Nobelpris utan djurförsök

Stort grattis till Yoshinori Ohsumi, årets Nobelpristagare i medicin!  Ett avgörande steg var var att Ohsumis forskargrupp i början av 1990-talet behärskade konsten att odla jästceller i olika typer av näringslösning. Genom att ta bort några av cellens nedbrytningsenzym och använda ett näringsfattigt medium lyckades Ohsumis grupp av forskare aktivera autofagi, cellens inre mekanism för att återanvända olika delar, och göra processen synlig i mikroskop. [Referens: Takeshige K, et al. J Cell Biol. 1992;119:301-11]

nobel

Första meningen i den studie som resulterade i Nobelpris lyder: ”Most eukaryotic cells are known to have specific intracellular systems for degrading their own obsolete proteins or organelles.” (På svenska ungefär: Man vet att de flesta celler har särskilda system för att bryta ner de proteiner och organeller som de inte längre behöver). Med denna insikt följer att studier av enkla cellsystem kan lära oss om funktioner i komplexa system. Det kan faktiskt vara så att vissa saker inte ens kan studeras med alltför komplexa system. Ohsumis odlingar av jästceller visade sig vara perfekt för att studera en viktig del av människors liv och hälsa.

Inom medicinsk forskning kallas ibland experimentella modeller som använder odlade celler för ”alternativa metoder”. Ett alternativ bygger som begrepp på att man har en standardmodell som fungerar väl utifrån en given kravspecifikation och att alternativet erbjuder motsvarande resultat. I vissa fall, som med begreppet ”alternativ medicin” syftar det på metoder som inte prövats vetenskapligt eller i värsta fall bygger på anti-/eller kvasivetenskapliga föreställningar.

Kanske kan årets Nobelpris hjälpa till att tvätta bort alternativ-stämpeln från djurfria metoder. Biomedicinsk forskning sker idag i huvudsak med cellmodeller, prover från patienter och med hjälp av datorer. Djurförsöken har sin givna plats, men bör ses som komplementära när det gäller att förstå effekter på hela organismer. Låt årets Nobelpris hjälpa oss att vända på perspektivet! Moderna metoder är djurfria och dessa kompletteras efter etisk bedömning med djurmetoder som ständigt förbättras med hjälp av 3R-principerna – Replace, Reduce, Refine.

Nästa vecka (11 okt 2016) håller Swetox elva universitet ett seminariun på Karolinska Institutet i Solna där man fokuserar helt på vilka ny djurfria metoder som idag utvecklas. På mötet kommer bl.a. den prisbelönte forskaren Gunnar Cedersund från Linköpings universitet att berätta om sina beräkningsmodeller som visat sig framgångsrika i diabetesforskning. Lena Palmberg från Karolinska Institutet kommer att visa hur tredimensionella cellmodeller av luftvägar kan användas för att studera skadliga partiklar och föroreningar. Jag hoppas kunna rapportera mer om detta här i Toxicolour.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

 

Sex steg för att lyckas med säkra nanomaterial

Abstract molecular nanostructure model

Med ”nano-material” avses ytterst små material som definieras så att minst en dimension är av storleksordningen 1–100 nanometer. En nanometer är en miljondels millimeter.

Idag (17 maj 2016) skriver jag en debattartikel i Ny Teknik tillsammans med tre forskare från KI, Göreborgs universitet och KTH, om vikten att kombinera innovation och säkerhet när det gäller nanomaterial.

Bakgrunden är att vi träffades på ett vetenskapligt seminarium som arrangerades av Svensk Förening för Toxikologi för några veckor sedan. Utvecklingen och möjligheterna med nanomaterial växer för varje dag och vi kände att någon borde beskriva behovet av samordning av kunskap om innovation och säkerhet. Om en vecka invigs en ny plattform för nanosäkerhet vid Swetox i Södertälje. Det är ännu ett exempel på hur samverkan mellan universitet kan skapa nya möjligheter och det är glädjande att regeringen tar chansen att agera genom att satsa 5 miljoner per år. Enligt de  första planerna skulle (numera f.d.) miljöminister Åsa Romson invigningtalat, men oavsett vem som förklarar plattformen öppen den 23 maj saknas det inte viktiga uppgifter att ta itu med.

