Personangrepp, en allt viktigare del av anti-miljörörelsen. Republikanerna i USA sätter nu press på WHO:s cancerforskningsinstitut (IARC) genom att hota dra in USA:s bidrag till organisationen om de inte tar avstånd från en namngiven forskare. Här kan du själv läsa brevet.

IARC har under decennier gjort stora insatser genom att sätta fokus på kemiska ämnen och faktorer som kan anses öka risken för cancer. Bedömningarna har ibland kritiserats för att alltför ensidigt fokucera på faran, dvs. om ett ämnen KAN orsaka cancer, oavsett exponering. Ett exempel är bedömningen av Glyfosat och det är detta som retat upp politikerna runt Donald Trump. Utan att gå in på dataunderlaget kring IARCs klassificering av Glyfosat som ”Klass 2A – troligen cancerframkallande hos människa” vill jag fästa uppmärksamhet på hur anti-miljörörelsen allt oftare använder personangrepp, som ett retoriskt vapen. Genom att peka på intressekonflikter vill man sänka trovärdigheten (ethos) hos olika experter. Det är viktigt att visa vilka kopplingar som finns mellan olika intressenter och experter, men alltför ofta används denna information för att gömma undan den verkliga sakfrågan. Genom att måla upp en bild av etablissemangets konspiration vill man öka polariseringen och försvåra beslut om att reglera kemikalier. Forskning avfärdas som en form av politisk aktivism.

Storyn som sprids går ut på att en forskare fått mycket bra betalt från en advokatfirma som jobbar med att stämma bekämpningsmedelsindustrin för hälsoeffekter hos jordbrukare. Genom att påverka IARC så att Glyfosat klassificeras som cancerframkallande skulle advokaterna öka chansen att vinna och få del av ett eventuellt rekordskadestånd. Dessutom var uppdraget något som forskaren ska ha hemlighållit. Problemet är bara att forskaren inte fick konsultuppdraget förrän efter IARCs bedömning var färdig och att han inte ingick i den grupp som beslutar om klassificering utan var inbjuden som sakkunnig.

Preident Trump anger tonen i den politisering av forskningen som blir allt vanligare.

I brevet till IARC, daterat 8 december 2017, hotar nu republikanerna öppet med det ekonomiska vapnet om inte IARC tydligt tar avstånd från den namngivne experten, Christoffer Portier. Jag känner Chris Portier relativt väl som föreläsare både i Sverige och utomlands och uppfattar honom som både kunnig, balanserad och saklig. Senast på fredag klockan 12:00 måste IARC ha svarat politikerna om man inte vill riskera indraget bistånd. Vi får se hur det går, men vackert är det inte.

/Mattias