Försvarets duckar om sitt ansvar för PFAS

Det pågår ett blame-game mellan flera kommuner och Försvarsmakten om vem som bär skulden för det som enligt min åsikt är 2000-talets största svenska kemikaliehaveri. Vårt dricksvatten har på flera orter förorenats med höga halter perfluorerade ämnen (PFAS). Svenska barn har världsrekord i högst uppmätta halter och det verkar finnas ett mönster, ett spår av kladdigt skum som ofta leder från de lokala flygflottiljerna till dricksvattnet. PFAS har under många år använts i brandsläckande skum vid olika övningar. F16 i Uppsala, F17 i Kallinge, F18 i Tullinge. Tre orter som fått dricksvattnet förstört för generationer framöver. PFAS är nämligen en synnerligen otrevlig grupp av extremt persistenta kemikalier. Jag har kemist-kollegor som diskuterar om man ska säga att det ”aldrig bryts ner” eller bara att ”vi inte har lyckats fastställa hur långsamt det bryts ner”.

Försvarsmakten verkar dock ducka in i det längsta bakom olika utredningar. Här är några exempel när Folke Borgh, chef på Försvarets miljöprövningsenhet, kommenterar frågan.

När de höga halterna först uppmättes i Uppsala får han frågan om miljögifterna i Uppsalas vatten kan komma från F16 (Uppsalatidningen, oktober 2013).

– Det inte finns något som entydigt pekar på detta, säger Folke Borgh.

Ett halvår senare i Kallinge tillämpas samma strategi i en intervju med SVT (SVT 18 mars 2014).

Så vilket ansvar tycker du att försvaret har för det som har hänt?

– Det visar sig efter våra utredningar.

Men i dagsläget tar ni inte på er något ansvar för det som hänt?

– Inte förrän vi har konstaterat något rimligt samband mellan vår verksamhet och den här påverkan.

Men kommunerna i Uppsala och Ronneby anser ju att det är försvarets fel.

– Det tycker jag att de är för snabba att dra den slutsatsen.

Nu är Försvarets egen rapport från F16 klar. Resultatet sägs visa att Försvaret inte kan ha orsakat problemen i Uppsala. Men ett antal f.d. värnpliktiga anser att man underskattat användningen grovt. I stället för de 4,8 kilo PFAS per år som rapporten visar kan det handla om 600-700 kilo per år. (UNT 28 augusti 2015)

Varifrån har era [Försvarets] uppgifter kommit ifrån?

– Ja säg det, nånstans har vi fått dem. Det har jag inte klart för mig så här pang-tjohej, säger samme Folke Borgh till Uppsala Nya Tidning.

Är det bara jag som får känslan av att självrannsakan inte är honörsordet inom Försvarsmakten?