Förgiftning

Om förgiftningar och akuta effekter

”Vanlig blomma botar snuva och ger ökad sexlust.”

/ mattiasoberg

Det nordiska köket har så mycket mer än köttbullar och sill. Det senaste decenniet har matskribenter från hela världen noterat att nya smakupplevelser i världsklass skapas på restauranger i Skandinavien. En av de nya trenderna är vilda växter som ger både smak och färg. När de långväga transporterna ifrågasätts och problemen med bekämpningsmedel diskuteras allt mer, särskilt när det gäller importerade grönsaker och frukter, så känns det fint att kunna äta örter som bokstavligen växer runt knuten. Dessutom finns mängder av berättelser om hur olika lokala växter använts för ökad hälsa och välbefinnande genom historien.

Vad vi kanske glömmer bort är att det ”naturliga” ofta kan vara betydligt giftigare än våra syntetiska tillsatser. Som en del av en kontrollkampanj besökte nyligen danska livsmedelsverket 150 restauranger och lokala livsmedelsproducenter och undersökte deras användning av växter som plockats i naturen eller odlats i privata trädgårdar. Bland de arter som användes fanns blommorna från 23 olika växter. Nu har toxikologer utvärderat giftigheten och det fanns en hel del spännande innehåll (Egebjerg et al., 2018). Ett problem med vilda växter är den naturliga variationen. Halterna av olika ämnen varierar mycket från blomma till blomma. Just den stora variationen mellan olika växter av samma sort hänger samman med att man inte förädlat växten. Istället har den fått utveckla en stor och relativt okänd variation i det vilda. Det är lite som med äpplen. De äppelsorter vi odlar är noga utvalda för att ha önskvärd smak och konsistens, medan vildsådda äpplen ofta har helt andra egenskaper.

Av de 23 blomsorter som ingick i undersökningen innehöll 13 substanser som kan skada hälsan. De flesta gifterna som hittades ger ingen akut effekt, men kan orsaka skador om man exponeras under längre tid. Vissa av de identifierade substanserna är till exempel kända för att vara cancerframkallande. Andra kan skada nervsystemet eller reproduktionssystemet.

blommaimat

Ett spännande exempel på en populär matväxt är krasse (Tropaeolum majus). Alltså inte smörgåskrasse, utan de där orangea blommorna som är mångas favorit i blomlådan på sommaren. Det är kanske ingen ny företeelse att äta dessa blommor. Genom historien har de haft rykte om sig att reta sexualdriften. Andra medicinska åkommor som ansågs kunna botas med krasse var skoskav och snuva. Som en kombo av viagra, näsdroppar och plåster – allt i en och samma blomma. Tyvärr visar djurstudier att extrakt på de gröna bladen i verkligheten orsakar hormonstörningar och ger ökad risk för tidiga missfall. Hur mycket giftighet som ryms i själva blommorna är dock än så länge okänt, så hoppet om mirakelblomman kan få leva vidare ett tag till.

/Mattias

Så avslöjas giftet som drabbade ryssen Sergei Skripals

/ mattiasoberg

Engelska polisen säger sig nu ha identifierat giftet som drabbade den före detta spionen Sergei Skripal och hans dotter. Men vad det är för substans har de inte berättat i media. Det utgör en viktig pusselbit för att förstå vem som ligger bakom. Vissa kemikalier är lätta att få tag på eller tillverka, medan andra kräver nationella resurser.

I svenska media har man felaktigt kallat ämnet för en ”nervgas”. Eftersom det framkommit att även polis som tidigt var på plats drabbats kan man dra slutsatsen att det måste vara ett ämne som inte dunstar iväg särskilt snabbt, utan att Sergei och hans dotter exponerats via huden, kanske via någon form av spray. Samtidigt kan man utesluta ämnen med mer långsamma förlopp. Radioaktiva ämnen och ämnen som skadar inre organ som njurar och lever tar flera dagar och ibland veckor innan de ger allvarliga symtom på förgiftning. I de tidigaste rapporterna berättade vittnen att Sergei suttit och tittat konstigt och haft märkliga rörelsemönster. Sammantaget tyder allt på någon form av nervgift. Just ögonen är en viktig markör.

