Kemikaliesamhället speglar vilket samhälle vi lever i och vilka kroppar vi fötts med. Ett ojämställt samhälle skapar ett ojämställt mönster även i vår exponering för kemikalier och kring vilka sjukdomar de orsakar. Både våra kön och genus påverkar de risker vi utsätts för.

Forskningen visar på tydliga skillnader mellan män och kvinnor när det gäller miljörelaterad ohälsa. Cancer är ett exempel där det både finns skillnader som starkt hänger samman med kön (exempelvis bröstcancer, som är mycket vanligare hos kvinnor av rent biologiska orsaker) eller genus (exempelvis lungcancer, som ökar hos kvinnor på grund av att tobaksindustrin lyckats lura fler kvinnor att röka).

Arbetsmarknaden är, med sin starka segregering utifrån genus, den enskilt största anledningen till att kvinnor och män har olika exponering och därtill kemikalierelaterad ohälsa. Sedan Arbetslivsinstitutet lades ner 2007 har dock ingen forskningsnära organisation någon överblick över skillnaderna mellan kvinnor och män med avseende på kemikalier i arbetslivet. Om man tittar på cancerframkallande kemikalier (enligt IARC), så är exponeringen högre bland män i samtliga fall. Det speglar såklart hur arbetsmarknaden ser ut i den kemikaliehanterande industrin. Men tittar man närmare på statistiken ingår ofta bara klassiskt högexponerade yrken där män arbetar. Exponeringen för kvinnodominerade yrken ingår ofta inte alls. Ibland har andelen kvinnor varit så få i en studie att man valt att enbart ha med män för att få en mer homogen studiegrupp.

Allergisjukdomar och astma är också starkt kopplade till miljöfaktorer och här syns stora könsskillnader. Ett välkänt exempel är nickelallergi, som är mycket vanligare hos kvinnor och skillnaden börjar synas redan i barnaåren. Att minska exponeringen för nickel gynnar därför fler kvinnor än män. En annan vanlig orsak till kontaktallergi är våt-arbete, något som är mycket vanligare i kvinnodominerade yrken som vård och städning. Det finns en föreställning om att kvinnor ofta har känslig hy och därför oftare drabbas av kontaktexem. Det stämmer inte. Kvinnor drabbas oftare eftersom de utsätts för en mer hudskadande miljö på sina arbetsplatser. Astma är också vanligare hos kvinnor vilket leder till att dagens riskbedömningar inom EU, där man utesluter astmatiker främst leder till att kvinnors arbetsmarknad begränsas (vilket jag beskrivit i ett tidigare blogg-inlägg)

Det finns såklart mängder av fler exempel på kemikalier och hälsa i relation till jämställdhet. Läkemedel, kosmetika, hushållskemikalier, kemikalier i varor… Inom vart och ett av dessa områden kan vi spåra skillnader i exponering. När vi i andra sammanhang diskuterar frågor om jämställdhet, tittar vi ofta på frågor om representation, resurstilldelning och beslutsprocesser. Samma frågor bör ställas även inom kemikalieområdet anser jag. Vilka kemikalierisker ges mest resurser? Gäller samma skyddsnivå för kvinnor och män? Hur hanteras kön och genus i riskbedömningsprocessen? För att klara att besvara dessa frågor måste vi hitta resurser till multidiciplinära forskningsprojekt. Toxikologer behöver sitta tillsammans med sociologer. Idag känns det som om vi skapat ett system där experter på kemikalielagar lever på Mars medan genusvetare springer runt på planeten Venus. Jag vet inte hur vi ska lösa det, men om du vill vara med, så hör av dig. Jag bjuder på möteslokal och fika och tillsammans skissar vi på ett riktigt bra forskningsprogram.

/Mattias