Science-to-policy

Om kemikaliepolitik

Astmatiker och kemikalier på jobbet (del 1)

/ mattiasoberg / 1 kommentar

Alla anställda i Sverige har rätt till en bra arbetsmiljö enligt arbetsmiljölagen. Ingen ska behöva skada sig eller bli sjuk på grund av sitt arbete. I en ny avhandling från Karolinska Institutet presenterar doktoranden Mia Johansson, som jag har handlett, flera studier som borde inspirera till en omvärdering av de arbetsmiljölagar som handlar om kemikalier. I tre delar kommer jag i bloggen försöka förklara varför det är viktigt. Disputationen äger rum 12 februari.

Del 1: Data om astmatiker används inte i riskbedömningar som syftar till en säker arbetsmiljö.

All tillverkning och användning av kemikalier ska såklart ske på ett säkert sätt. En viktig del i detta är att industri och myndigheter bedömer hur höga koncentrationer som kan tillåtas utan att det leder till negativa hälsoeffekter. Dessa bedömningar ska utgå ifrån tillgängliga data om hälsoeffekter och om det saknas kunskap kan man behöva en extra säkerhetsmarginal.

Nu visar vi i en studie att data på astmatiker ofta inte tas med i bedömningen för arbetsmiljö. Anledningen är att lagstiftaren skiljer på ”allmän” befolkning och ”arbetande” befolkning. Detta synsätt härrör från en tid då en arbetare antogs vara en ung och frisk man. Var man kvinna, sjuklig eller äldre skulle man hålla sig borta från arbetsmarknaden.

I vår studie jämförde vi tio olika organisationer som bedömer risker med luftburna kemikalier. Fem av dessa organisationer fokuserade på allmän befolkning medan fem gjorde bedömningar för arbetare. Vi jämförde bedömningar av 14 mycket vanliga industrikemikalier där det finns data om astmatikers känslighet. I majoriteten av bedömningarna för den allmänna befolkningen ansågs data från astmatiker vara helt avgörande för riskbedömningen, medan man i riskbedömningar för arbetare i hälften av fallen valde att bortse ifrån dessa studier. Man nämner ofta inte ens att studierna existerar. Jag har plockat ut lite data från artikeln som visar hur data från astmatiker används i bedömningarna gjorda för ”arbetare”. Totalt ingick 55 sådana riskbedömningar.

Picture1

Idag har vi ett samhälle som insett betydelsen av att människor ska kunna arbeta längre, vilket gynnar ekonomin likaväl som den enskilda individen. Vi har helt enkelt inte råd att krympa möjligheten att arbeta för personer med lindriga kronisk sjukdomar. Astma är bara ett exempel, men ett ovanligt tydligt exempel som berör många människor. Det är dags för en förändring. Kemikalielagarna måste värna arbetsmiljön även för astmatiker.

Nu kanske någon invänder att vi ju inte vet om astmatiker är mer känsliga eller hur mycket mer känsliga de är. Den frågan tänkte jag diskutera i del 2. För de allra flesta kemikalier finns naturligtvis ingen information alls om astmatiker, så frågan är om man behöver ha en säkerhetsmarginal eller inte.

/Mattias

Nytt riktvärde för PFOS kan behöva sänkas direkt.

/ mattiasoberg

 

vildvittra

”Syns inte, finns inte!” ropar vildvittrorna när de flyger i flock på jakt efter Ronja Rövardotter. Ekot av ropen verkar ha nått långt utanför Mattisskogen. På europeiska livsmedelsmyndigheten EFSA ropar man om PFOS risker i form av ett Tolerabelt dagligt Intag (TDI), syns inte… finns inte, Livsmedelsverket svarar från Uppsala, syns inte…finns inte, och så i förra veckan kommer SGI (Sveriges Geotekniska Institut), syns inte…finns inte!”

