I svallvågorna av det som kommit att kallas Macchiarini-skandalen kommer nu rapporter om forskningsfusk från centrala etikprövningsnämnden. En av de studier som graskats är en studie på råttor som publicerad i den prestigefyllda tidskriften Nature Communications (impact factor: 12). Att få stå med på en artikel som publiceras där innebär att forskarna hamnar på nyhetssidor världen över, under flera år kan räkna med högre andel av Karolinska Institutets (KIs) budget och samtidigt ges bättre möjligheter att få stöd från t.ex. Vetenskapsrådet. Att i det läget, som enskild forskare, stoppa en studie för att försöksdjuren plågas eller för att man bryter mot etiska tillstånd och principer kräver både ryggrad och muskler. Du kan räkna med att frysas ut och att förlora anslag.

Det är skrämmande läsning att ta del av etikprövningsnämndens yttrande. Kraftig viktnedgång, bristande journalföring och vilseledande beskrivningar i publikationen…

Vi har försökt få ut rådata. Det har vi inte fått. Vi har försökt få ut försöksjournaler. Det har vi inte fått trots att sådana ska lämnas ut. Artikeln ger en vilseledande presentation, tolkning och beskrivning av resultaten när man jämför med de data som vi trots allt fått ut. Det stämmer inte, säger Lena Berke, etikprövningsnämndens ordförande i en intervju i Dagens Medicin.

Självklart vilar skulden för forskningsfusk tungt på de personer som gjort studien och står som medförfattare. Men ett perspektiv som jag tycker saknas i debatten är relationen till djurskyddsorganisationen där studien utförts. Hur blev det möjligt att ingen av de ansvariga för djurverksamheten, veterinärer och djurskötare slog larm? Såg de inte vad som pågick? En kraftig viktnedgång är ett tecken på att ett djur inte mår bra och kan i sig vara tillräckligt för att avbryta en studie! Det är väl känt att dålig djurhanteringen ofta är en tidig markör på dålig forskning. Därför är det så viktigt att man har en organisation som kan säkerställa att djuren hanteras på ett bra sätt och att man låter veterinärer och djurskötare vara delaktiga i försöksplanering med mandat att avbryta en studie. Det måste naturligtvis göras i samverkan med forskargruppen och utifrån det etiska tillstånd man har. Utifrån den granskning som nu gjorts är det uppenbart att detta inte fungerade så sent som 2014.

Flera oranisationsförändringar har nyligen tillkommit inom KI för att stärka djurskyddet. Nu krävs att man fortsätter prioritera detta arbete och tydligt visar hur man driver de så kallade 3R-principerna i forskningen (Replace, Reduce, Refine). Jag skulle vilja lyfta fram sju steg som man behöver ta till sig för att lyckas. Steg som använts med framgång inom läkemedelsindustrin och som man borde kunna fortsätta att utveckla inom en akademisk miljö. (1) Den nya ledningen vid KI måste tydligt prioritera frågan. (2) Skapa multifunktionella arbetssätt där de djuransvariga deltar i planering och utförande och tillåts driva egna utvecklingsprojekt. Involvera även forskare som jobbar med alternativ inom cellodling och datamodellering. Kanske går det att få svar på forskningsfrågorna utan att använda djurförsök eller att planera försöken på ett smartare sätt. (3) Arbeta integrerat med ALLA tre R. Idag verkar det finnas en attityd där man tror att ingen forskare skulle använda fler djur än nödvändigt. Kan man istället vara nyfiken på förbättringar stimuleras även ny vetenskaplig utveckling. (4) Arbeta målmedvetet och ta en sak i taget. Ständigt förbättringsarbete kräver effektiva arbetsflöden inte fler möten. (5) Låt 3R bli ett prioriterat forskningsområde vid KI. Publicera nya metoder så att andra kan lära sig. Detta kommer dessutom att höja statusen för området. (6) Kommunicera vad ni gör, vilka framsteg som sker och varför djurförsöken behövs. (7) Sist, men inte minst, fira framstegen! Gläds med varandra när ni lyckas ersätta, minska eller förbättra djurförsöken.

För att göra det lättare att komma ihåg dessa sju steg har jag gjort en liten animerad film.

7 steps for success in 3R from Mattias Oberg on Vimeo.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)