För att utröna vilken typ av nervgift det är använder myndigheterna initialt ett verktyg som kallas toxidrom där man systematiskt går igenom vilka symtom en patient uppvisar. Ordet toxidrom är en sammansättning av toxikologi och syndrom. Genom att titta på pupiller, mäta puls och kroppstemperatur, lyssna efter magrörelser och notera förekomst av svettning lägger vården snabbt ett pussel (se bild). Utifrån svaret kan man sedan leta efter ett lämpligt motgift.

toxidrom

De senaste åren har ett antal stater öppet visat kapacitet och vilja att använda nervgifter. Det var bland annat en nervgas som användes för att döda Kim Jong-Nam i Malaysia, halvbror till Nordkoreas diktator och samtidigt kritisk till regimen. En preliminära rapporter visar att spår av nervgasen VX, som klassas som kemiskt vapen, har hittats i hans ansikte. I Syrien använde Assad-regimen sarin mot civilbefolkningen. Att nervgifter återkommit som vapen i både små och stora sammanhang gör att Sverige borde fundera på hur vår egen förmåga ser ut när det gäller att hantera liknande händelser. Sedan ett par decennier pågår en erodering av toxikologisk kompetens. Här krävs en strategisk samverkan mellan myndigheter, försvar och universitet. Det finns fortfarande små öar av kompetens, men de behöver kopplas ihop och ges långsiktiga förutsättningar.

/Mattias

Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet

PS. Läs den tragiska historien om Fritz Haber, nobelpristagaren som utvecklade kemiska stridsmedel.

 

Vatten är också ett gift!

/ mattiasoberg / 2 kommentarer

Av alla dödsfall som orsakas av giftiga kemikalier är nog vattenförgiftning det mest onödiga. Det handlar inte om drunkning, utan om att dricka för mycket vatten. Det senaste dödsfallet som jag känner till i Sverige inträffade 2012, då en flicka omkom efter att ha spelat vatten-poker på ett ungdomsläger. Ett annat fall som fått mycket uppmärksamhet inträffade 2007 i Kalifornien, då en lokal radiostation arrangerade en vattendrickar-tävling. En av deltagarna, en 28-årig mamma, satsade stort och drack drygt 7 liter. På vägen hem ringer hon ett samtal och berättar om en sprängande huvudvärk. Några timmar senare hittas hon död i sitt hem.

water

Det som händer är att de salter som finns naturligt i kroppen späds ut, vilket leder till att vatten börjar läcka in i cellerna, vilket i sin tur snabbt påverkar nervcellerna i hjärnan. Vanliga symtom vid vattenförgiftning är till exempel allmän förvirring, huvudvärk, illamående och kramper.

Borde vi förbjuda vatten? När man riskbedömer en kemikalie är det viktigt att skilja på ”fara” och ”risk”. Fara är den skada som ett ämne kan orsaka (t.ex. cancer, leverskada, frätskada) medan risk är sannolikheten att skadan faktiskt uppkommer. Vatten har precis som andra kemikalier ett registrerat id-nummer (CAS: 7732-18-5). Det påverkar en rad olika hormoner och experimentella studier visar att ämnet allvarligt kan skada levande celler. Nästa gång du läser att ett giftigt ämne hittats i något sammanhang, så titta efter något som indikerar om exponeringen är hög eller låg. Ibland är det bara media som sätter en smaskig rubrik för att locka fram ett klick.

Om allt är farligt, varför ska vi ändå bry oss om kemikalier som förekommer i låga halter? Jo, det finns goda skäl att agera. Ur ett management-perspektiv bör man inte vänta med beslut tills alla data och alla detaljer är kända. Cancerframkallande och fosterskadande ämnen bör vi undvika så långt det går. En annan situation kan vara ämnen som ger effekter som aldrig går att detektera på individnivå, men ökar risken för hela befolkningen. Ett sådant exempel är bly som i relativt låga koncentrationer sänker intelligensen med några IQ-poäng. Eftersom vi har så stor naturlig variation drabbas ingen individ direkt, men tillsammans blir vi lite trögare i skallen. Om vi hjälps åt att sänka exponeringen av dessa ämnen blir det också bättre för alla. Att många låga halter tillsammans kan bidra till en effekt är ett annat välkänt faktum och ofta är det också klokt att undvika exponering när riskerna delvis är okända. Har man dålig kunskap är det smart att vara försiktig, precis som i svampskogen.

På tal om mer kunskap. Här får du lite fakta om giftet vatten…

Nyttan med vatten

Alla systemen i din kropp behöver vatten för att fungera. Vatten behövs bland annat för att reglera temperaturen, förhindra förstoppning, och spola ut ämnen som kroppen inte behöver.

Orsaker till vattenförgiftning

Det finns två typer av vattenförgiftning. Den ena beror på att man dricker för mycket och den andra på att kroppen inte kan bli av med vatten ordentligt.

