Ny studie: Astmatiker känsligare för irriterande ämnen

NY STUDIE: Idag presenterar vår forskargrupp en ny studie om astmatiker. Astma är en sjukdom som inte alltid syns, men ca 10% av alla barn och vuxna är drabbade (se miljöhälsorapport 2009 och 2013). Det finns flera rapporter om att astmatiker är känsligare för ämnen som kan irritera luftvägarna, men för de flesta kemikalier saknas information, vilket gör riskbedömningarna osäkra. Ska man strunta i om astmatiker är särskilt känsliga eller anta att man behöver en extra säkerhetsmarginal? Vi publicerar idag en studie, där vi för första gången utvärderat alla publicerade experiment där man jämfört astmatiker* med friska försökspersoner.

Picture2

Vi kan visa att astmatiker reagerar vid lägre koncentrationer än vad friska försökspersoner gör. Vi såg detta tydligt för 8 av totalt 19 undersökta kemikalier. I inget enda fall visade sig friska försökspersoner vara känsligare. Vi gick också vidare för att i detalj studera dos-responssambanden. Vår slutsats är att skillnaden som mest var ungefär tio gånger. Det vill säga att astmatiker reagerade vid tio gånger lägre koncentration.

Varför är detta viktigt att veta? Jo, när man bedömer risker på arbetsplatser eller ser över beredskapen inför kemiska olyckor måste man veta vid vilka koncentrationer människor börjar få besvär från luftvägarna. Astmatiker har rätt till hälsosamma arbetsplatser och skydd vid olyckor på samma sätt som andra grupper i samhället. Nu kan vi slå fast att astmatiker faktiskt är känsligare. Samtidigt kan vi ge företag och myndigheter råd om att använda en säkerhetsmarginal på 10 gånger om man vill skydda astmatiker från effekter i luftvägarna när det gäller irriterande luftburna ämnen.

Snart kommer fortsättningen: Nu går vi vidare med att studera om astmatiker faktiskt får det skydd de har rätt till när EU och andra organisationer bedömer risker. Vad tror du? Jag hoppas kunna presentera dessa viktiga resultat senare i höst.

Här kan du läsa hela studien med open access.

Tack till Mia Johansson, min doktorand vid Karolinska Institutet, som gjort ett enastående arbete med att hitta, läsa och analysera hundratals studier.

Också ett stort tack till professor Gunnar Johanson, som bidragit med stor erfaranhet och kunnande.

Ett tredje tack till Socialstyrelsen och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, som finansierat studien.

* observera att studien gäller personer med mild form av astma och inte inkluderar hyper-känsliga individer. Det hade naturligtvis varit oetiskt att utsätta personer med allvarlig astma för risker med denna typ av experiment.

Ge någon en kram istället för detox

detox

De flesta av oss vill ju leva nyttigt och undvika gifter. Att vi dessutom vill vara rationella öppnar oss för kvasi-vetenskapliga argument. DETOX – är ett typiskt exempel. Man plockar forskningsresultat och sätter ihop dem på ett försåtligt sätt för att ge intrycket av en väl underbyggd teori. Sen säljer man diverse kurer, föredrag, och specialkost. Så här inför helgen granskade jag några vanliga påståenden om ”detox” och här är resultatet:

”Din kropp samlar gifter” GULT – Vi exponeras ständigt för olika kemikalier, men långtifrån alla ansamlas i kroppen.

”Snabba kolhydrater, socker och transfetter kan förorena din kropp”. RÖTT – Föroreningar är inte kopplat till hur mycket eller vilken sorts kolhydrater du äter. Det finns dock många andra skäl för många av oss att minska intaget av socker och transfetter och istället äta mer frukt och grönt.

”Olika symtom på att kroppen innehåller gifter kan vara: Trötthet, Koncentrationssvårigheter, Huvudvärk, Dålig andedräkt, Dålig sexlust, Dålig hud och hår, Gaser i magen, Förstoppning” GULT – Det finns kemikalier som kan orsaka dessa effekter. Som exempel kan nämnas flera vanliga läkemedel, men vanliga miljöföroreningar – Nej, så är det inte!

