Välkommen in i Riskzonen!

/ mattiasoberg

I tysthet har jag tillsammans med Emma Frans sedan i våras tagit fram underlag till en ny podcast om risk – Riskzonen. Vi utgår från händelser som verkligen skakat om och förändrat samhällets syn på risker. Vi intervjuar experter och analyserar tillsammans på hur man kan se på farorna som omger oss. Det är anledningen till att bloggandet varit lite sparsamt under några månader. Men nu blir det åka av, som Bolund brukar säga.

Här kan du lyssna på en kort trailer om podden och prenumerera, så du inte missar något: https://play.acast.com/s/riskzonen

Idén till en podd om Risk föddes under en debatt mellan oss båda. En toxikolog som forskar om riskbedömning och en prisbelönt epidemiolog, som avslöjar falska larmrapporter. Tillsammans tar vi oss an livets risker och oförutsägbarhet.

På måndag 5 oktober kommer första avsnittet – Chipslarmet. Ni som varit med ett tag minns säkert tidningsrubrikerna om akrylamid i vanliga livsmedel år 2002, ”Galna-chips-sjukan”. Men vad få känner till är att chipslarmet egentligen startade i det misslyckade tunnelbygget genom Hallandsåsen.

Varje måndag ända fram till Lucia kommer Emma och jag berätta en ny historia och resonera kring risk och livets oförutsägbarhet. Vi kommer ta upp allt från terror till klimatförändringar och hål i tänderna. Vill du veta mer om podden kan du redan nu gå in och gilla vår Facebook-sida. Här på Toxicolour kommer jag också lägga ut lite extra material och reflektioner.

https://www.facebook.com/riskzonen/

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_8699.jpg
Fotografen Erik Flyg plåtar Emma inför releasen av första avsnittet. På Widerströmska huset på KI i Solna hittade vi en riktigt snygg betongvägg att posera framför. En podd om Risker måste ju ha viss hårdhet i gestaltningen.
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_8710.jpg
”Beppo”, så heter studion på Södermalm där vår producent Clara Wallin hjälper oss att spela in avsnitten. Det är Clara som skapat den unika Riskzonen-mixen av berättelser, intervjuer och samtal.
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är peter-portracc88tt.jpg
Att utgå ifrån starka berättelser kräver en riktig berättarröst. Peter Öberg är skådespelare och har precis rätt känsla för tempo och betoningar. Lyssna och njut.

Vem betalar? Tack vare Forskningsrådet Formas har vi fått möjlighet att göra Riskzonen. Formas stöder forskning om hållbarhet och vill bidra till att denna typ av kunskap sprids i samhället. Därför slipper du höra oss göra reklam i podden. Det är ju inte mer än rätt eftersom det är dina skattemedel vi använder, så se det som en skatteåterbäring, som varar ända till Lucia. Vi är helt enkelt två forskare på KI som pratar om risk. De åsikter som framförs är våra egna och representerar såklart varken KI eller någon annan.

/Mattias

Ett nytt sätt att beräkna hälsorisker.

/ mattiasoberg

Idag släpper vi vår nya studie om riskbedömning av kemikalier i miljön. Många platser i Sverige har dåligt drickvatten till följd av PFAS. Ronneby är platsen där man hittat de högsta halterna. Men vilken risk innebär det? Vi har för första gången använt en s.k. ”probabilistisk” metod för att beräkna hälsorisker med PFAS i dricksvatten.

Här kan du läsa hela studien i open access:

https://ehp.niehs.nih.gov/doi/full/10.1289/EHP6654

Probabilistisk?? Ett problem idag är att många myndigheter bara undersöker om en kemikalie ligger över eller under ett visst gränsvärde. Vi ville veta mer om hur stor risken faktiskt kan vara genom att ta hänsyn till att det finns variation och osäkerhet. Om jag skulle hitta en liknelse vore det som att införa gråskala i en tidigare svart-vit värld.

Ett av de stora kommunikationsproblemen under den pågående corona-krisen har ju varit alla ”experter” som tvärsäkert uttalat sig utifrån minst sagt skakiga data. Variation och osäkerhet är svårt, men inte omöjligt att fånga. Ett sätt är att använda fördelningar istället för medelvärden. Vi gjorde därför om alla delar i riskbedömningen till fördelningar. En fördelning för att beskriva dos-respons, en annan för att beskriva skillnaden i känslighet mellan individer, en tredje för att beskriva skillnaden mellan djur och människor, och så vidare. Därefter lät vi en dator slumpmässigt kombinera fördelningarna tusentals gånger och på så sätt skapa en ny sammanlagd fördelning som visade hur stor andel av befolkningen som skulle kunna drabbas av en effekt.

PFAS-ämnen (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) finns i allt från skidvalla till stekpannor och brandskum. De är mycket långlivade och skadliga för både hälsa och miljö. PFAS kan bland annat orsaka försvagat immunsystem, sänkt födelsevikt och påverka kroppens nivåer av sköldkörtelhormon. I vår studie valde vi att titta på sköldkörtelhormonet T3 eftersom det bland annat är den effekt som ligger till grund för Sveriges åtgärdsgräns för dricksvatten.

Det är väl känt att PFAS kan störa nivåerna av sköldkörtelhormon i olika djurarter. Men hos människor är det varit svårt att studera effekten eftersom det finns en mycket stor naturlig variation. Vi vet dock att sköldkörtelhormon styr ämnesomsättningen i kroppen och alltför låga nivåer (så kallad hypotyreos) kan leda till trötthet, koncentrationssvårigheter och depression. År 2019 behandlades 472 000 personer i Sverige med läkemedel mot hypotyreos. Hormonet är också mycket viktigt under fosterutvecklingen.

suff_similar

Hur blev då resultatet när vi tittade på data från Ronneby? En tydlig skillnad var att kvinnor verkar utsättas för högre risk än män. Bland kvinnorna i Ronneby var sannolikheten att drabbas mellan 1% och 22%,  med ett centralvärde på 4%. Motsvarande värden hos män var mellan 0% och 3%, med ett centralvärde på 0,1%. Det betyder att färre än var femte kvinna, men fler än en på hundra ligger i riskzonen. För att få en mer exakt siffra måste vi ha bättre data.

