Flera universitetsrektorer försvarar den planerade mångmiljonsatningen på fler djurförsök vid SLU (SvD 20/9-19). Man målar upp en bild av att medicinska framsteg är närmast omöjliga utan djurförsök och att den planerade verksamheten är nödvändig om man vill hitta botemedel och behandlingar för en rad allvarliga sjukdomar. Man hävdar vidare att ansökan inte handlar om en satsning på nya djurförsök utan enbart är ett ”virtuellt” center. Vi är många forskare som önskar att så vore fallet.

SWECCLIM innebär bland annat att man flyttar en del av djurförsöken från Uppsala Universitet till SLU och samtidigt utökar verksamheten. Eftersom rektorerna antyder att ”en del organisationer” är dåligt insatta när SWECCLIM beskrivs som en satsning på fler djurförsök tvingas jag genera dem med att påpeka att de far med osanning genom att citera direkt ur den ansökan de själva skrivit under:

”…about 250-300 experiments [are] performed at [the] laboratory [the Hedenstierna laboratory currently at Uppsala University] per year. We anticipate that the number of experiments at SWECCLIM will be 500-600 annually… In addition different companies within the drug development and medical technique and diagnostic sectors will be
using SWECCLIM.” (Ansökan från SLU)

Den dubblering av försöken som beskrivs i ansökan står i bjärt kontrast till rektorernas påstående i SvD, där de skriver: ”SWECCLIM handlar inte om att bygga ett stort center för flera djurförsök, en bild som – i strid med vad som står i ansökningshandlingarna – målats upp av en del organisationer.”

En annat problem med rektorernas försvar av SWECCLIM är att de underlåter att berätta om de massiva satsningar på djurförsök som redan görs vid deras egna universitet. Det byggs djurhus som aldrig förr. Karolinska Institutet, Stockholms Universitet, Lunds Universitet, Linköpings Universitet och Göteborgs Universitet bygger eller har nyligen byggt nya djurhus för hundratals miljoner. SWECCLIM innebär (enligt ansökan) att ytterligare ca 200 miljoner kronor från våra gemensamma skattemedel ska användas till infrastruktur för djurförsök. Därtill kommer de resurser som krävs för att genomföra själva forskningen. Vi riskerar att låsa fast forskningen i ett ökat beroende av försöksdjur.

Man måste ifrågasätta om det är klokt av forskningsråd och universitetsledningar att satsa så mycket på nya djurförsök i förhållande till hur lite som investeras i nya alternativ. Vetenskapsrådet anslår, som en jämförelse, endast 13 miljoner årligen på projekt om alternativ till djurförsök.

Jag argumenterar inte mot att vissa djurförsök behövs eller att de ska genomföras i bra lokaler och i samverkan mellan olika universitet. Det är också viktigt att erkänna att många medicinska framsteg gjorts med hjälp av djurförsök. Tyvärr finns det också otaliga exempel på hur djurförsök ofta missleder forskare. Ett av de tydligaste exemplen är forskningen kring en av de sjukdomar som rektorerna själva lyfter fram, Alzheimer. Mer än 400 läkemedelskandidater har forskats fram med hjälp av djurförsök och därefter testats på människor, men tyvärr utan effekt.

Vi forskare måste våga ifrågasätta våra gamla djurbaserade metoder och istället leda utvecklingen mot nya metoder. Användningen av djurförsök är inte bara en viktig etisk fråga som engagerar många medborgare, det är i högsta grad en framtidsfråga för svensk forskning.

I den kommande forskningspropositionen bör vi staka ut en väg för hur Sverige ska bli ledande i arbetet med nya metoder. Det behövs en nationell strategi, det behövs en kraftig ökning av medel för metodutveckling och validering, och det behövs en samverkan mellan universiteten där arbetet med djurförsök integreras med utvecklingen av datorbaserade och cellbaserade modeller. I det arbetet behöver vi rektorernas stöd.

/Mattias Öberg, forskare vid Karolinska Institutet