Kända riskgrupper är extremidrottare som fokuserar för mycket på att dricka tillräckligt och glömmer att även fylla på med salter. Det finns ingen exakt formel om hur mycket du bör dricka. Vanliga situationer som extrem värme, stor aktivitet eller sjukdom med feber kräver högre vätskeintag än genomsnittet.

Vissa sjukdomar minskar förmågan att bli av med vatten. Det kan till exempel gälla personer med hjärtsvikt och njurproblem. Sjukdomar som schizofreni och droger som ecstasy kan vara riskfyllda då de ibland leder till okontrollerad törst.

Hur vet jag att jag dricker lagom?

Kolla kisset! Svagt gul urin indikerar att nivån är ok. Mörkare urin betyder att du behöver mer vatten medan färglös urin betyder att njurarna pumpar ut överskottsvatten. Har du en vanlig dag och är frisk så drick vatten när du är törstig. Kroppen har bra koll på behovet och njurarna är fantastiska på att reglera eventuellt över- och underskott.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

Vanligt med kemiska olyckor i skolan

/ mattiasoberg

14-årig tjej blandar på eget initiativ ”olika saker” i kemisalen, plötsligt exploderar det. 12-åringar använder kaustik soda på lektionen och får frätskador på händerna. 13-årig kille testar att dricka BTB-lösning… Det händer en hel del i skolans kemisalar. Vi lät en student granska olyckorna i skolan. Resultaten visar att betydligt fler olyckor sker än vad som tidigare varit känt.

Få känner till att skolan faktiskt är en arbetsmiljö i lagens mening. Det innebär att Arbetsmiljöverkets regler om riskbedömningar, kemikaliehantering och skyddsutrustning gäller samt att olyckor ska rapporteras. Vi började därför med att ta reda på hur många olyckor som faktiskt rapporteras till myndigheten. Under fem år registrerades 37 olyckor. Samtidigt har vi haft tillgång till data från Giftinformationscentralen. Till ”Giftis” ringer allmänhet, lärare och sjukvårdspersonal för att be om råd vid olyckor. Under samma 5-årsperiod hittade vi drygt 600 händelser relaterade till kemikalier i skolmiljö. Av dessa ansågs nära 400 innebära en risk för hälsopåverkan. Arbetsmiljöverket ser alltså bara en bråkdel i jämförelse med Giftinformationscentralen. Samtidigt vet vi att de flesta händelser inte leder till att man kontaktar Giftis, huvuddelen av olyckorna registreras antagligen inte alls.

Arbetsmiljöverket har förutom register även egna inspektörer som går ut på skolorna. År 2005 gjordes 500 inspektioner med inriktning på kemikalier. När vi drygt tio år senare letar efter informationen visar det sig att myndigheten inte diariefört handlingarna. Pressmeddelandet är en av få ledtrådar som finns kvar av resultatet; ”Endast 16 av de inspekterade 500 skolorna klarade sig utan krav” , skriver myndigheten själv.

Vilken typ av händelser är det som vi ser i Giftinformationscentralens databas? En vanlig olycka är att eleven får frätande kemikalier i ögonen. En relativt vanlig händelse på högstadiet är också att eleven provsmakar olika giftiga kemikalier. För att bättre förstå situationerna som kan uppstå i klassrummen intervjuade vi ett antal kemi-lärare. De berättar om elever som sätter upp skyddsglasögonen i håret i stället för framför ögonen; elever som improviserar med egna experiment; elever som häller kemikalier i klasskompisarnas vattenflaskor. Många skolor verkar ha problem med stora klasser och alltför lite tid år förberedelser. Kanske brister också lärarnas utbildning.

high_school_image

Utifrån resultaten i examensarbetet kommer vi nu att gå vidare men en fördjupad analys och under slutet av året hoppas jag kunna få presentera resultaten för Arbetsmiljöverket. Även skolmyndigheter och lärarorganisationer borde ha glädje av informationen. En förhoppning är att ge Arbetsmiljöverket en möjlighet att löpande ta del av Giftinformationscentralens data, så att man åtminstone vet vad som händer. Om man inte vet vad som händer saknar man ju möjlighet att göra något åt det.

/Mattias

Stort tack och grattis till nyexaminerade toxikologen Ivan Taher! Tack även till kollegorna vid Institutet för miljömedicin (Linda Schenk) och Giftinformationscentralen (Anita Annas och Karin Feychting)

Studien finansierades av AFA Försäkring. Synpunkterna i bloggen är som vanligt mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet.

 

Fimpen – ett giftigt skräp eller skräpigt gift?

