Experter kommer ibland till helt olika slutsatser trots att de tittar på samma data. Hormonstörande ämnen är inget undantag. Några menar att man ofta har effekter vid mycket låga doser medan andra menar att det mycket sällan går att bevisa dessa lågdos-effekter.
Ett av de mest studerade ämnena när det gäller effekter vid låga doser är bisfenol-A (BPA). Ämnet är hormonstörande, men forskarna är oense om det även kan orsaka effekter vid mycket låga doser? För att klargöra fakta satsade amerikanska myndigheter på en stor djurstudie. Försöket pågick i två år och kallades för CLARITY-BPA. I studien fick råttor flera olika doser av BPA från mycket låga 2,5 till rejält höga 25000 μg / kg / dag.
Två olika tolkningar
Två forskargrupper har nu tittat på exakt samma data och de kommer till diametralt motsatta slutsatser.
Grupp A skriver följande (min fria översättning): ”Vi drar slutsatsen att CLARITY-BPA ger bevis för att exponering för låga doser av BPA ger markanta negativa effekter. Faktum är att det största antalet effekter observerades i doser som var 20000 gånger lägre än den nuvarande ‘säkra’ BPA-dosen för människor.”
Grupp B skriver i sin slutsats: ”I vår analys av CLARITY-BPA fann vi mycket få belägg för effekter som bara syns vid låga doser.”
Forskarna i Grupp A säger alltså att data visar på tydliga effekter som bara ses vid låga doser, medan forskarna i grupp B menar att man nu äntligen kan slå fast att det inte finns några bevis för lågdos-effekter.
Vetenskap eller fördomar?
Jag ser två tydliga skillnader mellan dessa grupper av forskare. Den ena skillnaden handlar om val av statistisk metod och vetenskapsteori. De är oense om vad som krävs för att man ska kunna dra slutsatser utifrån ett experiment. Grupp A lyfter fram skillnaden mellan lågdos-gruppen och kontrollen, medan grupp B menar utifrån en annan analys att dessa skillnader lika gärna kan bero på slumpmässiga fluktuationer. Men det finns ytterligare en viktig faktor där forskarna i grupp A och B skiljer sig åt, nämligen deras förutfattade meningar. I grupp A ingår personer, som länge rapporterat om lågdoseffekter och hormonstörande ämnen. I grupp B ingår istället forskare som tidigare argumenterat för att de flesta fall av lågdos-effekter beror på övertolkning av data.
Det är ett kontroversiellt påstående när jag påstår att det ofta räcker att läsa vem som skrivit artikeln för att veta resultatet. Det är dessutom ett påstående som skulle kunna utnyttjas av de som vill minska betydelsen av och resurserna till miljöforskningen. Vem behöver forskning, om man vet resultaten på förhand? Mot detta ignoranta förhållningssätt som oftast används av de som inte vill införa hårdare miljöregler (jmf president Trump) bör man ställa portalfiguren inom epidemiologisk bevisvärdering Sir Bradford Hill som menade att vetenskapliga svårigheter inte får hindra oss från att fatta beslut (se bild). ”Allt vetenskapligt arbete är ofullständigt – oavsett om det är observationsstudier eller experiment. Allt vetenskapligt arbete är tvingat att bli kullkastat eller modifierat av ny kunskap. Det ger oss dock inte en frihet att ignorera kunskapen vi redan har eller skjuta upp handlingarna som kunskapen tycks kräva vid en given tidpunkt” . Några hundra år av vetenskaplig erfarenhet har i alla fall lärt oss att okunskap och vetenskapsförakt leder till långt större lidande än en och annan felaktig slutsats.
Bejaka skillnaderna och osäkerheten
Jag skulle vilja föreslå två åtgärder som delvis skulle kunna bidra till att överbrygga problemen och i bästa fall även föra forskningen framåt.
För det första behöver vi forum för möten mellan olika grupperingar av forskare. Låt oss systematiskt hitta de vetenskapliga frågor där det finns olika tolkningar och sortera ut frågor där vi är överens. Bejaka skillnaderna!
För det andra vill jag uppmuntra oss forskare att redovisa resultat med olika statistiska metoder och acceptera att man ibland kommer se olika saker beroende på vilken metod som används. Bejaka osäkerheten! Nackdelen är såklart att vi inte kan dra tvärsäkra slutsatser, men fördelen är att vi får en tydligare medvetenhet om metodikens betydelse och slipper fastna i invanda tankebanor.
En ganska ny text som fördjupar tankarna kring våra möjligheter att dra slutsatser publicerades nyligen av Wasserstein et al. (2019), med den något provocerande titeln ”Moving to a World Beyond “p < 0.05”.
/Mattias.
toxicolour 