En del debattörer menar att vi blivit trygghetsnarkomaner, att risken med kemikalier är överdriven – lite skit rensar magen. Att tala om risker skapar bara onödig panik. Enligt mig finns det dock flera skäl som talar för att vi kan ha underskattat riskerna med kemikalier och att dagens lagstiftning är felkonstruerad för att hantera dessa risker.

För det första: Vi har bara studerat ett litet antal kemikalier. Andelen miljögifter som regelbundet mäts i befolkningen är bara några 10-tal av de 143 000 olika ämnen som finns registrerade* inom EU. Även om det idag ställs krav på att tillverkarna ska säkerhetstesta ämnena innan de släpps ut så behöver huvuddelen av alla kemikalier bara redovisa grundläggande data. När det gäller effekter på hormonsystem och reproduktion finns oftast inga krav alls.

För det andra: Vi har bara forskat på enstaka stadier i livscykeln. Kunskap om kroppens förmåga till nybildning av celler och utveckling långt upp i vuxen ålder visar att vi behöver se hela livet. Nya resultat visar att exponering i fosterstadiet påverkar sjukdomsförekomsten långt senare. Till och med innan befruktningen kan exponering för kemikalier påverka oss genom nyupptäckta epigenetiska mekanismer. Det du exponeras för kan påverka dina barnbarns hälsa.

För det tredje: Vi har tittat på en sjukdom i taget. Någon studerar diabetes medan någon annan forskar på allergier. Men immunsystemen och hormonsystemen påverkar varje cell i vår kropp och dessa system har i experiment visat sig vara känsliga för påverkan av kemikalier. Nu måste vi hitta ny förståelse för hur de bakomliggande mekanismerna hänger ihop och förklarar skillnaden mellan en individ till en annan.

Vi lever i ett kemikaliesamhälle, på gott och ont. Förmågan att dra nytta av kemikalier kommer inte bara att påverka vår ekonomi och vilka prylar vi omger oss med. Även vår förmåga att bota sjukdomar och klara av att bromsa den pågående klimatförändringen kräver nya molekylära landvinningar.

En obefogad panik mot kemikalier i allmänhet är inget att sträva efter. Men att känna en sund oro är något annat. När vi som forskare och utredare skriver riskbedömningar på engelska används ofta ordet ”concern”. Jag tycker det fångar en konstruktiv oro och ett delaktigt ansvarstagande som de svenska orden ”bekymmer” och ”oro” saknar. Vi har goda skäl att känna ”concern” över hur kemikalier används idag. Ur detta bör födas en vilja att förbättra kunskapen om kemikalier, förändra lagstiftningen och företagens policyer.

Nu startar vi ett nytt forskningsprojekt (EDC-MixRisk), som fått 6 miljoner euro i stöd från EU. Tillsammans ska forskare från 12 universitet försöka möta utmaningen med dagens kemikalieanvändning. I fyra år kommer vi för första gången studera både blandningar, flera sjukdomsdomäner och hur exponering i fosterstadiet påverkar individers framtida hälsa. Läs mer om projektet på vår nya hemsida (www.edcmixrisk.org).

*143 000 har förregistrerats i REACH. Hittills har 13 000 gått igenom hela registreringsprocessen.