/ mattiasoberg

Överallt dessa fimpar! Enligt organisationen Håll Sverige Rent hamnar 1 miljard fimpar på våra gator och torg varje år. I hela världen uppskattar man att 4.500 miljarder fimpar kastas ut i miljön årligen. Samtidigt vet vi att ciggaretter innehåller tusentals kemikalier. Där finns såklart det beroendeframkallande nikotinet, men även en lång rad cancerframkallande ämnen och giftiga metaller, som kadmium, bly och arsenik. En mindre del av dessa ämnen fastnar i filtret och hamnar så småningom ute i miljön.

tobacco

I radioprogrammet Klotet i P1 tog vi nyligen upp frågan om fimparna med alla sina kemikalier utgör en dold miljöfara. Är fimpen ett giftigt skräp eller skräpigt gift? Lite grovt kan vi dela in de farliga kemikalierna i tre huvudsakliga grupper; 1) giftiga grundämnen, 2) organiska ämnen som bildas vid förbränning, 3) organiska ämnen som finns naturligt i tobak.

Den första gruppen kan exemplifieras med metallen Kadmium, ett av våra giftigaste grundämnen. Växternas rötter tar upp kadmium och halten i grödorna varierar beroende på växtslag, tillförseln av kadmium till marken och markförhållanden. Tobaksplantan suger upp kadmium och ämnet tas lätt upp i lungorna hos rökare. Därför har rökare högre halter av kadmium i blodet än icke-rökare. Kadmium ansamlas framför allt i njurarna och försämrar succesivt njurarnas funktion. Idag finns också studier som tyder på ökad risk för benskörhet och frakturer, samt risken för vissa hormonberoende tumörer såsom bröst- och livmodercancer. När det gäller giftiga grundämnen i fimpar bör man dock komma ihåg att kadmium är ett naturligt förekommande grundämne, som tas upp även av andra växter. Därför går det inte att påstå att fimparna sprider kadmium i någon särskild utsträckning.

Den andra kategorin, de ämnen som bildas vid förbränning, kan ofta vara cancerframkallande. Dit hör till exempel en lång rad olika policykliska aromatiska kolväten (PAH). Denna grupp av ämnen bidrar till att rökare har en kraftigt ökad risk för cancer. Men när ämnena kommer ut i miljön bryts de ner relativt fort.

Tredje kategorin gifter är de ämnen som tobaksplantan bildar. Tobaksplantan skyddar sig mot insekter genom att bilda nikotin, som är ett kraftfullt nervgift för insekter. Hos människor skapar giftet istället som bekant ett starkt beroende, men kan även ge akuta symtom som hjärtklappning och illamående. Ca 20% av nikotiket stannar i fimpen, vilket gör att små barn eller hundar som råkar få i sig fimpar kan få hälsoproblem. Giftinformationscentralen ger därför rådet att kontakta sjukvåden om barnet får symtom, eller svalt mer än en cigarett eller fimp.

Slutsatsen måste nog ändå bli att problemet med fimparna inte är toxikologiskt, annat än mycket lokalt eller om någon råkar äta ett par kastade fimpar. Däremot finns andra problem. Min expertkollega i radio, avfallsexperten Åsa Stenmarck från Miljöinstitutet IVL, pekar på att plasten i fimpen bryts ner mycket långsamt. Det kan i sin tur bidra till problem med microplast i miljön och dessutom ändrar människor sitt beteende i en skräpig miljö och tenderar att öka nedskräpningen ytterligare.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)

Nobelpristagare bakom kemiska vapen i Syrien

/ mattiasoberg / 1 kommentar

Nobelpriset ska enligt Alfred Nobels testamente tilldelas de personer som bidragit till ”mänsklighetens största nytta”. Därför är det inte så konstigt att Nobelmuséet och andra glömmer att berätta historien om pristagaren som utvecklade de kemiska vapen som idag används i krigets Syrien.

Kriget i Syrien har nu pågått i sex år och dagligen rapporteras om fruktansvärda krigshandlingar. Mer än 400.000 har dödats under konflikten (enligt FN sändebudet Staffan de Mistura) som präglas av oförsonligt och sekteriskiskt våld. En av alla de handlingar som rapporteras är användandet av kemiska vapen. I en FN-rapport från i höstas slås fast att man med säkerhet vet att både klorgas och senapsgas har använts av såväl IS som Assad-regimen (läs mer här). Vad få känner till är att mannen bakom dessa kemiska vapen tilldelats Nobelpriset i kemi.

haber

Forskaren Fritz Haber fick priset 1918 för att ha lyckats framställa ammoniak, en nödvändig ingrediens i konstgödsel. Därför berättar Nobelmuséet om gödning och övergödning  i sitt faktablad om den prisade professorn. Dr Habers ägnade dock inte livsmedelsförsörjning så mycket intresse. Istället la han mycket tankemöde på hur man effektivt kan utrota andra människor med kemiska gaser. Han beskrev bland annat ingående hur sambandet ser ut mellan den tid som det tar att förgifta någon och den koncentration av en giftig gas som används. Formeln för detta samband kallas därför ”Habers lag”.