Vår nya studie fokuserar inte på risken för diagnosticerbar sjukdom utan tittar på sannolikhet för att hormonnivåer påverkats. Därför går det inte att peka ut enskilda individer. Det är många faktorer som påverkar om man blir sjuk. Kroppen har en god förmåga att kompensera för miljöns påverkan, men PFAS är en faktor som kan öka riskerna.

Idag bedöms risker med kemikalier i miljön främst genom att myndigheter jämför exponeringen med olika riktvärden, vilket kan ge ett falskt intryck av att det finns en tydlig gräns mellan farligt och ofarligt. I framtiden hoppas jag att probabilistiska metoder ska kunna hjälpa oss att analysera risker mer noggrant och ta hänsyn till osäkerhet och variation på ett bättre sätt. För folkhälsan är det oerhört viktigt att vi inte stirrar oss blinda på effekter vi kan observera på individnivå.

/Mattias

PS. Som vanligt är forskning ett lagarbete. Min doktorand Antero Silva är studiens försteförfattare och som handledare är jag verkligen stolt över hans insats. Environmental Health Perspektives är dessutom en riktigt fin tidskrift. Joakim Ringblom såg till att datorns vindlande algoritmer kopplades ihop. Exponeringsdata från Ronneby kom från Kristina Jakobsson och Kritin Scott, medan Christian Lindh, en av Sveriges främsta miljökemister, analyserade PFAS i blodproverna.

antero

”Det räcker inte att veta att halterna överstiger ett gränsvärde. Vi ville ta fram en metod som beskriver hur stor risken är och samtidigt hanterar den osäkerhet som finns i underlaget”, säger Antero Silva, doktorand.

 

PFAS ger färre antikroppar mot virus

/ mattiasoberg / 2 kommentarer

Ett av de mest åtråvärda testerna just nu är ett test som visar om man har antikroppar mot SARS-CoV-2. När du genomgått en virusinfektion bildar kroppen normalt antikroppar som skyddar om samma virus dyker upp igen. Förhoppningen med de nya testerna är att personer, som redan haft Covid-19, ska kunna gå tillbaka till jobbet utan rädsla för att bli smittade och utan oro att smitta andra. Men hur många antikroppar krävs för att vara skyddad och är alla lika bra på att bilda antikroppar?

WHO vaccine needed

WHO:s generalsekreterare Tedros Adhan Ghebreyesus försöker få världens länder att samarbeta för att ta fram ett vaccin mot SARS-CoV-2.

Det finns miljökemikalier som kan försämra immunförsvarets förmåga att bilda antikroppar. Några av dessa ämnen är de mycket långlivade miljögifterna PFOS och PFOA. I djurstudier har båda dessa ämnen visat sig orsaka ett försämrat svar på vaccination, färre antikroppar helt enkelt. För PFOS har forskarna också observerat att djur som exponerats lättare drabbades av infektioner. En kritisk fråga, som man alltid bör ställa sig när det gäller effekter på immunsystemet, är om effekten kan vara sekundär till andra typer av skador. När jag letar efter andra effekter i studierna ser jag att påverkan på mängden antikroppar är bland de effekter som kommer först.

Hur ser det ut för oss människor då? I studier från både Färöarna och Tyskland har andra grupper av forskare studerat barns förmåga att bilda antikroppar mot virus efter vaccinationer. Genom att mäta halten PFAS i blodet före vaccinationen och sedan se hur många antikroppar som barnen bildar har forskare upptäckt att barn med mer PFAS i blodet är sämre på att producera antikroppar.

Flockimmunitet är inte något nytt. Vi använder oss dagligen av flockimmunitet mot diverse smittsamma virus. När vi vaccinerar barn mot mässlingen är det inte bara för att skydda individen, utan minst lika viktigt är att skydda andra från att bli smittade. Våra antikroppar skyddar inte bara oss själva utan även våra medmänniskor. Men vad händer om den miljö vi lever i hämmar vår förmåga att bilda antikroppar?

När EUs myndighet för säkra livsmedel (EFSA) nyligen gick igenom forskningen kring PFAS, gjorde man bedömningen att immunsystemet är det som drabbas först. Baserat på observationerna hos barnen i Tyskland och på Färöarna har man beräknat att ett veckointag på mer än 8 nanogram PFAS per kilo kroppvikt skulle kunna skada vår förmåga att bilda antikroppar.

Efter EFSAs bedömning kommer svenska myndigheter behöva skärpa sina riktvärden och gränsvärden rejält. Det kan komma att kosta ganska mycket då många platser som nyligen ansågs vara ok, i framtiden kommer klassificeras som oacceptabelt förorenade. Just dessa befarade kostnader är något Naturvårdsverket lyfter i sitt remissvar till EFSA.

”A socio-economic impact assessment… is important as the proposed TWI could lead to major impacts on the guideline values for remediation of contaminated soil and ground water, contaminated soil for landfill, the environmental quality standards and the classification of status for water…” (Ur Naturvårdsverkets remissvar till EFSA, 20/4 – 2020)

Det kan ibland vara svårt att förklara för beslutsfattare varför man behöver oroa sig för kemikalier som ger lite lägre nivåer av antikroppar. Idag är det nog få som tvivlar längre. Oavsett om vi hoppas på ett vaccin mot Corona eller på att flockimmuniteten ska uppstå naturligt är det vår förmåga att bilda antikroppar som är avgörande. Miljögifter som hämmar vår förmåga att bilda antikroppar utgör ett problem för hela samhället.

/Mattias

Referens: EFSA CONTAM Panel. ”Risk to human health related to the presence of perfluoroalkyl substances in food”. (Daft for public opinion publicerat 24 feb 2020).

Framtidens forskning med djurförsöksfria metoder

/ mattiasoberg

Sedan någon vecka har vi på Karolinska Instituet skickat hem våra studenter och de flesta forskare jobbar hemifrån. Det går bra att jobba på alternativa sätt. Till och med fikaraster gå att ha on-line. Alternativa metoder börjar ofta som en ersättning för något, men erfarenheten visar att de snart lever sitt eget liv. De nya metoderna har en mycket snabbare utvecklingskurva och löser inte bara gamla problem utan bidrar till nya innovationer och lösningar. Lösningar som ofta visar sig vara revolutionerande. Vem tänker idag på en smart-phone som ett ”alternativ” till den gamla fasta telefonen med nummerskiva?