”Toxinerna neutraliseras bl.a. genom att du intar antioxidanter och när du intar bl.a. B-vitaminer och mineraler kan även dessa toxiner till sist föras ut ur kroppen.” RÖTT – Antioxidanter är ämnen som motverkar kemisk oxidation. Det är dock viktigt att komma ihåg att kroppen använder kemisk oxidation för en rad viktiga processer. Kroppen bryter ner och utsöndrar ämnen på olika sätt, men intaget av antioxidanter är inte alls avgörande. Det finns dessutom flera studier som visat att kosttillskott med höga halter av dessa ämnen kan öka riskerna för t.ex. cancer.

Ibland kan det vara bra att påminna om:

  1. All materia är gjord av kemikalier.
  2. Huruvida en kemikalie är tillverkad eller naturlig säger inget om dess giftighet.
  3. Du behöver inte vara rädd för kemikalier, bara för att de har konstiga namn eller E-nummer.

Ha nu en riktigt trevlig helg! Ät och drick gott tillsammans med familj och vänner. Ge någon en kram. Det är den bästa detoxen du kan få.

280 miljoner till försöksdjursfria testmetoder

Redan i somras började det ryktas om att EU skulle göra en stor satsning på att utveckla alternativ till djurförsök. Nu är det klart att jätte-projektet EU-ToxRisk får 280 miljoner kronor. Extra roligt är såklart att Sverige genom Swetox är en av de centrala aktörerna och att svensk 3R-forskning därigenom får ett välbehövligt tillskott på 13 miljoner.

Projektet, som ska pågå i sex år, syftar till att utveckla och använda djurfria metoder för att riskbedöma kemikalier. Det behövs verkligen! Vi måste komma bort från bedömningar utifrån observationer och gå över till bedömningar baserade på mekanistisk förståelse. Nya metoder är en förutsättning för att kunna hantera viktiga frågor, som individuell känslighet, cocktail-effekten och samtidigt klara av att säkerhetsbedöma alla de tiotusentals kemikalier vi omger oss med. Det finns så att säga inga alternativ till de ”alternativa metoderna”.

Vad innebär det för oss i Sverige att EU:s flaggskepp för 3R (replace, reduce, refine) kommer att får en stark koppling till Sverige? Jordbruksverket utreder just nu hur man bör organisera ett svenskt 3R-center. Utredningen ska lämnas till regeringen senast 15 december. Av det som hittills sipprat ut verkar man vilja lägga kraften på att hantera ansökningar om djurförsök istället för att fokusera på att utveckla och sprida kunskap om hur vi ska få färre och bättre djurförsök. Jag tycker det är dags att skrota förvaltningstanken och istället skapa ett 3R-center som kombinerar kunskap om djurvälfärd med kunskap om hur man aktivt minskar antalet försöksdjur och ersätter djurförsök. Vi behöver inte fler pappers-tigrar utan en organisation som samlar universiteten och har energi nog att göra skillnad även utanför Sveriges gränser. Låt EU-ToxRisk visa vägen. Toxikologi är den vetenskap som kommit längst inom 3R och med Swetox finns en fungerande samverkan mellan alla universitet med tydlig internationell koppling. Tillsammans med Nationellt Centrum för Djurvälfärd (SCAW) kan man forma ett 3R-center som kan göra skillnad på riktigt.

PS.

Här berättar jag lite mer om hur Swetox kan göra skillnad när det gäller 3R [youtube-klipp].

Forskare förvånade av fetma

Ingen kan ju ha missat den globala fetma-epidemin. Jag lovade i ett tidigare inlägg att berätta lite om vad som diskuterades under Uppsala-mötet om fetma och miljöföroreningar. Ett viktigt samtal handlade om data som tyder på att mat och aktivitet inte räcker som förklaring till människors ökande vikt. Människor i alla åldrar får allt lättare att gå upp i vikt och allt svårare att gå ner igen. Det är sedan tidigare känt att vissa läkemedel kan påverka kroppsvikten. Men under workshopen visades mängder av data på att även andra kemikalier kan ge liknande effekter i djurförsök. Så kallade ”obesogener”, dvs. kemikalier som kan stimulera bildandet av fettceller, öka inlagringen av fett eller påverka kontrollen av aptiten och på så sätt orsaka övervikt. En rad studier pekar också på att tidig exponering för kemikalier leder till att kroppens energisystem omprogrammeras och resultatet blir en individ som lätt går upp i vikt. En dålig start kan alltså påverka hela livet.