Redan under sin livstid var Fritz Habers intresse för kemiska vapen kontroversiellt. Fritz arbetade bland annat som chef för tyska krigsministeriets byrå för kemiska angelägenheter. En av hans främsta kritiker var hustrun, Clara Immerwahr Haber. Clara var en av de första kvinnorna i Tyskland som avlade en doktorsexamen i kemi och hade ett djupt engagemang i mänskliga rättigheter och jämställdhet. Kanske var en drivkraft att hon själv tvingats sluta med sin forskning efter det att hon fött parets enda son Hermann år 1902. Under första världskriget opponerade hon sig kraftigt mot sin mans arbete med giftgas, och kallade det en pervertering av vetenskapen. Den första dödliga insatsen av klorgas ägde rum 22 april 1915 vid den Belgiska staden Ypern. Morgonen efter segerfesten tog Clara sin makes tjänstevapen, gick ut i trädgården och sköt sig. Redan dagen efter hennes död återvände Fritz till fronten för att fortsätta utvecklingen av ännu effektivare gaser. Under sin karriär kom Fritz Haber även att utveckla senapsgas och Zyklon B.

Hur Vetenskapsakademin resonerade när man beslöt att ge Haber Nobelpris vet jag inte. Hans upptäckter kring ammoniak är avgörande för att klara produktionen av livsmedel. Samtidigt väcker historien frågor om god och ond kemi, om hur kvinnor i vetenskapens historien fått betala ett mycket högt pris i det fördolda, om forskningens roll i tider av krigshets och hur vi fortfarande idag inte vill se Nobelprisets ibland blodbesudlade historia.

Så här kommenterar Haber själv sin insats under kriget i en intervju i Svenska Dagbladet 31 maj 1920. Jag tycker man anar en blandning av förnekelse och ånger. ”Vi veteskapsmän har stått fjärran från allt det elände, som dragit över världen, från allt det som hemsökt oss under de senaste åren. Men icke desto mindre är det vi som kanske framförallt fått bära bördor. Vi har kvävts på sätt och vis, fått inrikta oss på områden, som inte varit våra egna, och fått ställa våra krafter i sådana krafters tjänst som vi visserligen förstått, men knappast kunnat uppskatta.”

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)

Varmvatten är inte dricksvatten

/ mattiasoberg

Brukar du använda varmvatten från kranen till matlagning? Många har nog hört från sina föräldrar att man inte ska dricka varmvatten och det hade även en av lyssnarna i radioprogrammet Klotet i P1 där jag svarade på frågor i onsdags. [Här kan du lyssna på veckans frågor och svar, inslaget om varmvatten kommer 3:50 min in i inslaget]

 

radio2

Jag och expertkollegan Åsa Stenmarck från IVL svarar denna vecka på frågor i programmet Klotet.

Frågan är alltså om det kan vara farligt att dricka varmvatten direkt ur kranen? Ja, varmvatten innehåller faktisk en del ämnen man vill slippa exponeras för i onödan. Anledningen är att vattenledningssystemet bland annat kan innehålla metaller. Att varmvatten innehåller högre halter än kallvatten beror på flera saker. Dels tar varmvatten lättare med sig metall och dels är flödet av varmvatten lägre och det hålls uppvärmt i olika typer av behållare under lång tid. Det finns dessutom en juridisk aspekt – lagstiftningen är skriven så att dricksvatten (dvs. kallvatten) och material som kommer i kontakt med dricksvatten har särskilda krav och gränsvärden medan varmvatten och varmvattenledningar inte har samma höga säkerhetskrav. Det innebär att när du vrider kranen åt höger för att få kallvatten, kommer förhoppningsvis ett kontrollerat och godkänt livsmedel dyka upp medan om du vrider kranen åt vänster så kommer varmt vatten som kan innehålla diverse olika kemikalier. Varmvatten passar bra att tvätta sig med eller för att diska i, men inte för att dricka.