Den exceptionellt lilla storleken hos nanomaterial innebär att ett ämne kan få helt andra egenskaper när det förekommer som ett nanomaterial jämfört med sin större, ”vanliga” form. När möjligheterna är stora finns alltid risken att man glömmer bort säkerheten. Vi har sett det förr. När nya ämnen som bromerade flamskyddsmedel i TV-apparater och fluorerade vattentäta skikt i textilier lanserades i vår vardag reagerade få på att ämnenas persistens och toxicitet kunde orsaka miljö- och hälsoproblem. Idag tvingas vi lägga stora resurser på att styra bort från dessa farliga kemikalier.

I artikeln listar vi sex kunskapsområden där vi tycker att den nya plattformen behövs:

  1. Kunskap om validerade metoder för att identifiera och testa nanomaterial.
  2. Kunskap om var och hur nanomaterialen används i samhället.
  3. Kunskap om nanomaterialens effekter på människa och miljö, samt hur de interagerar med sin omgivning.
  4. Kunskap om risker för de som yrkesmässigt arbetar med nanomaterial.
  5. Kunskap om nanomaterialens möjligheter och risker utifrån principer om cirkulär ekonomi, med särskilt fokus på hantering av avfall och återvinning.
  6. Kunskap om hur implementering av lagar och regler fungerar och vilka delar som behöver bli bättre för att stärka utvecklingen av säkra nanomaterial.

Läs hela artikeln i Ny Teknik här.

Här kan du läsa om medförfattarna till artikeln och deras spännande forskning:

Hanna Karlsson, forskare vid Institutet för Miljömedicin (Karolinska Institutet). Studerar bland annat vilka effekter nanopartiklar kan orsaka på cellnivå.

Ulrica Edlund, docent vid Skolan för kemivetenskap (KTH). Arbetar med att ta fram nya smarta nanomaterial.

Thomas Backhaus, Professor vid Institutionen för biologi och miljövetenskap (Göteborgs universitet). Forskar bland annat på hur nanomaterial kan påverka miljön.

Substitution – ett finare ord för att åka åt rätt håll.

Många tror att riskbedömning av kemikalier är ett arbete som man gör en gång per ämne. Därefter antas frågan vara hanterad för all framtid, som en slags autopilot. Sanningen är att inte ens en autopilot fungerar så dumt. En välkonstruerad autopilot plockar in ny information och utför ständiga justeringar för att kunna hålla kursen.

Målet om en giftfri miljö är den kurs vi vill hålla. En viktig del i vårt styrsystem kallas substitutionsprincipen. Den innebär en skyldighet att inte använda eller sälja skadliga kemiska produkter om det finns mindre riskabla alternativ som är likvärdiga för ändamålet. Principen finns bland annat inskriven i Miljöbalkens 2 kap. 6 §.

En del debattörer har på senare tid luftat tanken om att viljan att byta ut kemikalier mot mindre giftiga alternativ i våra hem och förskolor skulle bottna i en vilja att skuldbelägga och skrämma föräldrar. Jag kan hålla med om att individualiserade kampanjer med rubriker som ”Tio sätt att undvika kemikalier hemma” eller ”Därför ska du plastbanta ditt kök” leder till en ganska märklig kemikaliehantering, där man sprider känslan av att säker kemikalieanvändning i första hand är ett personligt val.

Vad det istället handlar om är en strävan i samhället mot att göra något bättre idag än vad vi gjorde igår. När vi lär oss mer om människors hälsa och utveckling i relation till kemiska ämnen bör vi använda informationen till att plocka bort kemikalier med egenskaper vi inte vill ha och ersätta dem med bättre alternativ. Det innebär med nödvändighet nya regleringar. Klart att det kan vara frustrerande att mjuk plast med reproduktionsstörande ftalater plötsligt behöver bytas ut, men det ger också möjligheter för innovativa företag att hitta nya lösningar. När politiker som Donald Trump vill rädda företag genom svagare miljölagar är det faktiskt ett hot mot industrin i länder där man lever på att exportera nya idéer och produkter. Substitution är en nyckel till renare miljö och sunda innovativa företag. Svenska företag ligger dessutom långt framme både vad gäller tillverkare och användare.

trump

Q: Would you cut departments?

