Toxic colours

Jag älskar färg. I alla tider och kulturer har färg varit viktigt. I konsten, som handelsvara och hantverk. I grottmålningar ser vi hur dåtidens konstnärer använt jordfärger som järnhydroxid och järnoxid, ämnen som ofta finns i leror. Dessa färger är visserligen lätta att hitta men ganska färgsvaga. Annat är det om man hittar mineraler som går att pulvrisera. De är svåra att hitta och kräver stor kunskap för att rena. Under historien blev klara färger därför oerhört kostsamma, exklusiva och en viktig handelsvara. Den blå färgen som kallar ultramarin (latin för ”andra sidan havet”), sägs ha fått sitt namn från att den importerades från ”andra sidan havet”, från den region vi idag kallar Afganistan. Kemikalieindustrin som startade i mitten av 1800-talet hade fokus just på färgämnen så det finns en direkt koppling mellan människors längtan efter färg och Europas utveckling inom kemikalieindustrin. Världens största kemiföretag BASF startade 1865 utifrån en ny metod att göra färg.

cropped-toxicolour.png

En av de högst värderade färgerna är RÖD, som förknippas med starka känslor, kraft och energi. I den västerländska kulturen är kärleken röd, men även synden och revolutionen. I asiatisk kultur symboliserar rött ofta lycka, glädje och framgång. Med de vackra röda färgerna kom också många giftiga metaller. En eftertraktad färg var den röda cinnober, som består av kvicksilver och svavel. En lite billigare röd färg kunde man framställa från blyoxid (blymönja). Bly och kvicksilver är idag förbjudna i konstnärsfärg, men kadmium är fortfarande tillåtet. Med hjälp av kadmium går det att göra gula, orangea och röda färger. Men det är inte metalliskt kadmium, utan oftast kadmiumsulfid (CdS) eller kadmiumselenid (CdSe), som är relativt ogiftiga och svårlösliga. Ute i miljön skulle dessa ämnen ändå kunna omvandlas till en mer giftig form av kadmium och på så sätt bidra till den allmänna belastningen.

Varför är kadmium farligt? Kadmium, är ett grundämne som finns naturligt i jorden. Men det är också ett miljögift som spridits via industrier och konstgödsel. Vi får i oss kadmium via maten (t.ex. från växter och skaldjur). Röker man tobak får man ett extra högt intag eftersom tobaksplantan tar upp kadmium ur jorden och lungorna lätt suger upp kadmium. Om man exponeras under lång tid ökar risken för njurskador, benskörhet och kanske även vissa cancerformer. Människans livsintag av kadmium ligger idag nära den kritiska gränsen för vad som kan bli skadligt för vår hälsa.

Därför är mitt råd att lämna kadmiumfärgen till historien. Tre råd: 1) Undvik att köpa kadmiumfärg. 2) Lämna överbliven färg på miljöstationen. 3) Håll färgrester borta från avloppet eftersom det annars hamnar i slammet och kommer ut i kretsloppet.

I radioprogrammet Klotet i P1 talade jag nyligen om kadmiumfärg med Marie-Louise Kristola. Lyssna gärna på inslaget medan du njuter av alla de vackra vårfärgerna.

/Mattias