En vanlig metall i rören är koppar. Kroppen behöver koppar, men om halten blir för hög kan man få akut magont. Därför har myndigheterna satt gränsvärden för hur mycket koppar dricksvatten får innehålla. I EU får dricksvatten maximalt innehålla 2 mg koppar per liter. Vid 4-6 mg/l har man sett illamående hos människor. Vid halter över 1 mg kan man se blågröna missfärgningar i badkar och tvättfat. Det finns även ett nationellt gränsvärde i dricksvatten på 0,2 milligram per liter där dricksvattnet anses vara ”tjänligt med anmärkning”.

Två enkla råd!

  • Använd inte varmvatten i matlagning eller som dryck
  • Spola ur rören några sekunder så att det blir kallt och fräscht

Vill du veta mer?

En lyssnare hörde av sig med tips om mer detaljer för den som vill förstå mer om vilka material som används för att vi ska få dricksvatten. [läs rapport från Swerea/KIMAB här]

 

Offer för batteriskandal i Peru

/ mattiasoberg

Mitt förra inlägg handlade om hur svemsk avfallshantering misslyckats med att oskadliggöra 30 års (!) insamlat kvicksilver. Istället lurades man att betala stora summor (oklart hur mycket) till ett bolag som i sin tur sålde vidare kvicksilvret illegalt. Många har hört av sig och uttrycker enorm ilska över allt insamlingsarbete som gått till spillo. Idag tänkte jag berätta om de verkliga offren. Svenska myndigheter är knäpp tysta och verkar inte vilja tala om sitt ansvar eller hur de avser att agera framöver.

illegal-mining-amazon

I Amazonas pågår illegal guldutvinning med hjälp av kvicksilver.

Det här händer faktisk just nu! Perus regeringpekade för bara ett par dagar sedan (23 maj 2016) ut ett stort katastrofområde på grund av kvicksilverföroreningar från illegal gruvdrift i den sydöstra delstaten Madre de Dios. Kvicksilver som köps illegalt, kanske med Sverige som ursprungsland, används inom guldgruvindustrin i Peru. Gruvarbetare separerar ut guld med hjälp av kvicksilver, som de sedan dumpar i närliggande floder. Genom den drastiska åtgärden hoppas man få bättre möjlighet att nå ut med hälsovård och rena livsmedel och rent dricksvatten.

Ursprungsbefolkningen är särskilt utsatta med tanke på fisk från lokala floder är deras främsta källa till protein. Blodprov från de som bor i området samt vattenprover tagna från lokala floder visar på mycket höga halter av kvicksilver och utgör ett akut hot för barn och gravida kvinnor. Perus hälsominister Percy Minaya säger att så många som 50,000 individer kan vara exponerade för höga nivåer av kvicksilver. I de utsatta områdena rekommenderas nu alla invånare att avstå från att konsumera den lokala fisken. Enligt landets hälsominister kommer man även att skicka försöka föra in alternativa livsmedel och rent vatten.

Perus miljödepartementet uppskattar att illegala gruvarbetare dumpar 40 ton kvicksilver i Amazonas floder varje år. Som av en händelse motsvarar detta ganska exakt för det svenska bidraget via batteriskandalen. Man beräknar att den illegala guldindustrin har förstört nästan 400 kvadratkilometer regnskog bara i ett av de drabbade regionerna, Madre de Dios. Men frågan är komplicerad. Den illegala gruvdriften står för hälften av den regionala ekonomin och äter sig allt längre in i landets nationalparker och skyddade reservat. Batteriblåsningen riskerar inte bara förtroendet för svensk avfallshantering. Den har de facto orsakat allvarliga skador på miljön och människors hälsa. Vem tar ansvaret i Sverige?

/Mattias

Källa: Uppgifterna kommer främst från en artikel i tidningen Peru Reports, men finns även återgivet av nyhetsbyrån AP.

Är du också lurad?

/ mattiasoberg / 12 kommentarer

Är du en av de miljövänner som under decennier samlat in batterier. Hem till holken! Eller har dina barn deltagit i aktiviteter som ”Batterijakten”. I Stora Batterijakten 2016 deltog hela 25.487 elever, i närmare 1.100 klasser. Tillsammans samlade dessa underbara ungar ihop fantastiska 215.603 kg förbrukade batterier. Tack alla härliga miljöhjältar! Vill du fortsätta leva i förvissningen om att du gjort världen lite bättre ska du inte läsa längre.