TRUMP: Environmental Protection, what they do is a disgrace. Every week they come out with new regulations.

Q: Who’s going to protect the environment?

TRUMP: We’ll be fine with the environment. We can leave a little bit, but you can’t destroy businesses.

Källa: http://www.ontheissues.org/2016/Donald_Trump_Environment.htm

I dagarna har jag medverkat till en rapport om alternativa mjukgörare inom sjukvården. Swetox har skrivit rapporten på uppdrag av Stockholms läns landsting, som är en stor inköpare av kemiska produkter och varor. I rapporten försöker vi ge en översikt av tillgängliga toxikologiska data gällande allt från effekter på reproduktion till cancer. Rapporten lyfter också fram behov av fördjupad utvärdering och framtida forskningsinsatser. När det gäller dataunderlaget är det slående hur få oberoende studier som genomförts, särskilt i jämförelse med de kemikalier man vill ersätta. De förekommande alternativen har dock genomgått standardiserade test enligt kraven från EU:s kemikalielagstiftning REACH, vilka styrs av produktionsvolym. Ibland leder det till att vissa nya alternativ saknar ordentligt beslutsunderlag. Därför behövs snabbare och säkrare testmetoder även för komplexa områden som reproduktion och hormonsystem.

Här kan du ladda ner rapporten.

Så nästa gång du hör ordet substitutionsprincipen, tänk att det är ett finare ord för att åka åt rätt håll.

/Mattias

Så angriper forskare cancer från två fronter

Att se cancer i siffror kan vara ganska skrämmande, men samtidigt visar dessa kalla fakta att vi inte är ensamma, varken som patient eller anhörig. I korthet är cancer samlingsnamnet på  mer än 200 olika sjukdomar. Drygt 50.000 personer får en cancerdiagnos varje år. Det innebär att vi alla får räkna med att vi själva eller någon i vår närmaste familj kommer drabbas. Den vanligaste cancerformen i Sverige är prostatacancer, som utgör mer än en tredjedel av all manlig cancer. Därefter kommer bröstcancer, som står för cirka 30 procent av cancerfallen bland kvinnor. Trenden för dessa sjukdomar är dessutom att de blir allt vanligare. Man vet inte riktigt varför just dessa sorters cancer ökar. Till skillnad från lungcancer och hudcancer, som till stor del beror på en livsstil med tobak och solbränna, är miljöfaktorerna som ökar risken för prostata- och bröstcancer dåligt kända.

En gemensam faktor för båda dessa sjukdomar är dock att de uppkommer i delar av kroppen som är extra känsliga för hormoner och att faktorer som påverkar hormonsystemen kan öka risken att drabbas. Hormonbehandlingar med östrogen och p-piller är till exempel kända riskfaktorer för bröstcancer, men även fetma ökar risken, vilket tros bero på fettcellernas betydelse för hormonregleringen. Ökningen av antalet hormonrelaterade cancerfall är en av anledningarna till att WHO och UNEP pekat ut hormonstörande ämnen som ett viktigt område att studera och att vi behöver minska spridningen av dessa kemikalier.

cancer

Delande cancerceller

Trots den mörka bilden görs mycket inom svensk forskning idag för att angripa cancer från flera håll. Själv ser jag två fronter som vi arbetar med inom Swetox, den miljömässiga och den medicinska fronten. Tillsammans med elva universitet har vi flera stora projekt där vi studerar hormonstörande ämnen i miljön. Igår fick projektet EDC-2020 20 miljoner från Forskningsrådet Formas för att ta reda på mer om vilka hormonstörande ämnen vi exponeras för? Hur exponeringen ser ut? Vilka mekanismer som kan förklara effekterna? och hur lagstiftningen på ett bättre sätt kan skydda oss från hormonstörande ämnen. Samtidigt startade vi förra året ett EU-projekt kring blandning av kemikalier och effekter av exponering under fosterstadiet, EDC-MixRisk. Genom ny kunskap och bättre kemikalielagar hoppas vi bidra till att förebygga cancer och en rad andra hormonrelaterade sjukdomar.

