Samtidigt som allt fler inser behovet av cirkulär ekonomi lämnar Naturvårdsverket walk-over i avfallsfrågan och man kan bara hoppas att Karolina Skog tar ett allvarligt snack med Naturvårdsverkets GD Björn Risinger. Förslaget till nationell avfallsplan, som nu är ute på remiss, påminner mest om en konsultrapport och saknar de avgörande delarna kring strategi, prioriteringar och mål. Effekten av detta är att Sverige riskerar att stå utan ett ordentligt styrdokument inom avfallspolitiken.

Här brinner ett Lettiskt sopberg 2017. En del av innehållet visade sig komma från Sverige. Regeringen tvingades be Lettland om ursäkt.

Låt mig ge ett exempel. I den förra planen (2012-2017) pekade man ut fem prioriterade områden. Ett av dessa var illegal export av avfall. Jag har tidigare berättat om den illegala exporten av kvicksilver som svenskar samlat in under 30 års tid. I den nya förslaget till plan nämns knappt problemet med organiserad brottslighet, trots att det varit ett prioriterat områden. Det framkommer dock att illegala transporter av avfall upptäcks ett par gånger varje vecka. Naturvårdverkets egna slutsats är att detta visar hur framgångsrika vi är på att hindra illegal export. En alterntiv förklaring är ju möjligen att exporten är så lönsam att de kriminella ligorna kan avvara ett par transporter i veckan.

Ett annat område som förslaget missat helt är Regeringens nya satsningar på substitution. Att byta ut farliga ämnen är viktigt, men påverkar ofta möjligheten att återvinna. Hur ska man till exempel kunna återvinna PVC-plast och samtidigt få bort alla gamla farliga mjukgörare? Just kemikalier är ett område som saknar nytänkande. Man använder begrepp som ”särskilt farliga kemikalier” men glömmer att definiera vad man menar. De få kemikalier som nämns (dioxin, PAH, HCB, kvicksilver och ammoniak) verkar plockade från en grundkurs i miljövård från 1992.

Allra allvarigast är dock att ”planen” saknar nya mål och prioriteringar. Men visst finns det problem som behöver prioriteras. Nyligen presenterade återvinningsindustrin data som visar att tre fjärdedelar av allt material som återvinns i Sverige bränns, läggs på soptipp eller förstörs så att det inte går att använda igen. Värden motsvarande 42 miljarder kronor går därmed förlorade varje år.