Hur skulle det kännas om du fick reda på att 30 års batterisamlande varit delvis förgäves? Och värre ändå, att det insamlade kvicksilvret från batterierna använts på sämsta möjliga sätt för hälsan och miljön. Att statliga bolag tillsammans med ett antal skattemiljoner lämnat 30.000 kg insamlat kvicksilver till ett Schweiziskt bolag som i sin tur sålt giftet till fattiga länder i Sydamerika, Afrika och Asien. Och där det huvudsakligen använts för att utvinna guld samtidigt som arbetare och miljö förgiftats.

battery

Magasinet Filter (text: Morten Valestrand) beskriver i senaste numret vad jag skulle vilja kalla en av vår tids största svenska miljöskandaler. I korthet: Vi samlar batterier under 30 års tid. Många batterier innehåller kvicksilver. Eftersom kvicksilver är giftigt beslutar man sig för att stabilisera ämnet kemiskt till svavel. Ämnet som bildas har en orangeröd färg. Sverige beslutar tillsammans med tyska miljömyndigheter för att slutförvara detta pulver djupt inne i gamla tyska saltgruvor. Bolaget som mot betalning åtar sig att behandla kvicksilvret säljer det istället till fattiga länder och för att ingen ska märka något köper man tennisgrus som också har oragneröd färg. Saltgruvorna fylls med tennisgrus. Det hela upptäcks när skattemyndigheten fattar misstankar. Ridå!

Första gången jag hörde ryktas om detta var för ett par månader sedan på ett seminarium på Swetox med representanter för Ekokem (fd Sakab). Va?! Batteriåtervinningen i Sverige är ju prisbelönt. Det är ju en av kronjuvelerna i avfallshanteringen. Kvicksilver är ett av mycket få giftiga kemikalier, som med stor hjälp från Sverige till och med fått en egen internationell konvention, den s.k. Minamatakonventionen.

Jag vill inte ägna plats just nu åt att berätta om Kvicksilver och dess giftiga egenskaper (läs mer om detta här). Magasinet Filter förtjänar en stor eloge för detta avslöjande. Men det är något som saknas i repotaget tycker jag. Rösterna från återvinningsindustrin, från de barn och föräldrar som samlat in batterierna, från de myndigheter som fått vårt förtroende att ta hand om giftet, från miljörörelsen som peppat medlemmarna att hjälpa till. Visst gör det ont att bli grundlurad. Men varför denna tystnad? Varför ställer sig inte Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen och återvinningsföretagen och skriker ut sin ilska? Kan det vara så att vi miljövänner, miljötjänstemän och miljöaktivister tycker så mycket om vår egen förträfflighet att vi inte vill tala om vår egen skuld. Att vi faktiskt gjorde mer skada än nytta i detta fall. Även fast intentionen var klanderfri blev det fel. Självklart är huvuddelen av skulden inte vår, utan de kriminellas, men strategin att samla resultatet av 30 års arbete i ett enda lager och lita på diverse fina intyg visade sig inte vara tillräcklig.

Jag är medveten om PR-dogmerna som påstår att man når längre med positiva budskap och förstår att man kan vara rädd att rasera människors förtroende för återvinning. Jag tror dock att skuld är en av vår tids mest underskattade känslor. Var stolt att du kan skämmas även när du bara bidragit med din godtrogenhet, det visar att du har både hjärta och hjärna! Vi vet sedan länge att avfallsbranschen internationellt präglas av stora problem och utgör en enorm marknad för organiserad brottslighet. Då duger det inte att ansvarig myndighet säger att händelsen är ”djupt tragisk”. Hur ska vi någonsin kunna få en hållbar resursanvändning om vi förnekar problemen och vår egen skuld?

/Mattias

(Disclaimer: Dessa synpunkter är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

Tillägg 160526: Nedan har Batteriåtervinningens kommunikationschef lämnat en viktig kommentar. Missa inte den.

Julen – en giftig historia

/ mattiasoberg / 2 kommentarer

Du kanske tycker julen är mysig och ser fram emot dignande julbord och pynt. Smaker och dofter som minner om glädje och gamman. Oj, så fel du har! Julens traditioner är en giftig historia. Ingen bör fira jul utan att först konsultera sin PT (personal toxicologist). Jag kommer inför jul att ge dig en inblick i några av de kemiska faror som hotar bakom den ofta idylliska fasaden.

tomtemask.jpg

1. Hyacinten. Låt oss börja med vår i särklass vanligaste julblomma, hyacinten (Hyacinthus orientalis). En veritabel doftbomb som får personer med sensorisk hyperreaktivitet att bokstavligen kippa efter andan. Inte nog med det…hyacinter kan även vara farliga för husdjur, som kan få rejält ont i magen om de får i sig denna förrädiska växt.