Jag har spårat upp riskbedömningens källa, det experiment med PFOS som utgör utgångspunkten för alla de riktvärden myndigheter använder (Seacat et al., 2002). Studien utfördes runt millenieskiftet i kemiföretaget 3M:s regi. Studien omfattar apor uppdelade i åtta grupper med sex apor i varje grupp (två grupper hade av någon anledning bara fyra individer). Honor och hanar exponerades var för sig, kontroll – lågdos – mellandos – högdos. Låt mig för enkelhets skull begränsa diskussionen till honorna (de kan anses mest relevanta för effekter under graviditet). De apor som fick högst dos drabbades av mycket allvarliga effekter i form av viktnedgång, leverskador och hormonstörningar. (Två av hanarna i högdos-gruppen dog faktiskt som en följd av exponeringen. Vad detta säger om djurförsök vill jag diskutera vid annat tillfälle).

De sex honapor som fick mellandosen mådde betydligt bättre, men fick bland annat sänkta nivåer av hormonet tyroxin, ett hormon som är jätteviktigt under bland annat fosterutvecklingen. Endast fyra honor fick den lägsta dosen och när de jämfördes med kontrollen observerades inga statistiskt signifikanta skillnader. Det är nu vilvittrorna kommer… syns inte finns inte! Att inte se någon statistiskt signifikat skillnad i en jämförelse mellan fyra exponerade djur och sex kontroller betyder inte att det inte finns någon hälsoeffekt! Ett alternativt sätt att uttrycka det hade varit ”vi ser ett samband mellan PFOS och hormonell störning och utifrån dessa begränsade data kan vi inte utesluta en 20% sänkning av tyroxinnivåerna vid den lägsta exponeringsnivån”.

Bakom alla rapporter döljer sig alltså bara fyra (!) apor. Jag menar inte att man behöver ha fler djur (snarare visar detta svagheterna med att lita blint på djurstudier). Min poängen är att myndigheter använder informationen på ett felaktigt sätt. Jag tror att detta är en av anledningarna till att riktvärden ofta sjunker när fler studier blir tillgängliga, något som jag skrivit om tidigare.

Om man läser rapporten från SGI finns det indikationer på att myndigheten faktiskt känner till svagheter i underlaget. SGI skriver ”Under arbetets gång har uppgifter framkommit om att rekommenderat tolerabelt dagligt intag (TDI) av PFOS kan komma att sänkas i framtiden”. I klartext betyder detta ”Vi vet att mycket talar för att vi undervärderat risken, men vi vill inte ta konsekvensen av detta just nu”. Om man känner till detta, varför i Herrens namn ser man inte till att ta göra något åt det?! Sverige har kompetens att ta fram ett alternativt hälsobaserat riktvärde och myndigheternas uppgift är inte att utgöra eko av EU:s vildvittror.

 

Ny möjlighet för svensk forskning att bidra till säkra kemikalier

/ mattiasoberg

Hur kan man lita på att en medicin eller kemikalie är säker?

Akademisk forskning är normalt inte kvalitetssäkrad. Fördelen är ökad flexibilitet men nackdelarna är att man förlorar i reproducerbarhet och att forskning alltför sällan ger den samhällsnytta man skulle önska, med tanke på att räkningen betalas av oss skattebetalare. Nyligen visade en artikel i ansedda Science att mindre än hälften av 100 undersökta psykologistudier gick att reproducera. En svensk sammanfattning går att läsa i Läkartidningen.

Vi forskarna själva hänvisar ofta till att våra publikationer granskats av kollegor. Eftersom jag själv ingår i systemet kan jag vittna om att detta oavlönade arbete innebär att man under några timmar läser en text med ”kritiska ögon”. Någon djupare granskning görs inte. Inom vissa områden sker en succesiv kvalitetssäkring genom att andra forskare gör liknande studier som i bästa fall kan bekräfta resultat, men att upprepa var andra redan gjort är varken drömmen för en forskare eller anslagsgivare.