Bild2

Bröstcancer ökar i europa. Källa: WHO/UNEP

Den andra fronten vi arbetar med är att ta fram bättre behandlingar för de som drabbas. Idag klarar sjukvården att rädda livet på många som får cancer. Men långt ifrån alla klarar sig och biverkningarna är ofta svåra. Därför satsar Sverige stort på att hitta nya mediciner och det finns många nya spännande idéer inom svensk forskning just nu. Thomas Helleday är en av forskarna vid Karolinska Institutet som brinner för att hitta nya behandlingar. Thomas utsågs förresten nyligen till årets cancerforskare av cancerfonden. Ett problem för alla mindre läkemedelsprojekt är att det finns en hög tröskel mellan experimenten på laboratoriet och behandling av patienterna på sjukhuset. Även om man skulle klara att slå ut cancern får ju inte biverkningarna vara så svåra att patienten inte klarar sig. Innan man testar nya läkemedel måste man därför veta att det är säkert att använda. Här spelar Swetox en allt viktigare roll eftersom säkerhetstoxikologi har saknats som akademisk specialitet. Bara de senaste månaderna har vi inlett flera samarbeten med forskare och mindre bolag för att utreda säkerheten hos olika nya läkemedel. Thomas Helleday och hans kollegor vid SciLife Laboratory är bara en av våra nya samarbetspartners.

Det fantastiska med att sammanföra dessa båda fronter, den förebyggande och den behandlande, är att det generarar något som på lång sikt är ännu viktigare. Våra studenter får utbildning i kontakt med verklighetens utmaningar och vi bryter ner murarna mellan olika dicipliner (se mer om swetox academy på SVT). Metoder som används inom läkemedelsutveckling blir plötsligt tillgängligt för miljöforskning och vice versa. Jag är övertygad om att denna typ av samverkan mellan olika vetenskaper ger betydligt bättre förutsättningar att angripa cancer än den traditionella uppdelningen mellan miljö och medicin. Flera universitet (Uppsala Universitet, Karolinska Institutet, Stockholms Universitet och KTH) har nu skrivit till regeringen och pekat på vikten av samverkan mellan SciLifeLab och Swetox. Jag hoppas att utbildningsminister lyssnar och ger fortsatta möjligheter att bekämpa cancer från två fronter.

/Mattias

 

 

 

 

 

 

Astmatiker och kemikalier på jobbet (del 2)

Alla anställda i Sverige har rätt till en bra arbetsmiljö enligt arbetsmiljölagen. Det borde rimligen gälla även personer med astma, men de är i praktiken undantagna när det gäller irriterande ämnen. I en ny avhandling från Karolinska Institutet presenterar doktoranden Mia Johansson flera studier om riskbedömning, kemikalier och astma. Jag har varit Mias handledare och i förra inlägget beskev jag hur vi kunnat visa att många riskbedömare struntar i att ta med information om astmatiker. Detta sker trots att det finns studier av astmatiker, som frivilligt låtit sig exponeras för att hjälpa forskningen framåt och på sikt skapa en bättre miljö. Jag tycker att insatsen från dessa försökspersoner är värd att tas på större allvar.

asthma-work (1)

Hur viktigt frågan om astmatiker är beror naturligtvis på om de är känsligare och i så fall hur mycket känsligare. En vanlig uppfattning är att skillnaderna när det gäller irritation är försumbara. Visst kan astmatiker reagera kraftigare, men många forskare anser att det krävs lika hög koncentration oavsett om man har astma eller inte. För att ta reda på hur det verkligen förhåller sig behöver man testa astmatiker och friska försökspersoner vid exakt samma förhållanden.

