Fortfarande saknar EU kriterier för vilka kemikalier som ska anses vara hormonstörande och det är en mycket het politisk potatis. Därför var det med stort intresse jag tog del av avslöjandet av plastindustrins strategiska analys från 2015. Organisationen Corporate Eurpoe Observatory presenterade i förrgår en läcka som visar på plastindustrins hemliga plan. Vad vill man åstadkomma? Vem vill man påverka? Och med vilka argument?

Bild 1. De övergripande målsättningarna. Vi är nog många som kan hålla med om det översta målet att kemikalielagarna bör ha en vetenskaplig grund. Det märkliga är att vägen dit går via anarki i kemikaliepolitiken – att undvika reglering av hormonstörande ämnen i plastprodukter. Som medborgare skulle jag personligen föredra ett mål om gemensamma regler för hormonstörande ämnen som bidrar till en kemikaliehantering som inte riskerar hälsa och miljö. Idag saknas regler för hormonstörande ämnen och för att bevara denna oreglerade situation satsar industrin på två områden: (1) kriterier som ska ta tydlig hänsyn till ämnens olika potens snarare än att utgå ifrån identifierade faror, samt (2) att slå fast att pricipen om toxikologiska trösklar ska gälla även för hormonstörande ämnen. I dag finns båda dessa principer inskrivet i kemikalielagarna med undantag för kemikalier som är mutagena, cancerframkallande, reproduktionstoxiska eller ämnen som anrikas i ekosystemen och är mycket svåra att bryta ner. För ämnen med dessa egenskaper spelar dosen inte någon större roll i lagstiftningen. Målet är nu att hindra ännu en grupp ämnen, de hormonstörande, från att bedömas på ett liknande sätt.

Bild 2. För att nå målet att slippa dessa regler gäller det att veta vilka man behöver påverka. Sverige (SE), Danmark (DK) och Frankrike (FR)är medlemsländer med en tydligt negativ position. Vill man påverka dessa länder sker det nog effektivare att agera nationellt. Plastic Europe vill istället försöka påverka EU-kommissionens olika departement och myndigheter. DG Environment (miljö) och DG SANCO (livsmedel och hälsa) behöver bli mer positiva medan livsmedelsmyndigheten (EFSA) och DG Research (forskning) behöver få mer inflytande, då de redan anses vara positiva till industrins argument.

Bild 3. Vilka möjligheter finns då för att lyckas och vilka fallgropar bör man se upp för i argumentationen? Så här ser SWOT-analysen ut:

Jag har här valt att lyfta fram de faktorer som berör den akademiska forskningen. Styrkor – noterar att en av styrkorna är viljan att bidra till forskning för att inta en position som ”ansvarstagande industri”. Svagheter – bland svagheterna finns vetenskapliga studier som visar att plast innehåller hormonstörande ämnen. Ja, besvärande fakta är alltid jobbigt att hantera. Hot – Som om de besvärande forskningsresultaten inte vore nog finns forskare som bedriver ”kampanj”. Möjligheter  – Som tur är har forskningen en inneboende natur att visa olika resultat, vilket leder till en komplicerad diskussion, vilket kan lamslå beslutsfattare i åratal.

Att industrin arbetar systematiskt och strategiskt är i grunden något positivt. Det gör världen förutsägbar och kan på lång sikt bidra till en bättre utveckling då man agerar rationellt. För oss forskare är det viktigt att vi blir bättre på att förstå spelet bakom kulisserna och vilken roll vi har i förhållande till andra aktörer.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)