När det gäller kemikalier, hälsa och miljö är det ofta lika illa. Det finns gott om exempel på studier där forskare övertolkat resultat. Små variationer förvandlas till ett tecken på livsfarliga kemikalier eller så tolkas uteblivna effekter som att ämnet är ofarligt. Eftersom mycket av denna forskning syftar till att vi ska kunna riskbedöma kemiska ämnen måste vi ställa högre krav på kvalitet och reproducerbarhet. Forskare som i sin ansökan om forskningsmedel påstår att deras forskning ska kunna användas till riskbedömning måste kunna visa att de genomför och designar studier på rätt sätt. Här behövs ett ordentligt kunskapslyft hos anslagsgivare som Formas och Vetenskapsrådet.

GLP står för Good Laboratory Practise och syftar till att kvalitetssäkra experiment. Har personalen rätt utbildning? Är mätinstrumenten kontrollerade? Finns alla rå-data sparade på ett kontrollerat sätt? Faktum är att få universitet klarar av att möta dessa basala kvalitetskrav. Detta leder i sin tur till att många studier är svåra att använda för att riskbedöma och reglera kemikalier på ett rättssäkert sätt. Myndigheter världen över kräver GLP för att fullt ut kunna lita på och vid behov kontrollera resultaten. Naturligtvis kan även icke-GLP-studier vara till viss nytta för riskbedömning, men oftast krävs då att flera oberoende forskargrupper med olika metoder visat samstämmiga resultat.

Sedan några dagar finns ett lysande undantag bland universiteten. Swetox Södertälje har blivit certifierat GLP-labb när det gäller toxikologiska studier och bioanalys. Äntligen! Det innebär att svenska forskare nu kan göra studier av kemikalier och läkemedel som myndigheter världen över inte kan bortse ifrån. En viktig milstolpe för svensk forskning och målet om en giftfri miljö.

/Mattias

 

”Forskningsproppen”, en grund för giftfri miljö

/ mattiasoberg

regeringen-3944

Regeringen har inlett arbetet med en ny forsknings- och innovationsproposition, den så kallade ”Forskningsproppen”. Minister Helene Hellmark Knutsson har en otroligt viktig uppgift framför sig. Vad som kommer stå i detta dokument kan nämligen bli avgörande för Sveriges chanser att nå miljökvalitetsmålet – En giftfri miljö. Kunskapen avgör våra möjligheter och utbildning ger oss uthållighet och flexibilitet. Det handlar nämligen inte bara om forskning – utan om grunden för framtidens EU-förhandlare och morgondagens kemikalie-entreprenörer. Därför är det jätteviktigt att alla vi som vill se en kemikaliesäker värld hjälper till så att regeringen inte missar möjligheten att få med forskning om kemikalier, miljö och hälsa i propositionen.

För att kunna ta till vara kemikaliers positiva egenskaper på ett hållbart sätt är det viktigt att förstå hur olika substanser på kort och lång sikt påverkar både människors hälsa och miljön. Genom en satsning på toxikologiska vetenskaper kan regeringen:

  • Öka samhällsnyttan med svensk medicinsk forskning och innovation.
  • Ge små och medelstora företagen inom Life Science bättre möjlighet att utveckla säkra kemikalier i Sverige.
  • Ge Sverige möjlighet att självständigt utreda hur substanser påverkar människor, djur och natur för att uppnå miljömålet en giftfri miljö.
  • Varaktigt stärka Sveriges förhandlingskapacitet kring EU:s kemikaliepolitik.

Vetenskapsrådets tidning ”Curie” ger en bra beskrivning hur arbetet med ”proppen” går till (länk).

Ny studie: Astmatiker känsligare för irriterande ämnen

/ mattiasoberg

NY STUDIE: Idag presenterar vår forskargrupp en ny studie om astmatiker. Astma är en sjukdom som inte alltid syns, men ca 10% av alla barn och vuxna är drabbade (se miljöhälsorapport 2009 och 2013). Det finns flera rapporter om att astmatiker är känsligare för ämnen som kan irritera luftvägarna, men för de flesta kemikalier saknas information, vilket gör riskbedömningarna osäkra. Ska man strunta i om astmatiker är särskilt känsliga eller anta att man behöver en extra säkerhetsmarginal? Vi publicerar idag en studie, där vi för första gången utvärderat alla publicerade experiment där man jämfört astmatiker* med friska försökspersoner.

