Så kom den då till sist, riskbedömningen av PFOS och PFOA från Europeiska livsmedelsmyndigheten (EFSA). Sedan i våras har det ryktats om att de nya värdena skulle bli riktigt låga. Och ja, de är riktigt superduper-låga. För PFOS sänks det tolerabla dagliga intaget från 150 till 2 ng/kg kroppsvikt/dag och för PFOA är sänkningen än mer dramatisk från 1500 till 1 ng/kg kroppsvikt/dag. I Ronneby, där mycket höga halter uppmättes 2013, skulle en vuxen individ bara kunna dricka ett par matskedar per dag innan man slår i taket. Tur att man stängt av det vattentäkten.

Den stora skillnaden idag mot tidigare är att det nu finns flera stora befolkningsstudier där man sett påverkan på människors hälsa. De effekter som sticker ut är framförallt något högre kolesterolvärden, lägre födelsevikt och sämre immunologiskt svar i samband med vaccination. Det är alltså inga sjukdomar i sig, utan kan snarare jämföras med att någon lagt i stenar i den ryggsäck av miljöpåverkan som vi alla bär på och som på sikt riskerar att skada vår hälsa och livskvalitet.

”Begränsad kunskap bör aldrig vara ett skäl för att inte agera när det gäller miljö och hälsa. Redan nu vet vi tillräckligt för att skärpa åtgärdsgränserna för PFAS i dricksvatten.”

Men nu kommer också kraftig kritik från andra experter på EUs kemikaliemyndighet (ECHA). Deras experter (RAC) bedömer att halter i blodet på 800 ng PFOA/ml serum är utan nämnvärd risk. Detta kan jämföras med EFSAs experter, som menar att gränsen går vid ca 10 ng/ml serum. Utifrån detta beräknar man sedan vilken daglig exponering som krävs för att nå denna interna dos.

Även Holland, Danmark och Tyskland är kritiska till EFSAs bedömning och tillsammans pekar man ut tre svagheter: (1) Att de data som redovisas är otydliga och har övertolkats; (2) Att effekterna som nämns inte utgör någon riktig hälsopåverkan. Små förändringar av kolesterol behöver till exempel inte vara farligt; och (3) Att de beräkningar av dos-responssambanden som redovisas inte gjorts enligt vedertagna principer.

Jag håller med om många delar i kritiken, punkt 3 berör dessutom mitt eget forskningsområde, och de beräkningar som redovisats för kolesterolhöjning hade inte klarat de krav som gäller för vetenskapliga publikationer. Men när jag lägger ihop alla de nya studier och effekter som redovisas är slutsatsen ändå rimlig – PFAS är troligen betydligt mer potent än vad myndigheten angav vid sin förra bedömning från 2008. Det kan också påpekas att även de amerikanska myndigheten ATSDR, som bara använder klassiska djurförsök, drar samma slutsats.

Hur svenska myndigheter nu ska agera återstår att se. Mycket talar för att Livsmedelsverket väntar tills man ser hur andra aktörer agerar och initialt försöker undvika att ”skapa oro”. Den officiella anledningen är att man väntar på att EFSAs experter ska bedöma även andra varianter av PFAS. Myndigheten skriver: ”I nästa steg utvärderar EFSA fler PFAS ämnen i syfte att fastställa ett TVI [tolerabelt veckointag] för hela gruppen PFAS. Då kan dessa preliminära TVIn för PFOS och PFOA, komma att ändras.” Det är enligt mig en oetisk strategi. Det är orimligt att hoppas på att de nya bedömningarna skulle visa på avsevärt lägre risk när fler varianter ingår i bedömningen än vad som redan nu redovisats för två enskilda ämnen. Begränsad kunskap bör aldrig vara ett skäl för att inte agera när det gäller miljö och hälsa. Redan nu vet vi tillräckligt för att skärpa åtgärdsgränserna för PFAS i dricksvatten.

/Mattias

Disclaimer: Åsikterna som presenteras är mina egna och representerar inte Institutet för Miljömedicin eller Karolinska Institutet.