2. Risgrynsgröt. Akuta risker som länge förknippats med risgrynsgröten är bland annat att sätta den förädiskt gömda mandeln i halsen. Att den som trots allt överlever denna fara enligt sägnen är dömd till att bli ”gift” i närtid har en intressant dubbeltydighet. Ett av de mest välkända gifterna, arsenik, förekommer nämligen i rik mängd i risprodukter. Arsenik är ett ämne som man ska försöka att få i sig så lite som möjligt av. På lång sikt kan arsenik ge ökad risk för bland annat cancer i lungorna eller urinblåsan.

3. Strömming, sill och vild lax. Kanske är det dags att märka om senapssillen och kalla den för  ”PCB-sill”, den egenfångade laxen föreslås få namnet ”inkokt dioxin”. Detta för att ge julbordsgästen en möjlighet att förstå vad som serveras. All fet fisk som fångas i Östersjön, Vänern och Vättern är nämligen välimpregnerad med långlivade miljögifter. Två av de mer välstuderade är de hormonstörande gifterna Dioxin och PCB, som kan ge effekter på fortplantningsorganen, utvecklingsstörningar samt försämrat immunförsvar. Därför har Livsmedelsverket sedan länge gett råd till gravida och unga kvinnor om att begränsa intaget av strömming/sill och vildfångad lax till maximalt 2-3 gånger per år. Varför skulle du vilja förbruka en halvårsranson på julafton?

4. Korv, köttbullar och sylta. Bara för att fisken är förorenad, ska Du inte tro att köttprodukterna är bättre. Tvärtom! Att korv och köttbullar inte är någon hälsokur vet nog många, men i höstas gick FN:s cancerforskningsinstitut ut och klassificerade julbordets läckerheter som ”cancerframkallande hos människa”. Bevisen för ökad cancerrisk ansågs lika starka som för asbest och hepatit-virus. Ökad risk för ändtarmscancer är en av effekterna av att regelbundet äta mycket korv och annat processat kött. Det går dock inte att peka ut en särskild kemikalie i köttet, men ett giftigt ämne som man vet bildas vid upphettning är nitrosaminer. Generellt gäller att ju högre temperatur, desto mer cancerframkallande ämnen bildas när mat tillagas.

5. Saffran och Kanel. Du kan nästan servera vad som helst på ett julbord. Ös bara i saffran och kanel så smakar det juligt. Som självutnämnd julstämningsförstörare och docent i toxikologi vill jag bara påpeka att saffran inte är att leka med. Får någon i sig med än ett halvt paket bör man ringa Giftinformationscentralen. Höga doser kan nämligen ge kräkningar och blödningar. När det gäller kanel, kommer giftigheten framförallt från ämnet kumarin, som kan skada levern. Därför har Livsmedelsverket satt gränsvärden och rekommenderar att ingen äter mer än 1,5 tsk per dag (0,33 tsk för en normal 4-åring).

6. Tomtemasken. Dags för årets stora teaterförestälning. På med tomtemasken…”Ho! Ho! Ho!” Men vad är det för kemikalier som gör att masken fortfarande är mjuk efter 15 år? Om masken är gjord av PVC är det troligen ftalater, en grupp mjukgörare som blandas med PVC-plast och sedan långsamt läcker ut. Dessa ämnen kräver numera särskilt tillstånd för att få användas och är förbjudna i leksaker. Anledningen är att de kan skada hormonsystemen och på så sätt skada testiklarna och göra det svårare att få barn. Om det ”finns några snälla barn” är således en ganska öppen fråga.

7. Kaffe och pepparkaka. När julstöket går mot sitt slut kan det kanske vara skönt att sitta ner i soffan. Tända ett ljus, ta en kopp kaffe och en pepparkaka. Men inte ens i denna stund kan du slappna av. Du vet väl att kaffe och kakor är de födoämnen som genomsnittligt bidrar med mest cancerframkallande akrylamid. Enligt Livsmedelsverket står kaffe faktiskt för nästan en tredjedel av svenskarnas intag av akrylamid. Kakor och andra bakverk för ungefär lika mycket. Men inte ens om du struntar i kaffet och kakan kan du känna dig säker. Ljusets fladdrande låga producerar irriterande partiklar och i ett hem med många ljus är halterna av skadliga partiklar i luften ofta högre än på vältrafikerade gator.

GOD JUL…-ish

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox, Karolinska Institutet, Tomten, Lucia eller Rudolf)