjlighet är såklart att andra lärosäten nu succesivt tar över KI:s centrala roll. Enligt vad jag hör bland kollegor från olika delar av Sverige finns en vikande trend även på andra universitet, dock inte lika drastisk som på KI. Ett exempel är att även den medicinska fakulteten vid Uppsala Universitet rapporterar en minskning.

Det minskande antalet nya doktorander får också direkta konsekvenser för utbildningarna vid KI. Antalet kurser bantas och mindre utbildningsprogeram läggs ner. Ett exempel är att KI nu lägger ner forskarutbildningsprogrammet Miljöfaktorer och hälsa. Antalet studenter blev så få att de som är kvar hänvisas till enstaka kurser eller råds att leta efter möjligheter på andra universitet. Färre doktorander leder också till sämre möjligheter för yngre forskare att göra karriär då handledning av doktorander är ett viktigt mått på utveckling.

Det finns flera orsaker till att antalet nya doktorander nu minskar. Dessa faktorer är till stor del strukturella. Det har på kort tid blivit mycket dyrare att utbilda doktorander. Stipendium och utbildningsbidrag finns inte kvar. Idag betalas istället full lön och arbetsgivaravgifter från första dagen. KI har helt enkelt inte råd att anställa lika många eftersom anslagen inte ökat. Vad som däremot ökat är byråkratin kring antagningar och uppföljningar. Möjligheten att provanställa har försvunnit samtidigt som ansvaret på handledaren ökat när det gäller att avhandlingen ska bli klar inom fyra år. Till detta kommer olika strategiska val från den lokala ledningen. Nästan alla doktorander vid KI betalas av enskilda forskargrupper via externa projektanslag. Antalet centralt finansierade doktorander motsvarar bara cirka 10% av det totala antalet heltidstjänster per år. Därtill fyller kinesiska staten på med 5-6% kinesiska stipendiater, varav flertalet återvänder till Kina efter utbildningen. De övriga doktoranstjänsterna betalas alltså i huvudsak av enskilda forskare och det är här minskningen sker.

Är man intresserad av Sveriges framtid gäller det att hålla koll på nyckeltalen i alla delar av ekonomin. Fler borde följa utvecklingen på våra ledande universitet och oroas om hjärnmalmen plötsligt sinar inom Life Science – ett av våra viktigaste exportområden.

/Mattias

Disclaimer: Åsikterna som presenteras representerar inte Karolinska Institutet.