Imorse deltog jag i ett frukostseminarium on-line arrangerat av Djurens Rätt. Där samtalade jag med riksdagsledamoten Betty Malmberg (M) och representanter för Djurens Rätt om framtidens forskning. En av slutsatserna är att nya metoder behövs för att möta dagens utmaningar. I höst kommer nästa forskningsproposition. Då måste Sveriges regering ha pekat ut nya metoder som strategiskt viktigt.

/Mattias

Här kan du ta del av min presentation.

Rengöringsmedel – den vanligaste kemikalierisken på jobbet

/ mattiasoberg

I en klassisk scen från Killinggänget bjuder Henrik Schyffert in 15-åringen Ove Markström (Robert Gustavsson), en ung man med många talanger. Nu ska han visa sitt senaste trick – att dricka en liter klorin och sjunga låten Hockeyfrilla. Det bränner i halsen bara av att se sketchen och bidrog faktiskt till mitt intresse för kemiska olyckor på arbetsplatser. Tack Henrik och Robert för ert bidrag till toxikologisk forskning!

Det är tyvär inte bara på humorscenen rengöringsmedel hamnar på oväntade ställen. Här är tre autentiska berättelser:

Det är måndag morgon. Lovisa har arbetat på simhall i flera år och sköter många olika uppgifter. Senare samma vecka är det planerat att hon ska leda flera pass vattengymnastik. Men idag är simhallen stängd och man förbereder för veckans storstädning. Alla utrymme ska städas med ett riktigt starkt medel som står i en stor dunk uppe på hyllan i städförrådet. Hon sträcker sig för att nå dunken, men den är hal och hon tappar greppet. Dunken faller ner i golvet och rengöringsmedlet svätter upp i hennes ansikte. Det svider i ögonen och hon tar sig ut ur förrådet och skyndar bort mot damernas duschrum. Det är svårt att se och det är inte lätt att skölja ögonen i en takdusch. Hon springer vidare mot personalköket och spolar ögonen under kökskranen. Det känns lite bättre, men nu känner hon att det svider i hårbottnen. Det frätande ämnen har såklart inte bara hamnat i ögonen. Jo, man ska använda skyddshandskar, skyddsglasögon och ansiktsmask, men leveransen hade visst blivit försenad. Jo, det fanns säkerhetsdatablad i en pärm och där stod numret till Giftinformationscentralen. 

På lunchrestaurangen är det ovanligt bråttom den här dagen. Sanny driver restaurangen med sin man Johan och mängder av gäster vill ha mat på samma gång. Fisken ska ut ur ugnen i rätt tid för att inte bli torr och samtidigt ska man hinna ta betalt och fylla på salladsbuffén. När det sista gästen ätit klart och disken är avklarad är det dags för städningen. Kommunen har hårda hygienkrav även på små matställen. Varje dag måste golvet rengöras men skyddsglasögonen glömdes bort i stressen. När spolmaskinen ställs ner på golvet sprutar det plötsligt ut lite medel och Sanny träffas i ögat. Det svider rejält, och hon rusar till handfatet för att spola ögat. Arbetsgivaren är ju skyldig att göra en riskbedömning, men som egenföretagare är man även ansvarig för bokföring, egenkontrollplan av hygienen och så ska hemsidan uppdateras. Vem hinner läsa säkerhetsdatablad?

Ante jobbar med takvård och behandlar tak med starka medel. Skyddsutrustningen hänger han runt halsen och dunken med rengöringsmedel håller han i ett fast grepp i ena handen medan han klättrar uppför stegen. Det är lite svårt att klättra och samtidigt få med sig allt. När han ska häva sig upp på taket spiller det ut medel och lite hamnar i ansiktet. Ante bryr sig inte om småsaker utan sätter på sig skyddsutrustningen och börjar jobba. Innanför andningsmasken och skyddsglasögonen börjar det svida efter ett tag. Klockan är fyra på eftermiddagen och en timme senare börjar det svida alltmer i ögonen. Det blir värre och värre. Senare på kvällen blir det så illa att han åker till närakuten. Säkerhetblad är inget man klättrar runt med på taken, men det finns ju märkning på dunken att man ska uppsöka läkare om man får spill i ögonen.

Kemikalier för rengöring orsakar frätskador, luftvägsbesvär och hudsjukdomar, men det saknas samlad kunskap om hur de påverkar vår hälsa. Tillsammans med mina kollegor Linda Schenk och Anneli Julander är jag med i ett nytt forskningsprojekt där vi ska undersöka användning och risker med rengöringsmedel för att förebygga skador och sjukdomar på arbetsplatserna. Vi har nyligen visat att olyckor med rengöringsmedel är den vanligaste kemiska arbetsplatsolyckan. Vår senaste studie visar att ungefär vart fjärde samtal till Giftinformationscentralen och som handlar om arbetsolyckor handlar om olyckor med rengöringsmedel (Schenk et al., 2020). Och det finns dessutom en kraftig underrapportering till Arbetsmiljöverket (Schenk et al., 2018). Tack vara AFA Försäkring får vi nu möjlighet att fortsätta studera rengöringsmedel – den vanligaste kemikalierisken på jobbet.

I projektet ska vi granska informationen om risker och säker användning i de säkerhetsdatablad som finns för rengöringsmedel för professionellt bruk och ta fram rekommendationer om hur de kan bli bättre. Alla hälsoeffekter beror inte heller på olyckor. Även en låg exponering under lång tid kan ge problem. Att det ”bränner i halsen” på Ove markström är faktiskt inte helt osannolikt. Det finns studier som visar på en ökad risk för astma hos personer som jobbar med rengöringsmedel. Därför ska vi ska också ut på arbetsplatser och mäta exponeringen.

/Mattias

Hur det gick sen?

  • Lovisa i badhuset blev sjukskriven i ett par veckor, men fick inga allvarliga ögonskador.
  • Sanny på restaurangen är egen företagare och då är det inte lätt att vara sjukskriven. Vem ska då servera gästerna? Ögonen verkar dock ha klarat sig utan skador. I början kändes de lite torra.
  • Ante fortsätter jobba på som vanligt. Nu vet han ju hur man ska göra om man får spill i ögonen.

(Olyckorna har hänt på riktigt, men personerna heter egentligen något annat)

 

 

Hemligt uppdrag: Command the Science!

/ mattiasoberg / 1 kommentar

En av världens främsta miljöforskare spelade ett djärvt, men välbetalt dubbelspel. Exemplet visar att ledande forskare haft en betydligt mer aktiv roll i mörkläggningen av riskerna med PFAS än vad som tidigare varit känt.

I måndags (10/1-2020) rapporterade journalisten Daniel Värjö i radioprogrammet Kaliber P1 om att den internationella kemikalieindustrin under flera årtionden mörkat data som pekade på allvarliga risker med PFAS. Företaget 3M hemlighöll data som visade att PFAS var giftigt, långlivat och att halterna ökade i människor och miljö. Hade informationen varit tillgänglig är det troligt att den höga exponeringen av befolkningen i Ronneby och på andra orter hade kunnat undvikas. Men vad som inte framkommit hittills är att framstående forskare haft en mycket aktiv roll i att beskriva PFAS som ofarligt.

Materialet om spelet för att dölja faran med PFAS har gjorts tillgängligt genom de förhör som hållits inför miljöutskottet i representanthuset i USA och jag har haft möjlighet att läsa det omfattande materialet. Vill du själv se delar av förhöret finns en länk i slutet av detta blogginlägg.

Medan jag sitter och läser de hundratals dokumenten från USA dyker plötsligt ett välbekant namn upp på flera ställen i texten. Det är en av världen främsta miljöforskare, Professor Paul Giesy. Han har genom åren varit aktiv vid många olika universitet i både USA, Kanada, Kina och Saudiarabien och har publicerat fler än 700 vetenskapliga artiklar, varav flera med svenska medförfattare. Han är extremt högt citerad och är top-0,001% bland aktiva forskare och världens näst mest citerade inom ekologi och miljövetenskap. Det är nästan märkligt hur mycket han hunnit med under sin karriär.

I bevismaterialet som nu gjorts tillgängligt finns flera mejl från Giesy sparade. De är ytterst graverande och pekar på ett intrikat dubbelspel. Utåt är han oberoende professor  och världsledande miljöforskare. Samtidigt arbetar han som välbetald konsult åt 3M för att kontrollera vilka studier som publiceras i syfte att förhindra att PFAS-kritiska artiklar ska få spridning. Han ingår som en nyckelperson i ett nätverk av forskare som fått betalt för att skriva studier som visar att PFAS är ofarligt. 3M kallar det ”selektiv finansiering av extern forskning”.

I breven till 3M:s laboratoriechef  William Reagen (eller Bill, som Giesy kallar honom) har Giesy en ganska skrytsamt tonläge. Han skriver att han som ledande expert på perfluorerade kemikalier får möjlighet att granska ”ungefär hälften av de artiklar som publiceras inom området”. Han fungerar också som redaktör för flera tidskrifter, vilket ger honom beslutanderätt över vem som ska få publicera. Men hans tjänster är inte gratis. 3M betalade enligt dokumenten ca. 2 miljoner dollar för han skulle agera dörrvakt på vetenskapliga tidskrifter. Utbetalningarna som går att spåra spänner från 1993-2009. Enligt breven till 3M är han dock noga med att inte redovisa arbetstiden på ett sätt som gör att det kan kopplas till 3M.

Här är två av de brev som finns med i dokumenten samt ett utdrag ur de månatliga betalningarna.

giesy_1

Giesy_2

Giesy_payments

Den vetenskapliga metoden bygger i grunden på opartiskhet, tillit, transparens och kollegial granskning. När det gäller PFAS verkar vissa tycka att andra regler ska gälla. I ett av mejlen läcker Giesy en nyskriven artikel och skriver nöjt till 3M hur han just stoppat en artikel med information om PFAS, som var alltför ”spekulativ”. Han erbjuder sig också att skicka fler artiklar för påseende direkt till 3M-personal så att de kunde granska dem själva. Målet enligt honom själv är att ”hålla dåliga artiklar borta från litteraturen”. Annars kan det bli besvärligt om man i framtiden hamnar i rättstvister, eftersom ”domare verkar tro att allt som står i den öppna vetenskapliga litteraturen är sannt”.

Strategin från 3M verkar ha varit att på olika sätt störa den akademiska världens möjligheter att ta reda på hur farligt PFAS är för människor och miljö. Det gör man genom att knyta till sig kända forskare som får i uppgift att avfärda risker. Samtidigt betalar man andra forskare för att göra det svårare att publicera resultat som visar på risker. Därtill underlåter man att rapportera de egna resultat som pekar på risker. Redan 1983 stod det till exempel klart att PFOA (ämnet som används i bland annat Teflon) var tydligt cancerframkallande i djurstudier.

Det är sent på natten och jag kan inte sluta läsa om mörkläggningen och köpta forskare. Plötsligt snubblar jag på ett par dokument som visar hur genomgripande strategin varit. Pusselbitarna faller på plats när man läser dessa två handlingsplaner. Syftet med hela operationen är att kunna ”ligga steget före” och kunna fortsätta sälja PFAS ”så länge som möjligt och inom så många användningsområden som möjligt”. I den sista handlingsplanen som avslöjats är det tydligt hur viktigt det varit att kontrollera vetenskapen på olika sätt. Man använder soft power, samlar information, portionerar ut egna eller betställda artiklar, och man är beredd att betala bra om så krävs. Hur väl rustade är vi inom akademin för att hantera denna typ av påverkan? Hur försvarar vi bäst den fria forskningen när våra ledande professorer arbetar på ett hemligt uppdrag med målet att ”Command the Science”?

3M_PFOA_vision

comand science

Avslöjade handlingsplaner:

1995 – Företaget tar fram en strategi för att förhindra olika förbud och regleringar. Key action 1A6 visar att fortsatt försäljning är ett viktigt mål. Under detta år var svenska försvarsmakten en av storkunderna av brandskum.

2004 – Målet ”Command the science” spänner över hela det vetenskapliga området från exponering till effekter på människa och miljö.

/Mattias

Disclaimer: Åsikterna som framförs är mina egna och representerar inte Karolinska Institutet.

Här finns en möjlighet att själv höra hur 3M förklara sitt beteende i den parlamentariska utfrågningen i USA.

 

 

 

Djurplågeri ger mössen gråa hår.

/ mattiasoberg / 4 kommentarer

(VARNING: Vill du inte läsa om plågade djur bör du inte fortsätta läsa.)

Människor har i alla tider funderat på varför man blir gråhårig. Kan man få grått hår av stress? Dessa frågor fick en grupp forskare vid ett av världens främsta universitet att planera ett experiment. Jag vill berätta om det som djuren var med om och försöka förklara varför den internationella forskningen behöver reformeras i grunden när det gäller synen på djur. Jag menar dessutom att regeringen nu har möjlighet att peka ut en strategisk riktning bort från djurförsök. Just nu skrivs nämligen nästa forskningsproposition.

Tänk dig att du går in i ett rum med kala väggar och lysrör i taket. Längs väggarna står hyllor med burar staplade i långa rader. I burarna finns mat, vatten och lite bomaterial och i varje bur rör sig små grupper av svarta möss. I mitten av rummet står ett särskilt undersökningsbord i blankt stål. Och vid bordet står en forskare klädd i mörkgröna sjukhuskläder, munskydd och plasthandskar. En av burarna står uppställd på bordet. Forskaren öppnar locket på buren och lyfter ut en av mössen i svansen. Musen hålls fast i ett stadigt grepp medan pälsen på dess rygg rakas av. Den måste rakas eftersom man vill veta om de nya hårstrån som växer fram kommer att bli gråa av det som musen kommer utsättas för. I nästa skede trycks musen in i ett genomskinligt rör. Det är precis så stort att den får plats, men så trångt att den inte kan röra sig. Musen sprattlar och piper när den tvingas in i röret. Därefter sätts ett tidtagarur igång. I fyra långa timmar ska musen sitta fastspänd utan möjlighet att vända sig. Syftet är att framkalla en ångest hos djuret och proceduren upprepas varje dag. Även om det är plågsamt så vänjer sig musen. Redan efter ett par dagar slutar den att pipa och sprattla när den stoppas in i röret. Den vet vad som väntar.

Den regelbundna rädslan är inte lika stressande som om den kommer slumpmässigt och varierar. Genom att konstruera en lång lista situationer som är obehagliga och skrämmande och därefter utsätta djuret för dessa på ett slumpmässigt sätt finns inget sätt för musen att vänja sig. I nästa försök vet därför mössen aldrig vad som väntar när de lyfts ut ur sin vanliga bur. Ena gången kan det vara att bli fastspänd i ett rör, nästa gång att sitta i ett rum där belysningen blinkar snabbt, eller aldrig släcks på natten. Ibland häller någon plötsligt vatten på bomaterialet, nästan gång är det isolering i en helt tom bur, eller så skakar någon utan förvarning på buren o.s.v. Sista gången musen lyfts ut ur buren är det en befrielse från den oberäkneliga stressen. Avlivningen går snabbt och smärtfritt.

mice

Men det finns ytterligare en grupp möss som ska testas. Den sista gruppen möss utsätts varken för att vara fastspända eller för slumpmässiga stressmoment. Den sista gruppen möss får möta den rena smärtan. Du kanske någon gång har råkat äta riktigt stark chili eller fått lite chili i ögat av misstag under matlagning. Då vet du hur det börjar lite långsamt och sedan stegras till en brännande smärta. Det är en typ av smärta som är svår att hantera. Det bränner som eld, du börjar svettas och ögonen tåras. Den sista gruppen möss rakas först och därefter injecerar forskaren just den kemikalie som orsakar denna typ av smärta. Giftet heter resiniferatoxin (RTX) och är en analog till chilifruktens capsaicin. Det bränner under skinnet och musen försöker undkomma genom att kura ihop sig, men inte ens en mus kan krypa ur sitt eget skinn, hur gärna den än skulle vilja.

Uppenbarligen tycker många forskare att detta är ett pris mössen kan betala för att vi ska få veta mer om hur stress kan påverka hårfärgen. När media beskriver studien, och talar om ”stress”, låter det som jämförbart med att ha en tuff dag på jobbet. Att vecka efter vecka spännas fast i flera timmar per dag utan möjlighet att röra sig, att tvingas leva i en bur med lamporna blinkande, eller att få stark chili injecerat under huden. I en dylik situation är nog risken för att bli gråhårig, inte det största problemet att lösa.

Varför berättar jag detta? Jo, för att forskarna bakom experimentet tillhör den yppersta elit som regelbundet publicerar i de finaste vetenskapliga tidskrifterna. De är föredömen för mängder av forskare runt hela världen. Just detta försök beskrivs i senaste numret av Nature (Zhang et al. 2020). Det sker vid ett av världens ledande universitet, Harvard, strax utanför Boston i USA. Och det citeras just nu flitigt av media i många länder, även Sverige.

Finns det ingen etisk granskning av djurförsök i USA, kanske någon undrar. Jo, det finns det. Ett antal av kollegorna vid Harvard har gett sitt tillstånd. I USA är det universiteten själva som sköter den etiska granskningen. Redaktörerna på tidskriften Nature och de forskare som granskat studiens vetenskapliga kvalitet har också gett sitt godkännande och pekat ut detta som god forskning av stor betydelse. Samtidigt tror jag att varje normalt tänkande människa utanför forskningen instinktivt känner att något är fel. Skulle jag vilja att mina barn startade en karriär och hamnade på en arbetsplats där djurplågeri höjs till skyarna? Vilka av dagens skarpaste ungdomar känner att medicinsk forskning är något att satsa på om vi forskare inte sätter stopp för denna typ av studier?

Jag skulle vilja be de politiker som just nu skriver på en proposition för framtidens forskning att lägga till ett par rader om vikten av att Sverige blir ledande när det gäller nya metoder som inte utgår från djurförsök. Det är strategiskt viktigt av flera skäl, inte minst för att möta unga människors syn på djuranvändning. Visst är den etiska granskningen i Sverige mer rigorös än den i USA, men vi saknar en nationell strategi för hur vi ska utveckla alternativen och bli ledande innovatörer på nya metoder. Jag är övertygad om att studien om gråhåriga möss hår inom något årtionde kommer betraktas med samma fasa som vi idag känner inför de försök på fångar, som förekom under mitten av 1900-talet.

Eftersom jag vet att frågan om djurförsök är känslig i Sverige vill jag avslutningsvis vara tydlig med att jag, trots allt, tycker att djur ska få användas i forskning. Medicinsk grundforskning handlar om att förstå hur människokroppen fungerar. Målet är att kunna förebygga och behandla sjukdom och ibland behövs djurförsök. Djuren är ingen bra modell, men ibland är djurförsök det bästa vi har. För att driva utvecklingen framåt tycker jag att Sverige bör satsa strategiskt på att bli ledande i utvecklingen av nya cellbaserade metoder och matematiska modeller som kan ersätta djurförsök. Inom mitt eget område, toxikologin, behöver vi fortfarande vissa djurförsök för att kunna testa nya läkemedel och kemikalier. Men vi behöver också en nationell plan för hur dessa tester ska kunna avvecklas. Vill vi att Sverige ska vara med i forskningsfronten och att forskning är en attraktiv karriärväg i framtiden? Då måste vi forskare, som deltar i granskning av publikationer och anslag, våga stå upp för etiska principer och ifrågasätta onödiga och plågsamma djurförsök.

/Mattias

Disclaimer: De åsikter som framförs är mina egna och representerar inte Karolinska Institutet.

”Dödsviruset” behöver ett namn.

/ mattiasoberg / 3 kommentarer

I morse stod jag återigen på ett fullpackat pendeltåg på väg mot jobbet. Längre in i tågvagnen nyser ett barn i en vagn och jag tänker på att en nysning är smittsammare än många kanske tror. Mellan 3000 och 5000 små droppar sprids ut i luften med en hastighet på 120 kilometer i timmen. Små droppar är ett enkelt sätt för virus, däribland influensa, att spridas. Just denna vecka har hälsomyndigheter i många länder arbetat mycket med att kartlägga det senaste tillskottet i familjen Corona-virus, som först upptäktes i Wuhan i Kina. Världshälsoorganisationen WHO har aktiverat sitt ”incident management system” och de första sjukdomsfallen rapporteras från länder utanför Kina. Det är kanske bara en tidsfråga innan de första fallen dyker upp i Europa och Sverige.

corona

Corona betyder krona. Namnet kommer av att viruset i mikroskop ser ut att vara omsluten av en krona med små utskott.

En ofta förbisedd del av riskkommunikation är hur man namnger olika sjukdomar. Här finns dessutom en krock mellan den medicinska vetenskapen, som vill vänta tills man tydligt karaktäriserat viruset, allmänhetens behov av snabb information, och medias driv mot klickvänliga nyheter. ”I begynnelsen var Ordet” börjar en av Bibelns mest kända böcker och ord påverkar tydligt vårt sätt att förhålla oss till kognitivt svårfångade begrepp som pandemier. Det är en viktig kunskap för alla oss som intresserar oss för riskbegreppet.

Just nu florerar en rad olika namn på viruset:

”nya coronaviruset” – är helt obegripligt då få läsare är biologer med kunskap om virusfamiljer. (Expressen) Googlar man på Corona dyker det dessutom upp reklam för ölsorten med samma namn. ”Brödig smak med inslag av citrus och örter. Serveras vid 8-10°C som sällskapsdryck eller till kryddstarka rätter.” skriver Systembolaget i vad som snart kan bli en klassiskt PR-problem om man inte bara vill nå målgrupper med sinne för morbid humor.

”Dödligt kinesiskt lungvirus” – antyder både ett visst ansvar från den kinesiska staten och att det är livsfarligt. Att vanlig influensa också är dödligt nämns såklart inte. (Nyheter Idag)

”Mystiskt virus” rapporterar TV4, medan ”dödsviruset” dyker upp som klick-bete på andra ställen (Expressen igen).

Vad ett virus kallas är inte oviktigt. 2009 dök ”svininfluensan” upp vilket fick Egyptens myndigheter att nödslakta alla grisar. Det hade ingen koppling till smittan, men man ville lugna befolkningen och visa handlingskraft. Majoriteten i landet är muslimer och många ser fläskkött som haram (orent) medan den fattiga minoriteten kristna kopter har en relativt stor grisuppfödning (här en artikel i SvD). Så småningom fick influensan det mer neutrala, men krångliga, namnet A(H1N1)pdm09. Det betyder egenligen bara att det är en vanlig influensa som dök upp under 2009.

Spanska Sjukan är ett av de mest fruktansvärda viruspandemierna i modern tid. Vintern 1918 spreds den dödliga sjukan i Sverige. Befolkningen uppmanades att undvika folksamlingar. Passagerarantalet på spårvagnarna begränsades och vagnarna rengjordes med karbolsprit mellan turerna. Eleverna slapp gå i skolan vilka istället fick bli provisoriska epidemisjukhus. I Sverige dog 37 573 personer under åren 1918–1920 enligt den officiella statistiken. Globalt dog 30 miljoner, men Spanska sjukan dödade trots allt ”bara” ungefär 2% av de diagnosticerade fallen i Sverige. Många av de som dog var dock unga och friska när de drabbades. Trots sitt namn så startade spanska sjukan inte i Spanien, men det var det land där sjukdomen först fick stor mediabevakning. Landet var neutralt, medan de länderna som deltog i 1:a världskriget ägnade sig åt omfattande cencur och fake news för skapa god stridsmoral bland vanligt folk. (läs mer på wikipedia). Under lång tid kom dock Spanien orättvist att associeras till sjukdomen.

Så frågan kvarstår och den är viktigare än vi kanske tror. Vad ska det nya viruset heta? Internationella myndigheter borde ta fram en process för att namnge nya virus, så vi slipper svartlistade djur och platser. När rubriksättarna skapar nomenklaturen lär oss historien att vi människor ofta fattar dåliga beslut.

Prosit!

/Mattias

Din skärm bär på en oroande hemlighet.

/ mattiasoberg / 4 kommentarer

Hur många timmar tittar du på en skärm varje dag? Surfplattan, telefonen, TV-apparaten, kameran, datorn, reklamskylten, displayen i hissen. De finns överallt och tiden vi tittar på skärmarna orsakar en hel del friktion mellan människor. Enligt en undersökning uppger fyra av tio föräldrar att de varje vecka har konflikter med sina barn kring reglerna för deras skärmtid.

Samtidigt ska till och med förskolebarn aktivt förses med fler skärmar enligt politiska beslut. ”Det säger sig nästan själv att det här är oerhört viktigt för ett framtida yrkesliv”, säger skolminister Anna Ekström (S) när regeringen driver på för att förskolor och skolor ska ha mer skärmbaserad undervisning.

Men den här texten handlar inte om tidsplanering eller pedagogik, istället ställer den frågan om vilka kemikalier som gör att du kan läsa den här texten eller istället se en film. Vad är det för kemikalier som finns i skärmen? Kan dessa s.k. flytande kristaller ta sig ut i miljön? Och har de egenskaper som skulle kunna göra att de kan hota vår hälsa?

LCD står för liquid crystal display, dvs. skärmar med flytande kristaller. Flytande kristaller är ämnen som både är flytande och fasta. (Ja, i skolan lurar vi barnen att det bara finns tre aggregationstillstånd och de flesta lever hela livet lyckligt ovetande om denna villfarelse). De ofta långsmala molekylerna som bildar flytande kristaller kan röra sig relativt fritt, men ordnar sig samtidigt i tydliga strukturer. De är dessutom påverkbara och med hjälp av elektriska fält kan man styra deras positioner och få dem att återge olika färger. Ena sekunden formar de en text medan de nästa sekund växlar om till en bild. Trots att vi alla använder skärmar dagligen vet varken vi eller våra myndigheter särskilt mycket om den bakomliggande kemin.

En rapport från 2018 beräknar att det på ett år tillverkas LCD-skärmar motsvarande 198 miljoner kvadratmeter (referens i Su et al., 2019). Det är en yta något större än Stockholm. I samma takt som nya skärmar tas i bruk slängs de gamla, vilket leder till enorma mängder av e-skrot runt om i världen. Men vilka är de och vart tar de flytande kristallerna vägen?

Tänk dig filmen Jurassic Park. I Steven Spielbergs tappning besöker några forskare en temapark på en ö, som är bebodd av dinosaurier skapade av förhistorisk DNA. Medan parkens mastermind, miljardären John Hammond (spelad av Richard Attenborough), försäkrar alla att anläggningen är säker, upptäcker besökarna snart att de våldsamma rovdjuren tar sig ut och går på jakt.

jurassic parc

Vad händer om de hemliga kemikalierna i våra LCD-skärmar är potentiella miljögifter som redan finns i luften vi andas? Jurassic Park hade premiär 1993. Ungefär samtidigt började LCD-skärmarna sitt intåg på elektronikmarknaden.

Bakom alla våra skärmar finns några av världens skickligaste kemister och fysiker. Genom att ta fram nya typer av kemikalier, skapar man allt bättre tekniska egenskaper. Exakt hur ämnena ser ut vet ofta bara företagen, men den kemiska strukturen påverkar även om ämnet får andra egenskaper, som kan vara farliga i miljön. Ibland uppstår även egenskaper som låg nedbrytbarhet (persistens) och förmåga att ansamlas i levande organismer (bioackumulerbarhet). Men så länge ämnet inte kommer ut i miljön kan vi ju alla vara trygga resonerar den högteknologiska industrin.

En ny studie, som har potential att skaka om elektronikbranschen, publicerades nyligen i den ansedda vetenskapliga tidskriften PNAS (Su et al., 2019). Där beskriver kinesiska, kanadensiska och amerikanska forskare jakten på LCD-skärmarnas hemliga innehåll. Man har hittills avslöjat 362 olika ämnen och av dessa hade fler än 90% miljöfarliga egenskaper. 87 stycken visade en tydlig potential att kunna bli miljögifter. Men hur farliga de är vet ingen utanför de tillverkande företagen. De har aldrig hälsoriskbedömts offentligt. De enkla toxikologiska tester som redovisas i den nya vetenskapliga studien visar att flera av kemikalierna kan påverka viktiga system i odlade celler på liknande sätt som dioxin och andra välkända miljögifter. Vissa av dem är dessutom, i andra sammanhang, klassificerade som skadliga för fosterutveckling och fertilitet (se extramaterial nedan).

För att ta reda på om ämnena finns i miljön gick forskarna vidare och tog ett antal dammprover runt om i den kinesiska staden Nanjing. Sedan tidigare vet vi att ämnen som bromerade flamskyddsmedel kan läcka ut från produkter och spåras i vanligt hushållsdamm och nu använde forskarna samma analysteknik för att leta efter spår av flytande kristaller. Man samlade damm från lägenheter och hotell, men också från platser med extra många skärmar, som laboratorier och platser där man sköter underhåll av datorer.

Resultatet visar för första gången att ämnena, som borde sitta fast i LCD-skärmarna, hittades överallt. Högst halter på platser med många skärmar lägre halter i kök och sovrum. Koncentrationen var i många fall jämförbara med halterna av bromerade flamskyddsmedel. En del av de ämnen forskarna hittade på alla undersökta platser tillhör den mycket stora och ökända gruppen fluorerade organiska ämnen med lång hållbarhet i miljön.

Tillverkningen av LCD-skärmar omgärdas av mycket hemlighetsmakeri. Tillverkningen sker i stort sätt uteslutande i Kina, och till viss del i Japan och Sydkorea. Det gör att ämnena inte automatiskt omfattas av den europeiska kemikalielagstiftningen REACH. Genom att industrin hela tiden skapar nya varianter och blandningar är det dessutom nästan omöjligt att veta vilka kemikalier vi får in via vår elektronik och vilka eventuella hälsorisker det kan innebära. Enligt lagen ska vi konsumenter ha rätt att få reda på om våra produkter innehåller särskilt farliga kemikalier, men det är såklart svårt att tillämpa informationskrav på hemliga ämnen.

Nästa gång du ser en film på din mobil eller skrollar fram texten på en intressant blogg, tänk då på att under glaset pågår redan Jurasic Park i nanoformat. Titta dig runt omkring. Hur många skärmar ser du? Om de flytande kristallerna redan tagit sig ut och redan finns i din kropp vet vi inte, eftersom ingen hittills letat efter dem.

/Mattias

Extramaterial:

Här (se bild) är några av de persistenta (P) och bioakumulerbara (B) LCD-kemikalier som identifierades i dammproverna. En av de fluorerade kemikalierna (LCM-12, CAS: 303186-20-1) förekom på alla undersökta platser och finns faktiskt registerad i EU:s kemikalieregister. Där är den klassificerad som (Repr 1B) vilket betyder att den ”Kan skada fertiliteten eller det ofödda barnet ”. Om detta ämne finns i skärmarna som säljs i Sverige är okänt och Kemikalieinspektionen har väldigt lite information om riskerna med flytande kristaller i elektroniken i vår vardag (Rapporten ”Kemiska ämnen i elektroniska komponenter, PM 3/12).

lcm

 

 

Så kan döden lära oss om livet.

/ mattiasoberg

Nyårsafton. Vi brukade stå och se ut över Stockholm min pappa, mamma och lillbrorsan. På andra sidan vattnet låg djurgården med Skansen, som varje år firade av ett magnifikt fyrverkeri. Efter tolvslaget hängde jag med polarna och smällde smällare tills fingrarna blev, om inte bortsprängda, så i alla fall rejält stelfrusna. Min pappa hann knappt uppleva 2000-talet och trots att det snart gått 20 år sedan han dog saknar jag honom extra mycket varje nyårsnatt. Den natten känns det som att det förflutna och framtiden hamnar väldigt nära varandra och delvis flyter samman. Vad är ett liv? Vad är ett nytt år? Är det så att släkten följa släktens gång? Kommer vi som nu står bredvid varandra att få leva ett år till och tillsammans stå här och se upp mot fyrverkerierna igen nästa nyårsnatt?

julhjärtan

Antalet årliga dödsfall i rika länder är ungefär 1 på 100. Ett år har 10000 timmar, vilket ger ett dödsfall på en miljon timmars liv (100 x 10 000). Risken att dö är alltså i genomsnitt en på miljonen varje timme. Nu är ju risken inte jämt fördelad. Som medelålders hedersknyffel borde min chans till överlevnad ligga en bit över genomsnittet. De vanligaste dödsorsakerna är tydligt relaterade till ålder. Hjärtsjukdom (33%), Cancer (25%), Lungsjukdom (7%), Demenssjukdomar (7%).

På dessa sjukdomar lägger vi merparten av krutet när det gäller medicinsk forskning och behandling. Även miljöpolitiken relaterar i viss mån denna prioritering. Partiklarna från biltrafiken leder till ökad risk för hjärtkärlsjukdom. 7600 personer dör varje år till följd av dessa luftföroreningar, ett faktum som fått politiker och myndigheter att införa miljözoner och dubbdäcksförbud. Samtidigt är det ju nästan ”bara” äldre personer som drabbas, så medellivslängden påverkas knappast alls även om vi blev av med alla dessa luftföroreningar.

Att fokusera på vanliga dödsorsaker innebär att vi utgår från värderingen att alla dödsfall är lika mycket värda och bara totalantalet är av betydelse. Unga människor dör ju oproportionellt mycket i olyckor (nummer fem på listan av dödsorsaker). Vill man ta hänsyn till ålder behöver man alltså räkna något annat än antal döda. Inom forskningen väljer vi ibland att räkna antal förväntade levnadsår som förlorats. Om en 20-åring omkommer i en kemisk arbetsplatsolycka förloras omkring 60 år, medan en 85-åring som drabbas äv hjärtsjukdom till följd av luftföroreningar bara förlorar ett fåtal år. Det finns få vägar runt den svåra frågan om värderingen av ålder som göms i den mätmetod vi använder. Antingen definierar vi dödsfall oberoende av ålder eller inte. Men det stannar inte där. Om vi räknar förlusten av förväntat antal levnadsår dyker det snart upp ännu en knepig fråga. Är alla levnadsår lika mycket värda? Är år av sjukdom lika mycket värda som år med hälsa? Om luftföroreningarna leder till astma och livslångt behov av medicinering, är det ju orimligt att bara räkna dödsfall och strunta helt i sjukdomsbördan. I vissa studier använder vi forskare därför kvalitetsjusterade levnadsår, där friska år med hälsa är mer värda än år av ohälsa. Jag beräknade för några år sedan hur många som dör respektive hur många kvalitetsjusterade levnadsår som förloras globalt till följd av passiv rökning (Öberg et al., 2011). Vi beräknade att ca 600.000 dödsfall och nästan 11 miljoner kvalitetsjusterade levnadsår (0,7% av all sjukdomsbörda) beror av andras tobaksrök.

I miljöforskningen dyker ytterligare ett problem upp. Vissa av de ämnen vi släpper ut påverkar inte bara vår egen hälsa utan även kommande generationer. Just nu studerar jag tillsammans med några kollegor om vissa hormonstörande kan påverka reproduktionen hos kvinnor. Vad innebär kostnaden av ett liv som inte kommer till? I andra studier tittar vi på extremt långlivade ämnen som PFAS. I Ronneby har man till exempel exponerat befolkningen för så höga halter PFAS att flera av de barn som föds om tio år kommer ha förhöjda värden under fosterutvecklingen. I Sveriges grundlag (RF 1 kap 2§) står det att ”Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.” Hur ska denna typ av transgenerationell påverkan värderas och beräknas? Det finns förslag på att man kan använda en modell som beskriver möjligheter till ett gott liv i form av ”miljökapital” och ”miljöskulder”. Vår verksamhet idag påverkar kapitalet som finns för framtida generationer och föroreningar bidrar till en miljöskuld.

Oavsett hur vi räknar våra liv kommer det nya året innebära att forskningen avslöjar nya hot och nya möjligheter. Om detta och mycket mer hoppas jag få dela med mig av här på Toxicolour under 2020.

Gott Nytt År!

/Mattias