Picture2

Vi kan visa att astmatiker reagerar vid lägre koncentrationer än vad friska försökspersoner gör. Vi såg detta tydligt för 8 av totalt 19 undersökta kemikalier. I inget enda fall visade sig friska försökspersoner vara känsligare. Vi gick också vidare för att i detalj studera dos-responssambanden. Vår slutsats är att skillnaden som mest var ungefär tio gånger. Det vill säga att astmatiker reagerade vid tio gånger lägre koncentration.

Varför är detta viktigt att veta? Jo, när man bedömer risker på arbetsplatser eller ser över beredskapen inför kemiska olyckor måste man veta vid vilka koncentrationer människor börjar få besvär från luftvägarna. Astmatiker har rätt till hälsosamma arbetsplatser och skydd vid olyckor på samma sätt som andra grupper i samhället. Nu kan vi slå fast att astmatiker faktiskt är känsligare. Samtidigt kan vi ge företag och myndigheter råd om att använda en säkerhetsmarginal på 10 gånger om man vill skydda astmatiker från effekter i luftvägarna när det gäller irriterande luftburna ämnen.

Snart kommer fortsättningen: Nu går vi vidare med att studera om astmatiker faktiskt får det skydd de har rätt till när EU och andra organisationer bedömer risker. Vad tror du? Jag hoppas kunna presentera dessa viktiga resultat senare i höst.

Här kan du läsa hela studien med open access.

Tack till Mia Johansson, min doktorand vid Karolinska Institutet, som gjort ett enastående arbete med att hitta, läsa och analysera hundratals studier.

Också ett stort tack till professor Gunnar Johanson, som bidragit med stor erfaranhet och kunnande.

Ett tredje tack till Socialstyrelsen och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, som finansierat studien.

* observera att studien gäller personer med mild form av astma och inte inkluderar hyper-känsliga individer. Det hade naturligtvis varit oetiskt att utsätta personer med allvarlig astma för risker med denna typ av experiment.

280 miljoner till försöksdjursfria testmetoder

/ mattiasoberg

Redan i somras började det ryktas om att EU skulle göra en stor satsning på att utveckla alternativ till djurförsök. Nu är det klart att jätte-projektet EU-ToxRisk får 280 miljoner kronor. Extra roligt är såklart att Sverige genom Swetox är en av de centrala aktörerna och att svensk 3R-forskning därigenom får ett välbehövligt tillskott på 13 miljoner.

Projektet, som ska pågå i sex år, syftar till att utveckla och använda djurfria metoder för att riskbedöma kemikalier. Det behövs verkligen! Vi måste komma bort från bedömningar utifrån observationer och gå över till bedömningar baserade på mekanistisk förståelse. Nya metoder är en förutsättning för att kunna hantera viktiga frågor, som individuell känslighet, cocktail-effekten och samtidigt klara av att säkerhetsbedöma alla de tiotusentals kemikalier vi omger oss med. Det finns så att säga inga alternativ till de ”alternativa metoderna”.

