Hormonstörande beteenden

Testosteron beskrivs ofta som manligt könshormon, trots att det sedan länge är visat att testosteron är inblandat i långt mer än könsutveckling och har viktiga funktioner hos både män och kvinnor. De gamla tankarna om manligt och kvinnligt lever kvar. Om du fritt associerar till testosteron, vad tänker du på? …muskler, tävlingsinriktad, egoistisk, stark eller kanske rentav aggresiv… ?

testosteron

Bilder på muskulösa män är i alla fall det som Google främst förknippar med ”testosteron” vid en enkel sökning.

Allvarligt talat tror jag ingen funderar i termer av givmildhet och rättvisa. Vi laddar olika hormon med olika värden och förväntningar. Finns det någon grund för detta? Ja, det finns det faktiskt. Bland annat visar studier på fångar att både män och kvinnor med höga testosteronnivåer är mer aggresiva och våldsamma. Men är det hela sanningen?

Låt mig berätta om en tankeväckande studie från universitetet i Zürich publicerad i Nature 2010. Totalt ingick sextio kvinnor i en studie där man studerade beteende i relation till testosteron. I studien visste varken försöksledare eller deltagare vilka som fick testosteron och vilka som fick placebo (en s.k. dubbel-blind studie). Fyra timmar efter att de tagit pillret fick personerna delta i ett ”ultimatum-spel”. I detta spel ska en försökspersonen fördela 100 kronor mellan sig och en annan försöksperson. Personen kan fritt välja hur fördelningen ska göras och man spelar med riktiga pengar. Kanske ger man bort 20 och behåller 80. Det mest rättvisa är såklart att dela 50/50. Motspelaren har bara ett val, antingen acceptera budet och få sin andel eller (och här kommer spelets kärna), välja att stoppa hela fördelningen så att ingen part får något.

När försöksdeltagarna spelat färdigt och skulle hämta ut pengarna fick de alla en följdfråga: ”Tror du att du fått testosteron eller placebo?”.

Hade testosteron någon effekt på hur rättvis fördelningen blev? Ja, de fått testosteron gav i genomsnitt bort 49 kronor, medan placebo-gruppen i genomsnitt lämnade 34. Men den grupp som gav minst till motspelaren var de som trodde att de fått testosteron, men egentligen fått placebo.

Studiens författare tolkar resultatet som att testosteron ökar behovet av att söka status. Och vem får högre status än den som är givmild och rättvis i denna typ av spel. Ingen respekterar en egoist. I en fängelsemiljö kan kanske våld och aggression ge status, men det vanliga livet är mer komplext. En alternativ hypotes är såklart att testosteron gör personer mer altruistiska, men detta motsägs av det faktum att motspelare som fått testosteron inte blev mer accepterande till dåliga bud.

Sammanfattningsvis bekräftade studien att hormoner spelar en roll i våra beteenden. Djurstudier har dessutom visat att exponering tidigt för låga doser av hornomstörande kemikalier kan påverka beteendemönster senare i livet. Men studien visar också att våra fördomar om hormon är minst lika viktiga. Det behöver vi tänka på när vi planerar, genomför och kommunicerar forskning. Kunskapen kan också vara användbar i vardagslivet. Om jag möter en orättvis kollega så brukar jag därför tänka på att vederbörande kan ha fått för lite testosteron och istället blivit offer för sina fördomar om vad det innebär att vara ”stark”.

/Mattias

Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet

 

 

Så avslöjas giftet som drabbade ryssen Sergei Skripals

Engelska polisen säger sig nu ha identifierat giftet som drabbade den före detta spionen Sergei Skripal och hans dotter. Men vad det är för substans har de inte berättat i media. Det utgör en viktig pusselbit för att förstå vem som ligger bakom. Vissa kemikalier är lätta att få tag på eller tillverka, medan andra kräver nationella resurser.

I svenska media har man felaktigt kallat ämnet för en ”nervgas”. Eftersom det framkommit att även polis som tidigt var på plats drabbats kan man dra slutsatsen att det måste vara ett ämne som inte dunstar iväg särskilt snabbt, utan att Sergei och hans dotter exponerats via huden, kanske via någon form av spray. Samtidigt kan man utesluta ämnen med mer långsamma förlopp. Radioaktiva ämnen och ämnen som skadar inre organ som njurar och lever tar flera dagar och ibland veckor innan de ger allvarliga symtom på förgiftning. I de tidigaste rapporterna berättade vittnen att Sergei suttit och tittat konstigt och haft märkliga rörelsemönster. Sammantaget tyder allt på någon form av nervgift. Just ögonen är en viktig markör.

