barn

Ansvaret sträcker sig längre

/ mattiasoberg

kemi_itp_besok_img_1670_liten

I fredags kom ett 30-tal studenter på besök i Södertälje. Det speciella med dessa studenter var att de arbetar med kemikaliesäkerhet i sydostasien. Nu var de på Swetox för att se ett exempel på hur forskning kan bidra en säker användning av kemikalier. Det blev ett bra samtal om allt från luftföroreningar i städer och kemikalier i arbetsmiljön till moderna in vitro-tester och epigenetik.

I takt med att tillverkning flyttat utanför Europa och livsmedelsmarknaden internationaliseras blir vårt sätt att hantera kemikalier utifrån enstaka substanser och användningsområden alltmer missanpassat. Vi har byggt en kemocentrisk lagstiftning med egocentrisk slagsida där vi ställer enstaka ämnen och våra egna användningsområden i centrum. När vi diskuterar bekämpningsmedel ligger fokus ofta på resthalter i frukt och grönt i våra egna affärer. Coop:s reklamfilm med en svensk familj som sänker sin exponering genom att äta ekologisk mat är ett utmärkt exempel på att små risker ges huvudrollen för att påverka vårt beteende. Jag hade gärna sett motsvarande film om  familjen Diaz från kuststaden Limón i Costa Rica. Egentligen bor de ju inte i staden utan vid kanten av ett plantage någon mil utanför, i ett litet skjul som de hyr billigt som gästarbetare. Juan jobbar på plantaget men hans fru Maria (19 år) är hemma eftersom hon väntar deras första barn. Hur påverkas  Maria och hennes ofödda barn av kemikalierna från plantaget?

Jag skulle vilja ha en ny antropocentrisk syn på kemikaliesäkerhet där vi ställer människors hälsa och livskvalitet i centrum. Ett synsätt som öppnar för multipla exponeringsvägar och ser till fler än ett ämne i taget. Ett synsätt som bedömer kemikalierisker hela vägen från produktion och användning till föroreningar i mat och miljö.

Vill du veta mer om hur barn och föräldrar exponeras kan du läsa två studier som jag varit med och skrivit. Den första är från 2012 och handlar om hur barn som bor nära plantage med användning av bekämpningsmedel har dubbelt så hög exponering som barn som bor intill ekologisk odling. Den andra studien publicerades 2014 och handlar om familjer som Maria och Juan. Den visar att blivande mammor som bor nära plantage har en förhöjd exponering.

van Wendel de Joode B, María Mora A, Córdoba L, Cano C, Quesada R, Faniband M, Wesseling C, Ruepert C, Öberg M, Eskenazi B, Mergler D, Lindh C, Aerial application of mancozeb is associated with elevated urinary ethylenethiourea (ETU) concentrations in pregnant women: the Infant Environmental Health Study (ISA), Environmetal Health Perspectives (2014) 122:1321–1328

van Wendel de Joode B, Barraza D, Ruepert C, Mora A, Córdoba L, Öberg M, Wesseling C, Mergler D, Lindh C, Indigenous children living nearby plantations with chlorpyrifos-treated bags have elevated 3,5,6-trichloro-2-pyridinol (TCPy) urinary concentrations. Environmental Research (2012) 117:17-26

Sveket mot våra tonåringar

/ mattiasoberg

Jag är nybliven tonårsförälder, det är så fascinerande att se hur mitt barn plötsligt börjar förändras. Han växer så de knakar, sover längre, går att samtala med som en vuxen (och ibland inte alls). Trots att småbarnsårens bekymmer är långt borta är föräldrakärleken och oron inte svagare. Vad händer när kroppen exponeras för kemikalier samtidigt som reproduktionsorgan, kroppstillväxt och hjärnans utveckling accelererar? Enligt FNs barnkonvention ska alla beslut som rör barn ha barnets bästa i förgrunden. Konventionen omfattar alla barn och ungdomar upp till 18 år och det finns inget undantag som säger att beslut som rör kemikalier inte behöver omfatta tonåringar. Ändå undviker svenska myndigheter och forskare att ta reda på riskerna för barn mellan 13-17 år. Den nationella miljöhälsorapporten delas till exempel in i barn (0-12) och vuxna (18+), och det är inte direkt tonåringar i fokus när Kemikalieinspektionen beskriver kemikalier i barns vardag. Biologiskt sett finns det starka skäl att anta att tonåringar utgör en grupp som är extra känslig för miljöpåverkan. Under tonåren pågår en snabb hormonellt reglerad utvecklingsfas. Hjärnan mognar, nya beteenden utvecklas, hela reproduktionsapparaten ska starta igång, kroppen växer och ändrar form. Samtidigt och som ett resultat av utvecklingen förändras exponeringen för olika miljöföroreningar. Med begränsad erfarenhet och gränslösa möjligheter ökar riskerna. Många kroniska sjukdomar debuterar under tonåren. Trots dessa fakta ägnas i stort sätt ingen forskning och utredningsverksamhet åt tonåringars miljö och hälsa.

  • De är svårstuderade och svarar inte på enkäter, säger en kollega.
  • Pubertetsåldern varier så mycket att de inte kan ses som en enhetlig grupp, säger en annan.
  • Det finns inga bra experimentella modeller, säger en tredje.

Ingen av dessa svårigheter borde hindra oss att öppna ett nytt forskningsfält. Vi förfasas över att små söta förskolebarn har plastleksaker med miljögifter, men omsorgen om de struliga, gängliga och finniga tonåringarna är nästan som en blind fläck. Det borde vi ändra på, eller hur?