I en ny studie, som publicerats i senaste numret av den ansedda tidskriften Critical Reviews of Toxicology, har vi sammanställt alla studier vi hittat där man jämfört astmatiker med friska försökspersoner. Vi kan visa att astmatiker i många fall får besvär från luftvägarna vid lägre koncentrationer än friska försökspersoner. Vi såg detta tydligt för 8 av totalt 19 undersökta kemikalier. Vi gick också vidare för att i detalj studera dos-responssambanden. Vår slutsats är att skillnaden som mest var ungefär tio gånger. Det vill säga att astmatiker fick luftvägsbesvär vid tio gånger lägre koncentration. För de flesta ämnen saknas data från astmatiker. Har man bara testat friska personer behövs alltså en extra säkerhetsmarginal på tio om man vill skydda även astmatiker. Idag rekommenderar EU:s kemikaliemyndighet en marginal på fem. Våra nya data visar att säkerhetsmarginalen skulle behöva fördubblas för irriterande luftburna kemikalier. Ping: Arbetsmiljöverket och Kemikalieinspektionen.

Vi vet nu att tillgängliga studier på astmatiker inte används (del 1) trots att astmatiker är känsligare (del 2). Frågan som återstår är om dagens gränsvärden ändå klarar av att skydda astmatiker från koncentrationer där vi i experiment ser att astmatiker får problem med luftvägarna. Nästa vecka tittar jag närmare på just detta.

/Mattias

Astmatiker och kemikalier på jobbet (del 1)

Alla anställda i Sverige har rätt till en bra arbetsmiljö enligt arbetsmiljölagen. Ingen ska behöva skada sig eller bli sjuk på grund av sitt arbete. I en ny avhandling från Karolinska Institutet presenterar doktoranden Mia Johansson, som jag har handlett, flera studier som borde inspirera till en omvärdering av de arbetsmiljölagar som handlar om kemikalier. I tre delar kommer jag i bloggen försöka förklara varför det är viktigt. Disputationen äger rum 12 februari.

Del 1: Data om astmatiker används inte i riskbedömningar som syftar till en säker arbetsmiljö.

All tillverkning och användning av kemikalier ska såklart ske på ett säkert sätt. En viktig del i detta är att industri och myndigheter bedömer hur höga koncentrationer som kan tillåtas utan att det leder till negativa hälsoeffekter. Dessa bedömningar ska utgå ifrån tillgängliga data om hälsoeffekter och om det saknas kunskap kan man behöva en extra säkerhetsmarginal.

Nu visar vi i en studie att data på astmatiker ofta inte tas med i bedömningen för arbetsmiljö. Anledningen är att lagstiftaren skiljer på ”allmän” befolkning och ”arbetande” befolkning. Detta synsätt härrör från en tid då en arbetare antogs vara en ung och frisk man. Var man kvinna, sjuklig eller äldre skulle man hålla sig borta från arbetsmarknaden.

I vår studie jämförde vi tio olika organisationer som bedömer risker med luftburna kemikalier. Fem av dessa organisationer fokuserade på allmän befolkning medan fem gjorde bedömningar för arbetare. Vi jämförde bedömningar av 14 mycket vanliga industrikemikalier där det finns data om astmatikers känslighet. I majoriteten av bedömningarna för den allmänna befolkningen ansågs data från astmatiker vara helt avgörande för riskbedömningen, medan man i riskbedömningar för arbetare i hälften av fallen valde att bortse ifrån dessa studier. Man nämner ofta inte ens att studierna existerar. Jag har plockat ut lite data från artikeln som visar hur data från astmatiker används i bedömningarna gjorda för ”arbetare”. Totalt ingick 55 sådana riskbedömningar.

Picture1

Idag har vi ett samhälle som insett betydelsen av att människor ska kunna arbeta längre, vilket gynnar ekonomin likaväl som den enskilda individen. Vi har helt enkelt inte råd att krympa möjligheten att arbeta för personer med lindriga kronisk sjukdomar. Astma är bara ett exempel, men ett ovanligt tydligt exempel som berör många människor. Det är dags för en förändring. Kemikalielagarna måste värna arbetsmiljön även för astmatiker.

Nu kanske någon invänder att vi ju inte vet om astmatiker är mer känsliga eller hur mycket mer känsliga de är. Den frågan tänkte jag diskutera i del 2. För de allra flesta kemikalier finns naturligtvis ingen information alls om astmatiker, så frågan är om man behöver ha en säkerhetsmarginal eller inte.

/Mattias

Ny möjlighet för svensk forskning att bidra till säkra kemikalier

Hur kan man lita på att en medicin eller kemikalie är säker?