För att utröna vilken typ av nervgift det är använder myndigheterna initialt ett verktyg som kallas toxidrom där man systematiskt går igenom vilka symtom en patient uppvisar. Ordet toxidrom är en sammansättning av toxikologi och syndrom. Genom att titta på pupiller, mäta puls och kroppstemperatur, lyssna efter magrörelser och notera förekomst av svettning lägger vården snabbt ett pussel (se bild). Utifrån svaret kan man sedan leta efter ett lämpligt motgift.

toxidrom

De senaste åren har ett antal stater öppet visat kapacitet och vilja att använda nervgifter. Det var bland annat en nervgas som användes för att döda Kim Jong-Nam i Malaysia, halvbror till Nordkoreas diktator och samtidigt kritisk till regimen. En preliminära rapporter visar att spår av nervgasen VX, som klassas som kemiskt vapen, har hittats i hans ansikte. I Syrien använde Assad-regimen sarin mot civilbefolkningen. Att nervgifter återkommit som vapen i både små och stora sammanhang gör att Sverige borde fundera på hur vår egen förmåga ser ut när det gäller att hantera liknande händelser. Sedan ett par decennier pågår en erodering av toxikologisk kompetens. Här krävs en strategisk samverkan mellan myndigheter, försvar och universitet. Det finns fortfarande små öar av kompetens, men de behöver kopplas ihop och ges långsiktiga förutsättningar.

/Mattias

Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet

PS. Läs den tragiska historien om Fritz Haber, nobelpristagaren som utvecklade kemiska stridsmedel.

 

Påverkar mannens exponering hans blivande barns hälsa?

Att foster och barn under sin tidiga utveckling är extra känsliga för kemikalier är välkänt. Eftersom kemikalier lätt förs över från mamma till barn har mycket fokus lagts på att skydda kvinnor från exponering. Men ny forskning visar att även männens exponering innan befruktningsögonblicket kan spela en viktig roll för det blivande barnets hälsa. Är det dags för ett mer jämställt miljöskydd?

cropped-aop-ws.png

Redan under 1970-talet observerade forskare att graviditeter oftare slutade i en oönskad spontan abort om mannen exponerats för höga halter av vissa kemikalier på jobbet (här ett exempel publicerat i Lancet 1976). Den teori som de flesta läkare och forskare tror på idag säger dock att mannens exponering endast kan påverka barnets hälsa genom direkta skador på arvsmassan i spermien och att miljön i livmodern och under barnets tidiga utveckling är det som påverkar hälsan. Givet att en spermie i stort sätt bara levererar 23 kromosomer i befruktningen av ägget är det en högst rimlig hypotes.

Ny forskning visar dock att även en liten spemie har betydligt mer i sitt bagage. Där finns bland annat epigenetisk information i form av metyleringsmönster och ickekodande RNA (ett exempel från Nature Neuroscience 2014). Ur ett evolutionärt perspektiv kan man tänka sig att det är en fördel för avkomman att förses med information om både mammans och pappans miljö för att kunna rustas att möta sin omgivning redan från start. Detta kan såklart även öppna en risk för skadlig miljöpåverkan. I en spännande studie på rårror (publicerat i PNAS 2014) visar en grupp kinesiska forskare hur risken för att ungarna ska utveckla diabetes ökar om pappan har prediabetes (förstadium till typ2 diabetes).

Skulle kemisk exponering av män kunna påverka deras framtida barn? När ett nytt barn bildas finns en dubbel uppsättning av gener (en från mamma och en från pappa). I de flesta fall används båda kopiorna, men i vissa fall ”tystas” den ena kopian (s.k. imprinting). Direkt efter befruktningen sker också en slags noll-ställning av epigenetiska metyleringar, men de ”tystade” generna verkar behålla sin epigenetiska information. En studie som publicerades förra året visar att exponering för fosforbaserade flamskyddsmedel verkar kunna påverka det epigenetiska mönstret i just dessa gener. Om och hur detta skulle kunna påverka människors hälsa är dock okänt.

Föreställningen om livmoderns unika roll som barnets första miljö har gjort att vi idag riktar mängder av information om kemikalier och andra miljöfaktorer till blivande mammor. Samtidigt genomförs mycket forskning kring mammor och deras exponering. Det är som om vi forskare undviker att studera män eftersom vi redan ”vet” att deras exponering inte spelar någon roll. Detta beteende ligger ju också i samklang med den allmänna uppfattningen att kvinnor och barn är extra skyddsvärda och känsliga. Jag tror att vi med allt bättre molekylär kunskap närmar oss en tid som är mogen för en jämställd syn på kemikalier, miljö och hälsa.

/Mattias

Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet.