Riskbedömning

Nürnberg och Vipeholm

/ mattiasoberg

I veckans avsnitt av Riskzonen tar vi avstamp från de experiment på människor som utfördes vid Vipeholms sjukhus strax utanför Lund. Den som vill få inblick i vad som hände bakom de låsta dörrarna ska lyssna på den omskakande dokumentären som journalisten Randi Mossige-Norheim gjort för P1 Dokumentär. I Riskzonen breddar vi diskussionen till att handla om vetenskaplig metod och hur man kan nå kunskap utan oetiska experiment. Här vill jag ge lite bakgrund till den politiska diskussionen i Sverige vid den tiden och hur det så småningom kom att förändra svensk forskning.

Efter att ha läst en hel del Vipeholmsmaterial är det en fråga som hänger kvar – hur kunde svenska forskare långt in på 1950-talet få tillstånd och pengar till att bedriva denna typ av försök? Hade ingen politiker tagit del av erfarenheterna från Nürnbergrättegången, där nazisternas experiment utreddes?

Jo, det fanns politiker som ville reformera svensk forskning. Våren 1953 nådde diskussionen om missförhållanden vid Vipeholm de stora tidningarna och projektet debatterades i riksdagen. Kanske är det i denna debatt vi för första gången ser embryot till det som idag är självklarheter när det gäller forskningsetik i Sverige.

När jag läser protokollet från 1953 framkommer att Olle Dahlén (Folkpartiet) tillsammans med bland andra ledamöter från både Högerpartiet (Elis Håstad), Bondeförbundet (Andersson i Brämhult) och Socialdemokraterna (Gösta Netzén) drev på för att stoppa försöken och argumenterade utifrån att (1) försökspersonerna hade inte möjlighet att lämna samtycke, (2) att deras anhöriga inte informerats, (3) att syftet varit att framkalla skada (tandröta), (4) att undersökningarna genomförts på ett förnedrande sätt, samt (5) att man i de inledande försöken sätt att dödligheten minskade med 50% om patienterna gavs en näringsrik kost, vilket ju betydde att man kraftigt ökade risken för att försökspersonerna skulle dö genom att ersätta mer nyttig kost med extrema mängder socker.

Andra politiker hamnade tyvärr på fel sida i historien. Den ansvarige ministern i Tage Erlanders koalitionsregering, Gunnar Hedlund (Bondeförbundet), menade till exempel att försöket inte alls var oetiskt då man ju bara varierat mängden socker i maten, vilket ju borde vara närmast ofarligt och inte alls detsamma som att medvetet framkalla tandröta. Hedlund berättar också att han besökt Vipeholm och med egna ögon sett hur bra man behandlade barnen. Ministern får också stöd från Socialdemokraten Johannes Blidfors ”Om vi vet att experimenten är oskyldiga, vad är det då som hindrar att de utförs?”, och vidare ”Patienterna har själva fått avgöra, om de erbjudna mängderna skulle intagas eller ej. Jag skulle vilja säga till herr Dahlén, att människor i intelligensåldern 2—6 år har också inom vissa gränser förmåga att avgöra, vad de själva önskar.”

Försöken sanktionerades alltså från regeringen och en majoritet av riksdagens ledamöter. Varifrån hämtade då kritikerna, Dahlén och Co, sin inspiration när de kritiserade försöken på Vipeholm? Jag tror det var från Nürnberg. Bara några år tidigare (1947) hade nämligen Nürnbergrättegångarna handlat om nazisternas hemska forskningsverksamhet och ett dokument som fått oerhörd stor betydelse för medicinsk forskning är Nürnberg Codex , tio kriterier som forskning på människor måste uppfylla för att vara etiskt godtagbart. Det skulle dröja flera år innan dessa typer av kriterier blev svensk lag, men debatten om Vipeholm visar när dessa principer börjar slå rot i Riksdagen och det visar också att frågan bröt partilinjerna då ledamöter från olika partier argumenterade för att något var fel med experimenten på Vipeholm.

Här kan du själv läsa principerna i Nürnberg codex (eng. Nürnberger Code). Att svenska politiker och forskare allt för sent anammade dessa priciper är en skamfläck. Tack och lov att mycket av detta idag genomsyrar våra etiska regler.

The Nürnberger Code

  1. The voluntary consent of the human subject is absolutely essential.
  2. The experiment should be such as to yield fruitful results for the good of society, unprocurable by other methods or means of study, and not random and unnecessary in nature.
  3. The experiment should be so designed and based on the results of animal experimentation and a knowledge of the natural history of the disease or other problem under study that the anticipated results will justify the performance of the experiment.
  4. The experiment should be so conducted as to avoid all unnecessary physical and mental suffering and injury.
  5. No experiment should be conducted where there is an a priori reason to believe that death or disabling injury will occur; except, perhaps, in those experiments where the experimental physicians also serve as subjects.
  6. The degree of risk to be taken should never exceed that determined by the humanitarian importance of the problem to be solved by the experiment.
  7. Proper preparations should be made and adequate facilities provided to protect the experimental subject against even remote possibilities of injury, disability, or death.
  8. The experiment should be conducted only by scientifically qualified persons. The highest degree of skill and care should be required through all stages of the experiment of those who conduct or engage in the experiment.
  9. During the course of the experiment the human subject should be at liberty to bring the experiment to an end if he has reached the physical or mental state where continuation of the experiment seems to him to be impossible.
  10. During the course of the experiment the scientist in charge must be prepared to terminate the experiment at any stage, if he has probable cause to believe, in the exercise of the good faith, superior skill and careful judgment required of him that a continuation of the experiment is likely to result in injury, disability, or death to the experimental subject.

/Mattias

Ett nytt sätt att beräkna hälsorisker.

/ mattiasoberg

Idag släpper vi vår nya studie om riskbedömning av kemikalier i miljön. Många platser i Sverige har dåligt drickvatten till följd av PFAS. Ronneby är platsen där man hittat de högsta halterna. Men vilken risk innebär det? Vi har för första gången använt en s.k. ”probabilistisk” metod för att beräkna hälsorisker med PFAS i dricksvatten.

Här kan du läsa hela studien i open access:

https://ehp.niehs.nih.gov/doi/full/10.1289/EHP6654

Probabilistisk?? Ett problem idag är att många myndigheter bara undersöker om en kemikalie ligger över eller under ett visst gränsvärde. Vi ville veta mer om hur stor risken faktiskt kan vara genom att ta hänsyn till att det finns variation och osäkerhet. Om jag skulle hitta en liknelse vore det som att införa gråskala i en tidigare svart-vit värld.

Ett av de stora kommunikationsproblemen under den pågående corona-krisen har ju varit alla ”experter” som tvärsäkert uttalat sig utifrån minst sagt skakiga data. Variation och osäkerhet är svårt, men inte omöjligt att fånga. Ett sätt är att använda fördelningar istället för medelvärden. Vi gjorde därför om alla delar i riskbedömningen till fördelningar. En fördelning för att beskriva dos-respons, en annan för att beskriva skillnaden i känslighet mellan individer, en tredje för att beskriva skillnaden mellan djur och människor, och så vidare. Därefter lät vi en dator slumpmässigt kombinera fördelningarna tusentals gånger och på så sätt skapa en ny sammanlagd fördelning som visade hur stor andel av befolkningen som skulle kunna drabbas av en effekt.

PFAS-ämnen (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) finns i allt från skidvalla till stekpannor och brandskum. De är mycket långlivade och skadliga för både hälsa och miljö. PFAS kan bland annat orsaka försvagat immunsystem, sänkt födelsevikt och påverka kroppens nivåer av sköldkörtelhormon. I vår studie valde vi att titta på sköldkörtelhormonet T3 eftersom det bland annat är den effekt som ligger till grund för Sveriges åtgärdsgräns för dricksvatten.

Det är väl känt att PFAS kan störa nivåerna av sköldkörtelhormon i olika djurarter. Men hos människor är det varit svårt att studera effekten eftersom det finns en mycket stor naturlig variation. Vi vet dock att sköldkörtelhormon styr ämnesomsättningen i kroppen och alltför låga nivåer (så kallad hypotyreos) kan leda till trötthet, koncentrationssvårigheter och depression. År 2019 behandlades 472 000 personer i Sverige med läkemedel mot hypotyreos. Hormonet är också mycket viktigt under fosterutvecklingen.

suff_similar

Hur blev då resultatet när vi tittade på data från Ronneby? En tydlig skillnad var att kvinnor verkar utsättas för högre risk än män. Bland kvinnorna i Ronneby var sannolikheten att drabbas mellan 1% och 22%,  med ett centralvärde på 4%. Motsvarande värden hos män var mellan 0% och 3%, med ett centralvärde på 0,1%. Det betyder att färre än var femte kvinna, men fler än en på hundra ligger i riskzonen. För att få en mer exakt siffra måste vi ha bättre data.

Vår nya studie fokuserar inte på risken för diagnosticerbar sjukdom utan tittar på sannolikhet för att hormonnivåer påverkats. Därför går det inte att peka ut enskilda individer. Det är många faktorer som påverkar om man blir sjuk. Kroppen har en god förmåga att kompensera för miljöns påverkan, men PFAS är en faktor som kan öka riskerna.

Idag bedöms risker med kemikalier i miljön främst genom att myndigheter jämför exponeringen med olika riktvärden, vilket kan ge ett falskt intryck av att det finns en tydlig gräns mellan farligt och ofarligt. I framtiden hoppas jag att probabilistiska metoder ska kunna hjälpa oss att analysera risker mer noggrant och ta hänsyn till osäkerhet och variation på ett bättre sätt. För folkhälsan är det oerhört viktigt att vi inte stirrar oss blinda på effekter vi kan observera på individnivå.

/Mattias

PS. Som vanligt är forskning ett lagarbete. Min doktorand Antero Silva är studiens försteförfattare och som handledare är jag verkligen stolt över hans insats. Environmental Health Perspektives är dessutom en riktigt fin tidskrift. Joakim Ringblom såg till att datorns vindlande algoritmer kopplades ihop. Exponeringsdata från Ronneby kom från Kristina Jakobsson och Kritin Scott, medan Christian Lindh, en av Sveriges främsta miljökemister, analyserade PFAS i blodproverna.

antero

”Det räcker inte att veta att halterna överstiger ett gränsvärde. Vi ville ta fram en metod som beskriver hur stor risken är och samtidigt hanterar den osäkerhet som finns i underlaget”, säger Antero Silva, doktorand.

 

Bör man betrakta en risk som en skada?

/ mattiasoberg

Hur kan man få stat, kommuner och företag att ta ansvar för kemikalier som förorenar dricksvattnet? Kaliber i P1 avslöjade för ett par dagar sedan hur dåligt skydd dricksvattnet har i Sverige. Av  222 kommuner, som svarat på radioprogrammets enkät, uppger 40 procent att de har stängt en eller flera vattentäkter. I 19 kommuner har det berott på föroreningar som PFAS, bekämpningsmedel, bensin, olja och diesel. Samtidigt saknar var tredje vattentäkt ett vattenskyddsområde. Ronneby är kanske det mest kända exemplet där kommunen tvingats stänga en stor vattentäkt på grund av farliga kemikalier.

Antero Silva. Doktorand på Institutet för miljömedicin (IMM) med fokus på nya sätt att beräkna hälsorisker kopplat till kemikalier.

Ett sätt att tvinga fram ett bättre skydd är att sätta ett pris på den skada som uppstår när människor exponerats för kemikalier och riskerar att bli sjuka. Nyligen beslutade Högsta Domstolen (HD) att vatten ska anses vara en produkt, där producenten har ett strikt ansvar för att produkten är säker. Det innebär att svensk miljörätt kommer få en helt ny princip att förhålla sig till. Men samtidigt är det väl känt att osäkerhet är väldigt svårt att hantera i en rättegång. Ronnebyfallet utgör ett typexempel på dessa svårigheter. De förhöjda halterna kan medföra ökade risker för framtida personskador av allvarligt slag, men dessa skador har inte inträffat än och i de fall någon blivit sjuk döljs sambandet av naturlig variation. Kan de förhöjda halterna av PFAS i sig ändå ses som en personskada?  Halterna i blodet är ju väldigt höga och långt över de nivåer där man hittat effekter i andra grupper.

Det som har hänt i Ronneby är inte en isolerad företeelse. Naturvårdsverket och MSB har listat 14300 potentiellt förorenade områden i Sverige i relation till PFAS. Runt många militära och civila flygplatser och runt PFAS-producerande industrier i hela världen finns förorenade markområden och vattentäkter och i såväl USA och
Australien drivs nu rättsprocesser liknande den i Ronneby. Så frågan om risk kan betraktas som en form av skada berör massor med människor.

Men det är ingen lätt fråga. Ett argument som stöder att ett skadeståndsanspråk bör hanteras på en risknivå är att det kan övervinna de problem som ger upphov till orättvisa resultat. Om den riskutsatte personen till exempel behöver vänta på att skadan (säg: cancer) bryter ut för att få kompensation,  finns ju en uppenbar risk för att hen hinner avlida innan rätten till ersättning uppkommer. Ett andra argument är att den skadade får sämre möjlighet att få en rättvis bedömning. Har det gått lång tid sedan exponeringen ägde rum är det svårt att få någon dömd.  Det uppenbara motargumentet är att resultatet i en risk-baserad skadeståndsbedömning lätt blir fel. Människor som inte utvecklar någon sjukdom kommer att ersättas för skador som aldrig inträffar. Människor som lider av sjukdom kommer att bli underkompenserade.

Oavsett hur domstolarna resonerar behöver vi utveckla verktyg som kan beräkna risken på ett tydligare sätt än i dagens bedömningar. Idag tolkar myndigheterna ofta risk i förhållande till gränsvärden. Under gränsvärdet är det ”säkert” men om gränsen överskrids är det ”osäkert”. Hur stor eller liten risken är framgår dock inte. I ett nytt projekt jobbar jag och min doktorand Antero Silva med att beräkna sannolikheter för olika hälsoeffekter utifrån exponeringen i Ronneby. Vi kombinerar dos-respons-samband och osäkerhetsberäkningar med exponeringsdata. Våra analyser visar hur stor andel av en befolkning som som beräknas få en viss typ av hälsoeffekt.  Förhoppningen är att denna metodik kan vara till hjälp när en domstol ska värdera skadan och utkräva ansvar vid kemiska utsläpp.

Det är viktigt att integrera ny toxikologisk kunskap i den juridiska beslutsprocessen. Det är ett exempel på Integrativ Toxikologi, vilket också är namnet på den nya enhet vi just startar på Karolinska Institutet.

/Mattias

Giftkalendern #20

/ mattiasoberg

Ännu ett av dessa telefonsamtal. Oftast är det mammor som ringer och de ställer alltid samma fråga – Är det farligt för mitt barn? Nyligen var det en elinstallation som hade börjat ryka. Det första familjen kände var en irriterande lukt av bränd plast, men de kunde inte hitta orsaken förrän efter flera dagar. Tur att det inte började brinna, var min första tanke. Men frågan gällde om barnet hade blivit exponerat för farliga kemikalier. Elektronik är ju fyllt med kemikalier som letar sig ut i vår miljö. Kretskorten kan innehålla bromerade flamskyddsmedel, pvc-lagret kring sladdarna kan vara mjukgjort med ftalater och tungmetaller som bly hittas ofta i lödningar. Alla dessa ämnen är dessutom klassade som extra farliga under barnets tidiga utveckling.

Kemikalier kan utgöra hälsorisker och både forskare och företag arbetar för att succesivt hitta bättre alternativ. Ur ett individperspektiv är exponeringen i vanlig hemmiljö dock inte farlig, utan riskerna blir synliga först när vi studerar hela befolkningen. De irriterande gaser och partiklar som spreds i hemmet med den trasiga elinstallationen innehöll med säkerhet en blandning av giftiga ämnen. De flesta kortlivade, men några mer persistenta. Några timmars exponering väger dock lätt mot den exponering vi får i oss via maten och alla de andetag vi drar under ett helt liv.

Kontakten med föräldrar har lärt mig att respektera oro som en drivkraft att söka kunskap. Det är ju faktiskt även en drivkraft för forskning, även om vi använder andra ord än ”oro”. För just denna mamma kunde jag berätta om skillnaden mellan individuell risk och befolkningsrisker. Vi talade om att halten av bromerade flamskyddsmedel faktiskt är betydligt lägre i hennes barn än vad hon själv hade i samma ålder, tack vare att samhället jobbar systematiskt med kemikaliesäkerhet. Och jag berättade såklart att det till och med är troligt att det var kemiska flamskyddsmedel som räddade familjens liv.

/Mattias

telefon

Vatten är också ett gift!

/ mattiasoberg / 2 kommentarer

Av alla dödsfall som orsakas av giftiga kemikalier är nog vattenförgiftning det mest onödiga. Det handlar inte om drunkning, utan om att dricka för mycket vatten. Det senaste dödsfallet som jag känner till i Sverige inträffade 2012, då en flicka omkom efter att ha spelat vatten-poker på ett ungdomsläger. Ett annat fall som fått mycket uppmärksamhet inträffade 2007 i Kalifornien, då en lokal radiostation arrangerade en vattendrickar-tävling. En av deltagarna, en 28-årig mamma, satsade stort och drack drygt 7 liter. På vägen hem ringer hon ett samtal och berättar om en sprängande huvudvärk. Några timmar senare hittas hon död i sitt hem.

water

Det som händer är att de salter som finns naturligt i kroppen späds ut, vilket leder till att vatten börjar läcka in i cellerna, vilket i sin tur snabbt påverkar nervcellerna i hjärnan. Vanliga symtom vid vattenförgiftning är till exempel allmän förvirring, huvudvärk, illamående och kramper.

Borde vi förbjuda vatten? När man riskbedömer en kemikalie är det viktigt att skilja på ”fara” och ”risk”. Fara är den skada som ett ämne kan orsaka (t.ex. cancer, leverskada, frätskada) medan risk är sannolikheten att skadan faktiskt uppkommer. Vatten har precis som andra kemikalier ett registrerat id-nummer (CAS: 7732-18-5). Det påverkar en rad olika hormoner och experimentella studier visar att ämnet allvarligt kan skada levande celler. Nästa gång du läser att ett giftigt ämne hittats i något sammanhang, så titta efter något som indikerar om exponeringen är hög eller låg. Ibland är det bara media som sätter en smaskig rubrik för att locka fram ett klick.

Om allt är farligt, varför ska vi ändå bry oss om kemikalier som förekommer i låga halter? Jo, det finns goda skäl att agera. Ur ett management-perspektiv bör man inte vänta med beslut tills alla data och alla detaljer är kända. Cancerframkallande och fosterskadande ämnen bör vi undvika så långt det går. En annan situation kan vara ämnen som ger effekter som aldrig går att detektera på individnivå, men ökar risken för hela befolkningen. Ett sådant exempel är bly som i relativt låga koncentrationer sänker intelligensen med några IQ-poäng. Eftersom vi har så stor naturlig variation drabbas ingen individ direkt, men tillsammans blir vi lite trögare i skallen. Om vi hjälps åt att sänka exponeringen av dessa ämnen blir det också bättre för alla. Att många låga halter tillsammans kan bidra till en effekt är ett annat välkänt faktum och ofta är det också klokt att undvika exponering när riskerna delvis är okända. Har man dålig kunskap är det smart att vara försiktig, precis som i svampskogen.

På tal om mer kunskap. Här får du lite fakta om giftet vatten…

Nyttan med vatten

Alla systemen i din kropp behöver vatten för att fungera. Vatten behövs bland annat för att reglera temperaturen, förhindra förstoppning, och spola ut ämnen som kroppen inte behöver.

Orsaker till vattenförgiftning

Det finns två typer av vattenförgiftning. Den ena beror på att man dricker för mycket och den andra på att kroppen inte kan bli av med vatten ordentligt.

Kända riskgrupper är extremidrottare som fokuserar för mycket på att dricka tillräckligt och glömmer att även fylla på med salter. Det finns ingen exakt formel om hur mycket du bör dricka. Vanliga situationer som extrem värme, stor aktivitet eller sjukdom med feber kräver högre vätskeintag än genomsnittet.

Vissa sjukdomar minskar förmågan att bli av med vatten. Det kan till exempel gälla personer med hjärtsvikt och njurproblem. Sjukdomar som schizofreni och droger som ecstasy kan vara riskfyllda då de ibland leder till okontrollerad törst.

Hur vet jag att jag dricker lagom?

Kolla kisset! Svagt gul urin indikerar att nivån är ok. Mörkare urin betyder att du behöver mer vatten medan färglös urin betyder att njurarna pumpar ut överskottsvatten. Har du en vanlig dag och är frisk så drick vatten när du är törstig. Kroppen har bra koll på behovet och njurarna är fantastiska på att reglera eventuellt över- och underskott.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

There is no spoon!

/ mattiasoberg

Riskbedömning av kemikalier baseras på experiment där man testar vilken koncentration som kan ge skadliga effekter. Baserat på dessa observationer kan man sedan bestämma vilka doser av ett ämne som kan tillåtas i olika sammanhang. Men hur vet vi vilka slutsatser som är riktiga utifrån enstaka resultat? Med hjälp av datorsimulering kör vi nu tusentals låtsasförsök för att se hur ofta resultaten stämmer med den ”sanning” som vi i förväg har definierat.

Det är just detta som gör toxikologisk riskbedömning till ett fantastiskt kul forskningsområde. Jag får röra mig i gränslandet mellan den observerbara verkligheten på labb och den ”verkliga” verkligheten där människor lever, verkar, älskar och dör (förhoppningsvis utan alltför stor inverkan av kemikalier). För att ingen ska förstå hur spännande det är använder vi ett avancerat kod-språk. Idag ska vi till exempel träffas inom OECD för att tala om ”the BMD approach to multiple endpoints”. Låt mig försöka avslöja vad det egentligen handlar om.

Tänk dig filmen Matrix, fast på riktigt. I Syskonen Wachowski allegoriska filmberättelse är alla människor fångna i ett datorprogram. De har befunnit sig där sedan födseln och känner inte till någon annan verklighet. I stora drag är det en SciFi-version av Platons grott-liknelse. Som exprementalist vill jag gärna lita på mina egna observationer och ser dessa som ”verkligheten”. En vanlig missuppfattning (även bland forskare) är att om man inte observerar någon effekt så har man bevisat att det inte finns någon effekt vid den testade dosen. Faktum är att bevis för att ingen effekt finns (i betydelsen noll effektstorlek) aldrig kan hittas, eftersom det skulle kräva oändligt stora försök. Den rätta tolkningen av en ”negativ” studie är att det inte finns några tecken på en effekt, vilket inte är detsamma som bevis på en icke-effekt. Jag behöver alltså skilja på observerad effekt och sann effekten. ”The red pill or the blue pill…”

matrix

Ur filmen Matrix (1999). Det röda pillret och dess motsats, det blå pillret, representerar valet mellan: Kunskap, den ibland smärtsamma verklighetens sannhet (röda pillret) och Falskhet, den lycksaliga okunskapens illusion (blå pillret).

Den observerade effektstorleken i ett försök är endast en uppskattning av den verkliga. Som ett illustrativt exempel vill jag att du tänker dig en mycket stor (oändlig) grupp av försöksråttor utsatta för en viss dos av ett kemiskt ämne, vilket resulterar i en förekomst av leverskador hos var femte djur (medan den är 0 % utan exponering). Nu väljer vi slumpmässigt ut fem djur och tittar hur många av dessa som inte har en leverskada. Att alla djuren är friska är inte helt osannolikt. Statistiskt sätt är det 33 % chans att alla fem råttorna är friska. Om vi bara känner till fem friska djur frestas vi att slå fast att den dos som råttorna exponerats för inte ger effekt.

En möjlighet att få bättre information skulle kunna vara att testa många olika doser och beskriva hela dos-responssambandet. Man kan komma långt utan att öka antalet försöksdjur och istället använda dem på ett smartare sätt, vilket jag visat i tidigare studier (Törnqvist et al. 2014; Kalantari et al., 2017). Ett flexibelt val av dosgrupper ger bättre möjlighet att beskriva vilken exponering som kan orsaka en definierad effektnivå. Vi kan dessutom beskriva hur säker slutsatsen är. Problemet är att dagens test-praxis bygger på att man bara testar tre olika doser och därefter pekar ut den dos som inte ger en OBSERVERAD effekt. Man skiljer alltså inte tydligt på observation och verklighet. I stort sätt samtliga riskbedömningar som rapporterats till den Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) har gjorts på detta sätt, vilket i teorin innebär att vi riskerar att underskatta risken för ämnen som bara testats enstaka gånger.

Precis denna typ av filosofiska frågor diskuterar vi idag inom OECD. Förhoppningen är att öppna upp för moderna teststrategier och nya sätt att beskriva dos-respons, eller för att återvända till Matrix, att få industrin och myndigheter att välja det röda pillret lite oftare.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

Tabletten och toaletten

/ mattiasoberg

En av de allvarligaste miljöeffekterna av läkemedel i miljön kommer från avloppen vid läkemedelsfabriker, som till stor del ligger i lågkostnadsländer som Kina och Indien. Tillverkning av antibiotika är inget undantag. Avloppsreningen är ofta dålig och att miljön ständigt utsätts för antibiotika är ett effektivt sätt att skapa resistenta bakterier. I januari skrev The Telegraph om en kvinna i USA som dog i höstas till följd av en infektion hon drabbats av i Indien. Bakterierna var resistenta mot alla kända antibiotika. Problemet med utsläpp har beskrivits tidigare. Här finns ett inlag i Vetandets Värld P1, som jag tycker beskriver problemet väl.

Vill vi minska riskerna borde vi sluta köpa antibiotika från produktionsanläggningar utan ordentlig miljökontroll. Jag tyckee landstingen har ett särskilt ansvar. Självklart ska inget sjukhus ge sina patienter piller som tillverkats på ett sätt som ökar risken för en global hälsokris på grund av antibiotikaresistens. En bra ambition har Stockholms Läns Landsting. De tar med miljöfrågor i sitt miljöprogram  när de rekommenderar läkemedel i den s.k. Kloka Listan. 

På liknande sätt borde vi väl sluta mata patienter med kött från länder med hög antibiotikaanvändning i jordbruket. Vad jag vet saknar Landstingen en policy om antibiotikaanvändningen i köttproduktion. Mängden antibiotika som används är ofta mycket högre utanför Sverige, så ett bra steg vore väl att ställa samma krav som vi gör på svenska bönder och sluta importera billigt ”antibiotikakött”.

Den största exponeringen av läkemedel till miljön sker via avloppen även i Sverige. Läkemedel är ofta kemiskt stabila och reningsverken är sällan anpassade för att ta emot läkemedlen. Andra ämnen som påverkar miljön kan förbjudas, men det gäller inte för läkemedel. Nu börjar det dock ske förbättringar. Ett forskningsprojekt som avslutades för något år sedan tog fram rekommendationer för att minska miljöriskerna redan tidigt i utvecklingen av nya läkemedel. På liknande sätt som vi idag testar för att undvika biverkningar skulle man kunna kunna designa nya läkemedel med mindre miljöpåverkan. Tänk vad bra om Swetox, som Sveriges ledande akademiska forskningscenter inom läkemedelssäkerhet och SciLifeLab där nya läkemedel utvecklas tillsammans kunde få utveckla forskning kring detta. Sen behöver vi såklart hitta sätt att rena avloppsvatten. Naturvårdsverket kommer under 2017 att redovisa projekt om avancerad rening av avloppsvatten och i Linköping startar Tekniska Verken en ny reningsanläggning för att hantera läkemedel. Det är verkligen bra att Sverige försöker få ordning på läkemedel i miljön. Låt oss hoppas att våra strategier och tekniken också når ut globalt.

jpntoa_foto-linda-schenk

En liten tanke outside the box… om vi inte löser frågan centralt kanske vi inom några år kommer ha lokala filter i toalettstolen. Faktisk testas det redan i Sverige. En knapptryckning om du äter antibiotika och avloppet kopplas direkt till smarta enzymfilter som bryter ner olika läkemedelsrester. Då gäller det bara att trycka på rätt knapp. Jag skickar med en bild på en Japansk toalett som inspiration/avskräckande exempel 🙂 Foto: Linda Schenk

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)

Trump slår mot miljöforskning

/ mattiasoberg

På mindre än två veckor har USAs nye president markerat att USA lägger om politiken på ett sätt som allvarligt hotar möjligheterna att minska risker med hälsofarliga kemikalier. Det är helt enkelt omöjligt att lämna utan kommentar. Jag lämnar Trumps ”alternativa fakta” utan vidare reflektion och vill istället lyfta konsekvenserna av att hans regim nu lägger hinder för både forskare och forskningskommunikation.

altepa

Stoppad vetenskapskommunikation

För att förstå sammanhanget är det viktigt att känna till lite av den amerikanska miljömyndigheten EPAs roll. I jämförelse med Sverige har myndigheten uppgifter som hos oss delas mellan myndigheter som Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, Forskningsrådet Formas och nationella miljöforskningsinstitut. Dessutom används resultat och riskbedömningar långt utanför USAs gränser. Samtliga dessa aktörer har idag belagts med munkavle i USA. Myndigheten har slutat kommunicera om miljösituationen och sina egna studier. Under perioden 1-19 januari så publicerade EPA nittiosju olika miljönyheter på sin hemsida, sedan 19 januari är det 2 nyheter. Det välrenommerade twitter-kontot @EPAresearch, som har hundratusen följare, har inte kommunicerat ett enda inlägg sedan The Donald klev in i ovala rummet.

Varför behövs vetenskapskommunikation, vi kan väl inte prata oss till en kemikaliesäker värld ändå? I en tid då allmänheten och politiker står inför komplexa utmaningar, från klimatförändringar till antibiotikaresistens, är naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig forskning en viktig källa av information som krävs för att styra samhällen genom stora omställningar. Att strypa forskningskommunikationen är som att lobotomera möjligheten till utveckling.

Ytterligare en anledning till att kommunicera forskning är den demokratiska aspekten – att de medborgare som via skatter finansierat utbildning och forskning har rätt att ta del av resultaten. Just detta argument avser Trump dock att desarmera genom minskade anslag. Vi vet sedan valrörelsen att han planerar en kraftig nedskärning av finansieringen av EPA och att stoppa kommunikationen blir ett strategiskt sätt att förekomma effekten av nedskärningarna enligt principen ”syns du inte så finns du inte”.

Ett litet ljus i mörkret är de alternativa kanaler som skapats i sociala media. Samtidigt som @EPAresearch slocknade så tändes @altEPA, en underground-kanal som länkar till information som tidigare spreds via myndigheten. Flera av EPAs forskare är världsledande inom forskning om kemikalier, miljö och hälsa. Det ryktas att de nu börjat kopiera viktiga databaser för att förbygga en större nedmontering. Det påminner om de heroiska insatser som forskare gjort i länder där islamister hotat kulturskatter och konstsamlingar.

Stoppade forskare

Ett annat beslut som regimen i USA fattat syftar som bekant till att uppfylla vallöftet att stänga ute muslimer från USA. Människor med ursprung i ett antal länder i mellanöstern och Afrika stoppas nu utan individuell prövning. Precis som resten av forskarsamhället är miljöforskningen internationell och beslutet hindrar människor att delta i konferenser och bedriva forskning i USA. Även om flera av de nationer som berörs inte är internationellt kända för sin starka miljöforskning finns det många individer som är internationellt verksamma och varje dag bidrar till att göra kunskapen större och världen bättre. Senaste halvåret har jag själv publicerat artiklar med forskare från Iran, föreläst för studenter från Syrien, och så sent som i måndags talade jag med en delegation från den kurdiska delen av Irak om hur Sverige arbetar med forskning som rör kemiska olyckor.

Om några veckor startar SOT2017 i Baltimore (USA), världens största toxikologiska konferens med över 6000 deltagare. Jag misstänker att många postrar och föreläsningar kommer gapa tomma när kollegor hindras att delta då de av USAs regim pekats ut som potentiella terrorister. ”We don’t want’em here!”, deklamerar Trump omgiven av likasinnade isolationister. Vad blir vårt svar på detta?

En möjlighet för Sverige

Konsekvenserna av Trumps miljöpolitik är ännu svåra att överblicka. Men redan nu ser vi konturerna av en ny världsordning där USA lämnar den internationella miljöscenen. En möjlighet för Sverige skulle kunna vara att erbjuda ett antal amerikanska miljöforskare en fristad som gästforskare under de kommande åren. Det skulle vitalisera svensk miljöforskning och samtidigt möjliggöra för några skarpa hjärnor att producera världsledande forskning och undervisning tillsammans med svenska forskare. Jag gissar att det dessutom skulle ge ett visst PR-värde för Sverige som internationell forskningsnation.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)

Studenternas tips för att rena kroppen från miljögifter

/ mattiasoberg

En intressant fråga dök upp i radioprogrammet Klotet (P1) idag (25/1-17): ”Blir man av med gifter i kroppen om man bantar eller tar en detox-kur?”. Lite ovant att besvara lyssnarfrågor, men gå gärna in och lyssna på programmet.

Här kommer ytterligare några exempel och tankar. Om vi begränsar resonemanget till miljögifter och kemikalier som vi får i oss via mat och olika produkter är svaret ganska enkelt. De klassiska miljögifterna som oftast lagras i fettet frigörs om man plötsligt miskar mängden kroppsfett. En något större andel kommer då istället att hittas i andra delar av kroppen. Läs gärna om rymdexperimentet jag skrev om i höstas. Jag har efter radioprogrammet fått en del kommentarer kring att ”detox” faktiskt kan syfta på annat än att få bort giftiga kemikalier ur kroppen. Självklart kan olika dieter ge effekt på välbefinnandet. Många använder ordet ”detox” som en signal för en kortare period av hälsosam livsstil. Att äta grönare, lagom mycket och röra på sig är bra tips för att må bra på både kort och lång sikt. Men det påverkar inte halten av miljögifter i din kropp nämnvärt på kort sikt. Men vad fungerar då?

Jag gav nyligen tre grupper av studenter i uppgift att föreslå sätt som på riktigt skulle kunna detoxa en person från miljögiftet PCB. Här är några av deras innovativa förslag (NB! Don’t try this at home).

kirurgi2

Grupp 1 föreslog kirurgisk extraktion: Operera in ett antal stora fettkuddar i kroppen. Efter några veckor har fettlösliga gifter löst sig i dessa kuddar som då opereras ut igen.

Studenterna i Grupp 2 föreslog Olestra-metoden. Personen äter Olestra (ett slags fettsubstitut som kroppen inte kan ta upp). Denna typ av fett kan då suga ut en del gifter på sin väg genom tarmarna. Problemen är hög risk för lös avföring liksom att upptaget av fettlösliga vitamin sannolikt minskar.

Grupp 3 tog fasta på en naturlig utsöndring via bröstmjölk. Personen skulle med hjälp av hormonbehandling få en stimulerad mjölkproduktion. Bröstmjölkens fett innehåller ju en del PCB och mammor som ammat länge har faktiskt lägre halter än förstföderskor.

I diskussionen som följde var det en student som påtalade att man kanske borde ha försökt undvika exponeringen för PCB redan från början om det nu var så svårt att bli av med. Hade man inte exponerats vore ju problemet löst innan det ens uppstått. Ja, tänk om vi kunde slippa städa efter gamla kemiska misstag i våra kroppar. Vilken hemsk tanke. Vad skulle en toxikolog som jag göra då…?

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)

Om kemikalier i våra prylar

/ mattiasoberg

Idag (ondag 7 december 2016) direktsänds ett radioinslag om kemikalier i vår vardagsmiljö i programmet Plånboken (P1). I programmet samtalar jag om detta med Agnes Wold (professor och bakteriolog vid Göteborgs universitet). Min förhoppning är att förklara varför vi både som enskilda och i samhället behöver agera för en giftfri miljö. Om jag lyckas kan du avgöra själv genom att lyssna på inslaget. [länk till programmet]
radio

Programmet tar sin utgångspunkt i en intervju med en person som ägnat mycket energi åt att rensa bort plast från sitt hem. Jag tycker det visar på en person som tar frågan på allvar och har inga synpunkter på hur vi som individer väljer att agera. Faktum är dock att den typiske konsumenten (inte minst så här i juletid) köper stora mängder ofta onödiga plastprylar. Saker som vi inte sällan vet vad de innehåller, då det saknas information. Svensk och europeisk industri har gjort mycket för att ta bort farliga ämnen men tyvärr importeras fortfarande stora mängder plast med okänt innehåll från länder utanför EU. För att komma närmare miljömålet giftfri miljö krävs en rad åtgärder. Viktigast är såklart skarpa lagar och regler samt kloka inköpssystem. Men som enskild konsument kan du även göra skillnad genom att rensa bort gamla mjuka plastprylar som inte håller de miljökrav vi ställer idag och dessutom har det stor påverkan om vi tillsammans efterfrågar mer information om varornas innehåll och undviker att köpa saker med okänt innehåll. Ibland hamnar fokus på de som ”plastbantar” och frågan om dessa gör rätt eller fel. Vore det inte rimligare att diskutera varför de allra flesta omger sig med plastämnen som vi vet är skadliga och faktiskt valt att förbjuda? Det viktiga är väl att reda ut vad vi tillsammans kan göra för att få bort dessa ämnen från vår miljö?

Själv föreslår jag plastbantning med julbordsmetoden. Skinkan – en stark internationell lagstiftning med fokus på förebyggande testning. Sillen – ett kontrollsystem och krav på att redovisa innehåll. Köttbullarna – Kemikaliesmarta upphandlingskrav. Grönkålen – rensa bort gamla material i offentlig och privat miljö. Lutfisken – innovativ industri som bygger på cirkulär ekonomi. Risgrynsgröten – Mer kunskap om kemikalier, hälsa och miljö. Levande ljus – En stark folkrörelse som håller trycket uppe och hjälper människor skapa en kemikaliesmart vardag. Varje åtgärd är otillräcklig i sig själv men tillsammans kan de detoxa en hel planet.

Här nedanför har jag samlat några referenser som kan vara intressant för dig som vill veta mer och själv kunna ta ställning baserat på fakta.

Om mjukgöraren DEHP och bevis för att det är hormonstörande och reproduktionsskadande.

En kemikalie som berörs i samtalet mellan mig och Agnes Wold (professor och bakteriolog vid Göteborgs universitet) är plastmjukgörare som nu förbjudits i EU. Ämnet förkortas DEHP och ett ämnen som är hårt reglerat inom EU eftertsom det har en rad oönskade miljö- och hälsoegenskaper. Det är bland annat helt förbjudet i leksaker. Ämnet kan bland annat skada fortplantningsförmågan samt misstänks kunna orsaka effekter under fosterstadiet. Dessa effekter har visats en stor mängd vetenskapliga studier och med en rad olika metoder.

Här kan du ta del av de sammanfattningar som EU:s kemikaliemyndighet presenterat som stöd för beslutet att klassa DEHP som ett ämne som man vill fasa ut från den gemensamma marknaden (Substance of Very High Concern).

Sammanfattning när det gäller klassificering av DEHP.

Sammanställning av data om DEHPs hormonstörande egenskaper.

Ännu fler studier som visar varför DEHP ska anses vara både hormonstörande och reproduktionsskadande finns i denna sammanställning från ECHA.

Om en ny meta-studie

Angående en nyligen publicerad meta-studie som Agnes Wold vid flera tillfällen hänvisar till skulle jag vilja säga följande: En meta-studie bygge rpå en systematisk genomgång och analys där man slår samman en rad olika studier. Den aktuella studien undersöker om man hittat några samband mellan exponering för kemikalier och effekter på mäns fortplantningsorgan (Bonde et al., 2016, Human Reproduction Update). Värt att notera är att författarna redan i titeln nämner att de studerar hormonstörande ämnen. Frågan gäller alltså inte om hormonstörande ämnen existerar utan om man kan se effekter i befolkningen. Studien innehåller en översikt av 28 olika grupper som undersökts med avseende på skador/påverkan på manlig reproduktion. De flesta av dessa studerar effekten av långlivade organiska miljögifter och hittar signifikan påverkan från miljögiftet DDE (ett hormonstörande ämne och nedbrytningsprodukt till bekämpningsmedlet DDT). När det gäller ämnen som DEHP och Bisfenol A konstaterar författarna att det saknas data. Det finns faktiskt bara ett par studier som ingår i meta-studien där man studerat halterna av DEHP och samtidigt tittat på eventuella samband med reproduktionseffekter i mycket små grupper. Sammanfattningsvis visar studien att där vi har information ser vi effekter medan vi inte kan dra några slutsatser alls om ämnen som DEHP och Bisfenol A.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)