Titta nu på bilden nedanför. Den visar något spännande och tankeväckande. Som vanligt i forskningssammanhang gäller det att skynda långsamt och ännu saknas en tydlig förklaring, men jag vill ändå visa något som fick åhörarna i Uppsala att höja på ögonbrynen. Bilden är från en presentation av Bruce Blumberg från University of California, USA.

IMG_1696

De röda linjerna visar mängden kroppsfett hos två grupper av möss (strunta i de blå linjerna, de visar samma sak men utifrån andelen som inte är fett). I början av försöket har båda grupperna samma mängd fett (ungefär 10%). När det gått 19 veckor byts fodret ut till en sort med mera fett och mössen börjar genast samla på sig mer kroppsfett. Den ena gruppen (streckad röd linje) ökar snabbare än den andra. Egentligen inget märkvärdigt, för precis som hos oss människor finns det möss som har lätt att gå upp i vikt. Men… enda skillnaden mellan dessa möss är att den grupp som snabbast samlar på sig fett har en mormors mormor som blivit exponerad för miljögiftet TBT. Bilden visar ett exempel på hur kemikalier verkar kunna påverka kroppens energistatus fyra (!) generationer efter exponeringen. En dålig start räcker kanske längre än en livstid. För några årtionden sedan gjordes studier på vuxna djur, idag är fokus på fosterstadiet. Kommer framtidens forskning handla om epigenetiskt ärvda riskfaktorer?

Obesogener – kemikalierna som gör dig fetare

Denna vecka (8-9 okt 2015) äger en workshop rum på Uppsala Universitet med fokus på sambandet mellan miljögifter och fetma. Fetma ökar stadigt över hela världen, men det finns ganska övertygande bevis på att kost och aktivitetsnivå är inte de enda faktorerna i denna trend. En rad experimentella studier visar att kemiska ämnen i vissa fall kan förändra metabolism och predisponerar vissa individer att gå upp i vikt. Exponering i fosterstadiet och tidig i livet verkar kunna förändra vissa individers ämnesomsättning och fettceller för livet. Tanken att kemikalier kan vara en del av orsaken till fetma brukar kallas obesogen-hypotesen (obesity = fetma) och formulerades första gången 2002 (Baillie-Hamilton PF. Chemical toxins: a hypothesis to explain the global obesity epidemic. J Altern Complement Med. 2002;8(2):185–192. [PubMed]).

Ett exempel är TBT (en organisk tenn-förening som tidigare användes mycket i båtbottenfärg). Möss som exponeras under fosterstadiet blir fetare som vuxna än oexponerade möss. (Grün F, Blumberg B. Environmental obesogens: organotins and endocrine disruption via nuclear receptor signaling. Endocrinol. 2006;147(6):S50–S55. [PubMed]). En av författarna till studien, Bruce Blumberg, kommer för övrigt delta på mötet i Uppsala. Ett annat välkänt exempel är att barn till rökare väger mindre när de föds men senare växer ikapp med råge (von Kries R, et al. Maternal smoking during pregnancy and childhood obesity. Am J Epidemiol.2002;156(10):954–961. [PubMed])

Om hypotesen stämmer kan ju fatalisten fråga sig om mat och rörelse spelar någon roll. Min sponata kommentar är nog att vi alla har olika lätt att gå upp i vikt. Som med så mycket annat i naturen finns en naturlig variation. Med allmänt spridda obesogener blir det dock fler som får tänka på  vad man stoppar i sig och som får leva med en ökad risk för en rad följdsjukdomar.

Jag hoppas kunna rapportera mer från mötet i Uppsala senare i veckan. Och om någon har ett tips på vad man kan kalla ”obesogener” på svenska får ni gärna lämna en kommentar. Fett fina priser till bästa förslaget utlovas 🙂

 PS.

cartoon-happy-birthday

För ett år sedan, den 7 oktober 2014, slog vi upp portarna för Swetox i Södertälje. Tjugo forskare och entreprenörer med en stark vision för säkra kemikalier och läkemedel har idag vuxit till 45 personer. GRATTIS PÅ 1-ÅRSDAGEN!