Ibland skulle jag önska att vi hade fler naturvetare i riksdag och regering. Människor som gillar fakta och att mäta saker och vill förstå samband i detalj.

En av sommarens mest uppmärksammade debatter gäller sambandet mellan användning av narkotika och det allt grövre våldet på gatorna. Stefan Löfven slog fast att knarkköpare i välmående Danderyd göder gängbrottsligheten. Hans hypotes kritiserades snabbt av M-ledaren Ulf Kristersson, som skrev att Statsministern försöker bagatellisera narkotikafrågan till att handla om Danderyd. Som vanligt kom debatten att handla om debatten snarare än sakfrågan när våra ledare svingar sina retoriska pennor på Facebook och debattsidor. Tänk vilken skillnad om Stefan eller Ulf, eller någon i deras stab, varit naturvetare och ställt frågan ”hur vet du det?”.

Med sitt debattinlägg om att ”de rikas knarkande göder gängkriminaliteten” startade Löfven en debatt där en viktig pusselbit saknas. Vilka knarkar egentligen mest? Det är faktiskt en fråga som går att besvara.

Som toxikolog med visst intresse för kemisk analys skulle jag vilja lansera en idé till våra kär beslutsfattare. Innan vi pekar ut stadsdelar och kommuner för att vinna klassretoriska poänger eller avfärdar ett påstående med den självsäkerhet som bara ett Twitterflöde kan skapa, låt oss gå ut och ta reda på fakta. Ska vi diskutera med utgångspunkt av vilka ungdomar som knarkar mest behöver vi först lite hårda fakta.

För ett drygt år sedan lämnade jag in en forskningsansökan för att utveckla metodik kring mätningar av kemikalier i avloppet tillsammans med kollegor på forskningsinstitutet RISE (dåvarande Swetox), så detaljerna är tämligen skarpa även om jag här bara återger huvuddragen.

Det finns idag metoder att provta avloppsvatten och analyesera både vilka droger som förekommer samt vilka områden som har högst konsumtion per person. Det går till och med att ta prov från enskilda skolor om man vill rikta sökljuset mot ungdomar. Förutom knark går det i samma provtagning även att studera läkemedelsanvändning och miljögifter. Många kemikalier som ungdomar får i sig utsöndras nämligen i urinen vilket gör avloppet till en bra mätpunkt om man vill veta vad de exponeras för utan att behöva ta prover från anskilda individer.

En bonus med att studera blandningar av kemikalier i avloppsvatten är att många läkemedel och narkotiska substanser till exempel kan vara hormonstörande på liknande sätt som flera miljögifter, vilket gör det intressant för mig som miljöforskare. Vill man studera effekten av blandningar i befolkningen är det tämligen meningslöst om man inte har med läkemedel och illegala droger. Om man jämför med en cocktail, för att travestera begreppet cocktail-effekt, blir ett ensidigt fokus på en handfull bekämpningsmedel, som att studera baksmälla utifrån vilket diskmedel man använt för att diska glaset innan man hällde upp drinken.

Det skulle vara relativt enkelt att skapa en miljöövervakning där man följer kemikalier i vid bemärkelse på regional nivå hos ungdomar genom att mäta i skolornas avlopp. Det som krävs skulle vara finansiering av att antal pilotprojekt (ja, jag är intresserad!). Därtill ett nationellt program med samordning av de departement/myndigheter som har ansvar för narkotika, kemikalier och läkemedel.

Kanske löser vi inte gängvåldet, men för ungdomars miljö och hälsa vore det ett viktig steg. Dessutom kan vi utnyttja tillfället att lära både politiker och allmänhet om kemins betydelse och möjligheter i samhällets tjänst.

/Mattias