Det var mörkt när jag gav mig av till Swetox i morse för att hinna ha ett morgonmöte med kollegan i Tokyo innan hon går och lägger sig. Hon önskar mig en god morgon, vilket jag tolkar som om Skype avslöjat mina sömndrukna ögon. Efter någon timme säger jag go’kväll och går ner till fikarummet för en kopp hett, svart frukost-te. Arbetsdagen löper vidare, just idag på temat astmatiker och irriterande gaser. Innan jag vet ordet av är det mörkt ute igen. Imorgon ska jag hålla ett webinarium i USA och bilderna måste skickas under eftermiddagen så att den tekniskt ansvarige i Kalifornien ska hinna lägga in dem direkt på morgonen, alltså idag. Själva testkörningen styrs av en kollega i Washington och ska starta klockan 12:00, amerikansk östkusttid. Klockan är sex på kvällen när jag kopplar upp mig. Det flyter på bra. Innan jag stänger av datorn läser jag en artikel om årets Nobelpris i medicin. Det handlar om s.k. klock-gener och regleringen av vår dygnsrytm. Funderar på hur forskningens arbetstider såg ut när upptäckten gjordes 1984. God afton!

/Mattias