Vad innebär det för oss i Sverige att EU:s flaggskepp för 3R (replace, reduce, refine) kommer att får en stark koppling till Sverige? Jordbruksverket utreder just nu hur man bör organisera ett svenskt 3R-center. Utredningen ska lämnas till regeringen senast 15 december. Av det som hittills sipprat ut verkar man vilja lägga kraften på att hantera ansökningar om djurförsök istället för att fokusera på att utveckla och sprida kunskap om hur vi ska få färre och bättre djurförsök. Jag tycker det är dags att skrota förvaltningstanken och istället skapa ett 3R-center som kombinerar kunskap om djurvälfärd med kunskap om hur man aktivt minskar antalet försöksdjur och ersätter djurförsök. Vi behöver inte fler pappers-tigrar utan en organisation som samlar universiteten och har energi nog att göra skillnad även utanför Sveriges gränser. Låt EU-ToxRisk visa vägen. Toxikologi är den vetenskap som kommit längst inom 3R och med Swetox finns en fungerande samverkan mellan alla universitet med tydlig internationell koppling. Tillsammans med Nationellt Centrum för Djurvälfärd (SCAW) kan man forma ett 3R-center som kan göra skillnad på riktigt.

PS.

Här berättar jag lite mer om hur Swetox kan göra skillnad när det gäller 3R [youtube-klipp].

Ansvaret sträcker sig längre

/ mattiasoberg

kemi_itp_besok_img_1670_liten

I fredags kom ett 30-tal studenter på besök i Södertälje. Det speciella med dessa studenter var att de arbetar med kemikaliesäkerhet i sydostasien. Nu var de på Swetox för att se ett exempel på hur forskning kan bidra en säker användning av kemikalier. Det blev ett bra samtal om allt från luftföroreningar i städer och kemikalier i arbetsmiljön till moderna in vitro-tester och epigenetik.

I takt med att tillverkning flyttat utanför Europa och livsmedelsmarknaden internationaliseras blir vårt sätt att hantera kemikalier utifrån enstaka substanser och användningsområden alltmer missanpassat. Vi har byggt en kemocentrisk lagstiftning med egocentrisk slagsida där vi ställer enstaka ämnen och våra egna användningsområden i centrum. När vi diskuterar bekämpningsmedel ligger fokus ofta på resthalter i frukt och grönt i våra egna affärer. Coop:s reklamfilm med en svensk familj som sänker sin exponering genom att äta ekologisk mat är ett utmärkt exempel på att små risker ges huvudrollen för att påverka vårt beteende. Jag hade gärna sett motsvarande film om  familjen Diaz från kuststaden Limón i Costa Rica. Egentligen bor de ju inte i staden utan vid kanten av ett plantage någon mil utanför, i ett litet skjul som de hyr billigt som gästarbetare. Juan jobbar på plantaget men hans fru Maria (19 år) är hemma eftersom hon väntar deras första barn. Hur påverkas  Maria och hennes ofödda barn av kemikalierna från plantaget?

Jag skulle vilja ha en ny antropocentrisk syn på kemikaliesäkerhet där vi ställer människors hälsa och livskvalitet i centrum. Ett synsätt som öppnar för multipla exponeringsvägar och ser till fler än ett ämne i taget. Ett synsätt som bedömer kemikalierisker hela vägen från produktion och användning till föroreningar i mat och miljö.

Vill du veta mer om hur barn och föräldrar exponeras kan du läsa två studier som jag varit med och skrivit. Den första är från 2012 och handlar om hur barn som bor nära plantage med användning av bekämpningsmedel har dubbelt så hög exponering som barn som bor intill ekologisk odling. Den andra studien publicerades 2014 och handlar om familjer som Maria och Juan. Den visar att blivande mammor som bor nära plantage har en förhöjd exponering.

van Wendel de Joode B, María Mora A, Córdoba L, Cano C, Quesada R, Faniband M, Wesseling C, Ruepert C, Öberg M, Eskenazi B, Mergler D, Lindh C, Aerial application of mancozeb is associated with elevated urinary ethylenethiourea (ETU) concentrations in pregnant women: the Infant Environmental Health Study (ISA), Environmetal Health Perspectives (2014) 122:1321–1328

van Wendel de Joode B, Barraza D, Ruepert C, Mora A, Córdoba L, Öberg M, Wesseling C, Mergler D, Lindh C, Indigenous children living nearby plantations with chlorpyrifos-treated bags have elevated 3,5,6-trichloro-2-pyridinol (TCPy) urinary concentrations. Environmental Research (2012) 117:17-26