Akademisk forskning är normalt inte kvalitetssäkrad. Fördelen är ökad flexibilitet men nackdelarna är att man förlorar i reproducerbarhet och att forskning alltför sällan ger den samhällsnytta man skulle önska, med tanke på att räkningen betalas av oss skattebetalare. Nyligen visade en artikel i ansedda Science att mindre än hälften av 100 undersökta psykologistudier gick att reproducera. En svensk sammanfattning går att läsa i Läkartidningen.

Vi forskarna själva hänvisar ofta till att våra publikationer granskats av kollegor. Eftersom jag själv ingår i systemet kan jag vittna om att detta oavlönade arbete innebär att man under några timmar läser en text med ”kritiska ögon”. Någon djupare granskning görs inte. Inom vissa områden sker en succesiv kvalitetssäkring genom att andra forskare gör liknande studier som i bästa fall kan bekräfta resultat, men att upprepa var andra redan gjort är varken drömmen för en forskare eller anslagsgivare.

När det gäller kemikalier, hälsa och miljö är det ofta lika illa. Det finns gott om exempel på studier där forskare övertolkat resultat. Små variationer förvandlas till ett tecken på livsfarliga kemikalier eller så tolkas uteblivna effekter som att ämnet är ofarligt. Eftersom mycket av denna forskning syftar till att vi ska kunna riskbedöma kemiska ämnen måste vi ställa högre krav på kvalitet och reproducerbarhet. Forskare som i sin ansökan om forskningsmedel påstår att deras forskning ska kunna användas till riskbedömning måste kunna visa att de genomför och designar studier på rätt sätt. Här behövs ett ordentligt kunskapslyft hos anslagsgivare som Formas och Vetenskapsrådet.

GLP står för Good Laboratory Practise och syftar till att kvalitetssäkra experiment. Har personalen rätt utbildning? Är mätinstrumenten kontrollerade? Finns alla rå-data sparade på ett kontrollerat sätt? Faktum är att få universitet klarar av att möta dessa basala kvalitetskrav. Detta leder i sin tur till att många studier är svåra att använda för att riskbedöma och reglera kemikalier på ett rättssäkert sätt. Myndigheter världen över kräver GLP för att fullt ut kunna lita på och vid behov kontrollera resultaten. Naturligtvis kan även icke-GLP-studier vara till viss nytta för riskbedömning, men oftast krävs då att flera oberoende forskargrupper med olika metoder visat samstämmiga resultat.

Sedan några dagar finns ett lysande undantag bland universiteten. Swetox Södertälje har blivit certifierat GLP-labb när det gäller toxikologiska studier och bioanalys. Äntligen! Det innebär att svenska forskare nu kan göra studier av kemikalier och läkemedel som myndigheter världen över inte kan bortse ifrån. En viktig milstolpe för svensk forskning och målet om en giftfri miljö.

/Mattias

 

Ansvaret sträcker sig längre

kemi_itp_besok_img_1670_liten

I fredags kom ett 30-tal studenter på besök i Södertälje. Det speciella med dessa studenter var att de arbetar med kemikaliesäkerhet i sydostasien. Nu var de på Swetox för att se ett exempel på hur forskning kan bidra en säker användning av kemikalier. Det blev ett bra samtal om allt från luftföroreningar i städer och kemikalier i arbetsmiljön till moderna in vitro-tester och epigenetik.

I takt med att tillverkning flyttat utanför Europa och livsmedelsmarknaden internationaliseras blir vårt sätt att hantera kemikalier utifrån enstaka substanser och användningsområden alltmer missanpassat. Vi har byggt en kemocentrisk lagstiftning med egocentrisk slagsida där vi ställer enstaka ämnen och våra egna användningsområden i centrum. När vi diskuterar bekämpningsmedel ligger fokus ofta på resthalter i frukt och grönt i våra egna affärer. Coop:s reklamfilm med en svensk familj som sänker sin exponering genom att äta ekologisk mat är ett utmärkt exempel på att små risker ges huvudrollen för att påverka vårt beteende. Jag hade gärna sett motsvarande film om  familjen Diaz från kuststaden Limón i Costa Rica. Egentligen bor de ju inte i staden utan vid kanten av ett plantage någon mil utanför, i ett litet skjul som de hyr billigt som gästarbetare. Juan jobbar på plantaget men hans fru Maria (19 år) är hemma eftersom hon väntar deras första barn. Hur påverkas  Maria och hennes ofödda barn av kemikalierna från plantaget?