Volkswagens fusk skadar hälsan

/ mattiasoberg

Mycket fokus har med rätta hamnat på VW:s manipulerade utsläppsvärden (Här ett par exempel från Ny teknik och Aftonbladet). Genom att konsekvent fuska i utsläppstest har man lurat köpare att betala dyrt för smutsiga motorer. I ekonomispalterna talas om ”raserat förtroende” och aktien har förlorat i värde. Det få skribenter berättar om är att VW genom sitt fuskande orsakat höga utsläpp av kväveoxider, ett ämne som orsakar en rad allvarliga hälsoproblem.

Till skillnad från många andra kemikalier finns gott om data som visar på effekterna av kväveoxider (läs t.ex. kapitel 10 i Miljöhälsorapport 2013). Epidemiologiska studier har visat samband mellan luftvägssymtom och reducerad lungtillväxt hos barn. För ren kvävedioxid har studier på människor visat att astmatiker, allergiker och KOL-patienter får en ökad retbarhet i andningsvägarna. Som om inte det var nog bidrar kväveoxider tillsammans med kolväten till att det bildas marknära ozon, ett ämne som är irriterande på andningsvägarna och varje år leder till ett stort antal människor tvingas till akutmottagningarna för andningsbesvär. Detta är orsaken till att vi kämpar för att minska halterna av dessa farliga avgaser.

Vi talar nu om en företagsledning som medvetet ökat riskerna för personer med astma, allergi och KOL. Vuxna män som inte tvekat att försämra mina och dina barns lungtillväxt för att få en fin bonus till julen. Detta är den egentliga skandalen.

Brist på info om alternativa mjukgörare

/ mattiasoberg / 1 kommentar

Information är grunden i europeisk kemikalielagstiftning (REACH). Företagen ska ta fram information och visa att ämnen är säkra att använda. Informationen ska också vara tillgänglig för oss andra så att vi kan se hur farliga olika ämnen är och göra medvetna val.

Ftalater är en grupp kemiska ämnen som bland annat används som mjukgörare i plast och mjuk plast finns det gott om, i allt från blodpåsar på sjukhus till luftmadrasser och golvmattor hemma. Några ftalater misstänks vara så skadliga för reproduktionen att det krävs särskilda tillstånd för att få använda dem och därför vill vi hitta bättre alterntiv.

Vilken information finns då om de alternativ som erbjuds? Jag blev förvånad över hur lite information vissa företag lämnar ut. Ett exempel är Hexamoll DINCH, en mjukgörare vars användning ökat explosionsartat i Sverige. I EU:s databas står att kemiindustrin testat ämnet och noterat att det inte skadar reproduktionsorganen. Några egentliga fakta som styrker påståendet visas inte så man får lita till att de gjort en riktig bedömning. Det orättvisa är att vissa glider undan medan andra redovisar detaljerad information. Nedan visas två urklipp från den Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) gällande två alternativa mjukgörare. För Hoxamoll DINCH (bild 1) anges bara att man inte sett några effekter, medan det andra exemplet visar information som möjliggör en granskning av eventuella reproduktionseffekter (bis(2-etylhexyl)-adipat, bild 2).

echa_dinch

echa_deha

I veckan träffade jag företrädare för ECHA på en konferens och ställde frågan hur det kan se så olika ut. Svaret var att ECHA bara publicerar den information som företagen vill visa, men att de i 5% av fallen gör stickprov för att kontrollera att informationen stämmer. Betryggande? Nja…

Ett annat exempel på informationsbrist gäller mjukgöraren Pevalen, som tillverkas av det svenska företaget Perstorp. Ämnet tillverkas ännu i så låg volym att det inte behöver testas i någon större omfattning (bild 3). Hur ett ämne som inte testats för reproduktionseffekter kan vara ett alternativ till ett annat ämne som förbjudits p.g.a. reproduktionseffekter är i sig ganska märkligt, men en följd av att lagstiftningen delar in ämnen efter tillverkningsvolymer och att vi idag saknar bra screening för reproduktionseffekter.