Jag skulle vilja ha en ny antropocentrisk syn på kemikaliesäkerhet där vi ställer människors hälsa och livskvalitet i centrum. Ett synsätt som öppnar för multipla exponeringsvägar och ser till fler än ett ämne i taget. Ett synsätt som bedömer kemikalierisker hela vägen från produktion och användning till föroreningar i mat och miljö.

Vill du veta mer om hur barn och föräldrar exponeras kan du läsa två studier som jag varit med och skrivit. Den första är från 2012 och handlar om hur barn som bor nära plantage med användning av bekämpningsmedel har dubbelt så hög exponering som barn som bor intill ekologisk odling. Den andra studien publicerades 2014 och handlar om familjer som Maria och Juan. Den visar att blivande mammor som bor nära plantage har en förhöjd exponering.

van Wendel de Joode B, María Mora A, Córdoba L, Cano C, Quesada R, Faniband M, Wesseling C, Ruepert C, Öberg M, Eskenazi B, Mergler D, Lindh C, Aerial application of mancozeb is associated with elevated urinary ethylenethiourea (ETU) concentrations in pregnant women: the Infant Environmental Health Study (ISA), Environmetal Health Perspectives (2014) 122:1321–1328

van Wendel de Joode B, Barraza D, Ruepert C, Mora A, Córdoba L, Öberg M, Wesseling C, Mergler D, Lindh C, Indigenous children living nearby plantations with chlorpyrifos-treated bags have elevated 3,5,6-trichloro-2-pyridinol (TCPy) urinary concentrations. Environmental Research (2012) 117:17-26

Därför underskattas risk med kemikalier

En del debattörer menar att vi blivit trygghetsnarkomaner, att risken med kemikalier är överdriven – lite skit rensar magen. Att tala om risker skapar bara onödig panik. Enligt mig finns det dock flera skäl som talar för att vi kan ha underskattat riskerna med kemikalier och att dagens lagstiftning är felkonstruerad för att hantera dessa risker.

För det första: Vi har bara studerat ett litet antal kemikalier. Andelen miljögifter som regelbundet mäts i befolkningen är bara några 10-tal av de 143 000 olika ämnen som finns registrerade* inom EU. Även om det idag ställs krav på att tillverkarna ska säkerhetstesta ämnena innan de släpps ut så behöver huvuddelen av alla kemikalier bara redovisa grundläggande data. När det gäller effekter på hormonsystem och reproduktion finns oftast inga krav alls.

För det andra: Vi har bara forskat på enstaka stadier i livscykeln. Kunskap om kroppens förmåga till nybildning av celler och utveckling långt upp i vuxen ålder visar att vi behöver se hela livet. Nya resultat visar att exponering i fosterstadiet påverkar sjukdomsförekomsten långt senare. Till och med innan befruktningen kan exponering för kemikalier påverka oss genom nyupptäckta epigenetiska mekanismer. Det du exponeras för kan påverka dina barnbarns hälsa.

För det tredje: Vi har tittat på en sjukdom i taget. Någon studerar diabetes medan någon annan forskar på allergier. Men immunsystemen och hormonsystemen påverkar varje cell i vår kropp och dessa system har i experiment visat sig vara känsliga för påverkan av kemikalier. Nu måste vi hitta ny förståelse för hur de bakomliggande mekanismerna hänger ihop och förklarar skillnaden mellan en individ till en annan.

Vi lever i ett kemikaliesamhälle, på gott och ont. Förmågan att dra nytta av kemikalier kommer inte bara att påverka vår ekonomi och vilka prylar vi omger oss med. Även vår förmåga att bota sjukdomar och klara av att bromsa den pågående klimatförändringen kräver nya molekylära landvinningar.

En obefogad panik mot kemikalier i allmänhet är inget att sträva efter. Men att känna en sund oro är något annat. När vi som forskare och utredare skriver riskbedömningar på engelska används ofta ordet ”concern”. Jag tycker det fångar en konstruktiv oro och ett delaktigt ansvarstagande som de svenska orden ”bekymmer” och ”oro” saknar. Vi har goda skäl att känna ”concern” över hur kemikalier används idag. Ur detta bör födas en vilja att förbättra kunskapen om kemikalier, förändra lagstiftningen och företagens policyer.

Nu startar vi ett nytt forskningsprojekt (EDC-MixRisk), som fått 6 miljoner euro i stöd från EU. Tillsammans ska forskare från 12 universitet försöka möta utmaningen med dagens kemikalieanvändning. I fyra år kommer vi för första gången studera både blandningar, flera sjukdomsdomäner och hur exponering i fosterstadiet påverkar individers framtida hälsa. Läs mer om projektet på vår nya hemsida (www.edcmixrisk.org).

*143 000 har förregistrerats i REACH. Hittills har 13 000 gått igenom hela registreringsprocessen.

Kronprinsessan sätter fokus på säkra kemikalier

I fredags var det kunglig glans på Swetox när Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel kom på besök. Ett bra tillfälle att summera vad som hänt sedan AstraZeneca stängde sitt test-laboratorium i Södertälje 2012. Samma höst skrev jag tillsammans med Anitra Steen (samordnare Södertälje) och Peter Larsson (Sveriges ingenjörer) en debattartikel i DN om vikten av att ta vara på möjligheten att bygga något nytt utifrån de lokaler och kompetens som AstraZeneca lämnade efter sig. Om vi inte agerade såg vi en mörk framtid;

  • Den toxikologiska kompetensen riskerade att skingras och högkvalitativa forskningslokaler och utrustning skulle hamna på soptippen.
  • Sverige skulle på sikt sakna möjlighet att självständigt utreda hur substanser påverkar hälsa och miljö, vilket skulle försvaga våra förhandlingar kring EU:s kemikaliepolitik.
  • De små och medelstora företagen inom Life Science skulle bli tvingade att söka sig utomlands för att göra säkerhetstest.
  • Sverige skulle inte kunna bidra till att förbättra djurskyddet för försöksdjur på det sätt som man behöver.

I Augusti 2012 var det få som trodde att vi skulle lyckas. Den kanske vanligaste invändningen var ”Vem vill åka hela vägen till Södertälje?” Med hjälp av då nytillträdda Landshövding Chris Heister och Karolinska Institutets rektor Harriet Wallberg (numera högskolekansler) med flera lyckades vi få Regeringen, Wallenbergstiftelsen, Stockholms Läns Landsting och Karolinska Institutet att stödja bildandet av ett nationell akademiskt center för toxikologiska vetenskaper (Swetox). I oktober förra året slog vi upp portarna med visionen att bidra till en kemikaliesäker värld.

Här är några av de viktigaste milstolparna under året som gått:

  • Från 10 till 45 medarbetare. VIktigt med en kristisk massa av kunskap som spänner från datormodeller och cellodling till djurförsök och riskbedömning.
  • Stora EU-anslag inom Horizon2020. När 11 universitet jobbar tillsammans når vi längre.
  • Ny organisation för att utveckla 3R. Att låta 3R genomsyra alla projekt öppnar för nya metoder och bättre djurvälfärd. Helt enkelt bättre forskning.
  • Flera nya samarbeten med läkemedelsföretag. Kunskap om toxikologi ger svenskt näringsliv ett försprång.
  • Sveriges enda akademiska GLP-labb för toxikologi. GLP – Good Laboratory Practice, är högsta standarden av kvalitetssäkring på labb. En förutsättning för att våra resulatat ska gå att använda i riskbedömning av företag och myndigheter.
  • Nya utbildningar inom bl.a. läkemedelsutveckling. Dagens studenter är morgondagens forskare och beslutsfattare.
  • …och som bonus fick jag svaret på frågan vilka som vill åka hela vägen till Södertälje för att lära sig mer om kemikalier och hälsa.

Foto: Mattias Öberg

PS. Här kan du hitta mer Kronprinsessans besök:

Kungahusets hemsida

SVT Södertälje

Länstidningen Södertälje

Expressen (fokuserar såklart bara på kläderna)