echa_pevalen

Om vi på allvar ska kunna ersätta skadliga kemikalier behöver ECHA ställa krav på att företagen ska redovisa sina data på ett sätt som möjliggör en opartisk granskning. Öppna databaserna för fri forskning! När det gäller lågvolym-kemikalier behöver vi dessutom bättre screeningmetoder för att studera om ämnen är hormonstörande eller kan störa reproduktionen. Hur ska vi annars veta att vi inte hoppar ur askan i elden?

Därför underskattas risk med kemikalier

/ mattiasoberg

En del debattörer menar att vi blivit trygghetsnarkomaner, att risken med kemikalier är överdriven – lite skit rensar magen. Att tala om risker skapar bara onödig panik. Enligt mig finns det dock flera skäl som talar för att vi kan ha underskattat riskerna med kemikalier och att dagens lagstiftning är felkonstruerad för att hantera dessa risker.

För det första: Vi har bara studerat ett litet antal kemikalier. Andelen miljögifter som regelbundet mäts i befolkningen är bara några 10-tal av de 143 000 olika ämnen som finns registrerade* inom EU. Även om det idag ställs krav på att tillverkarna ska säkerhetstesta ämnena innan de släpps ut så behöver huvuddelen av alla kemikalier bara redovisa grundläggande data. När det gäller effekter på hormonsystem och reproduktion finns oftast inga krav alls.

För det andra: Vi har bara forskat på enstaka stadier i livscykeln. Kunskap om kroppens förmåga till nybildning av celler och utveckling långt upp i vuxen ålder visar att vi behöver se hela livet. Nya resultat visar att exponering i fosterstadiet påverkar sjukdomsförekomsten långt senare. Till och med innan befruktningen kan exponering för kemikalier påverka oss genom nyupptäckta epigenetiska mekanismer. Det du exponeras för kan påverka dina barnbarns hälsa.

För det tredje: Vi har tittat på en sjukdom i taget. Någon studerar diabetes medan någon annan forskar på allergier. Men immunsystemen och hormonsystemen påverkar varje cell i vår kropp och dessa system har i experiment visat sig vara känsliga för påverkan av kemikalier. Nu måste vi hitta ny förståelse för hur de bakomliggande mekanismerna hänger ihop och förklarar skillnaden mellan en individ till en annan.

Vi lever i ett kemikaliesamhälle, på gott och ont. Förmågan att dra nytta av kemikalier kommer inte bara att påverka vår ekonomi och vilka prylar vi omger oss med. Även vår förmåga att bota sjukdomar och klara av att bromsa den pågående klimatförändringen kräver nya molekylära landvinningar.

En obefogad panik mot kemikalier i allmänhet är inget att sträva efter. Men att känna en sund oro är något annat. När vi som forskare och utredare skriver riskbedömningar på engelska används ofta ordet ”concern”. Jag tycker det fångar en konstruktiv oro och ett delaktigt ansvarstagande som de svenska orden ”bekymmer” och ”oro” saknar. Vi har goda skäl att känna ”concern” över hur kemikalier används idag. Ur detta bör födas en vilja att förbättra kunskapen om kemikalier, förändra lagstiftningen och företagens policyer.

Nu startar vi ett nytt forskningsprojekt (EDC-MixRisk), som fått 6 miljoner euro i stöd från EU. Tillsammans ska forskare från 12 universitet försöka möta utmaningen med dagens kemikalieanvändning. I fyra år kommer vi för första gången studera både blandningar, flera sjukdomsdomäner och hur exponering i fosterstadiet påverkar individers framtida hälsa. Läs mer om projektet på vår nya hemsida (www.edcmixrisk.org).

*143 000 har förregistrerats i REACH. Hittills har 13 000 gått igenom hela registreringsprocessen.