Endast 10-30% av vanliga cancerfall kan kopplas till inre orsaker (t.ex. slumpmässiga mutationer). Resten verkar vara orsakat av miljöfaktorer (Nature 2016). På liknande sätt har forskare bara lyckats förklara 30-40% av fosterskador med kända orsaker, däöribland några miljöfaktorer som rökning, alkohol eller folsyrebrist (EHP 2009). Andra studier visar på miljöfaktorer i kombination med gener som huvudorsak till kroniska sjukdomar (EHP 2014). Jag nämner detta bara för att visa den enorma potentialen om vi kan få mer kunskap om miljörelaterad folkhälsa.

Det är oklart hur stor roll de kemikalier vi använder i varor och produkter spelar, men dagens riskbedömning bidrar i låg grad till att öka förståelsen på ett effektivt sätt. Hela vårt sätt att bedöma kemikalier blundar inför en rad fakta (detta är bara några av dem):

• Bakgrundsexponering: Vi exponeras ständigt för hundratals olika ämnen i låga doser, medan alla traditionella studier använder oexponerade kontrollgrupper och studerar ett ämne i taget.
• Tidig exponering påverkar hälsa senare i livet: Hormonstörande ämnen och epigenetiska förändringar verkar kunna påverka vilka sjukdomar vi drabbas av senare i livet. Det är något som ignoreras i de flesta av dagens testsystem.
• Kombination av olika faktorer: Vi vet att andra faktorer som buller, temperatur, social stress kan påverka känslighet för kemikalier, men har inga verktyg för att inkludera det i våra bedömningar.

Vi är duktiga på att förebygga akuta effekter, men jag tycker att vi oftare borde se toxikologi och riskbedömning som en del av folkhälsan. Det handlar inte om att det som hittills gjorts är fel, men vi behöver skifta perspektiv. Idag sätter vi kemikalien i centrum (”Hur ser den kemiska strukturen ut? Hur exponeras vi? Vad händer om man ger en hög dos till en råtta?”). I framtiden borde vi sätta människan i centrum och ledas av de hälsoproblem vi ser i befolkningen och inte vara så fixerade vid enstaka kemikalier.

Under hösten kommer jag att arbeta mycket med ett EU-projekt (EDC-MixRisk) som testar nya strategier i denna riktning. Vi startar med att studera befolkningen och väljer därefter ut en grupp kemikalier som verkar ha ett specifikt samband med ohälsa. Denna blandning testas sedan i en rad avancerade testmetoder på labb och resultaten jämförs med den riskbedömning som myndigheterna gjort av de enskilda ämnena.

Det är en lång resa från där vi står idag, men genom att byta perspektiv kan vi utnyttja de avancerade metoder och beräkningsmodeller som idag växer fram, samtidigt som vi förebygger ohälsa i människor istället för hos råttor. Det öppnar också för behovet av samverkan mellan miljöövervakning, nya djurfria metoder, datorbaserade beräkningsmodeller och befolkningsstudier. Tiden då enskilda forskare och sektorsmyndigheter jobbar med en kemikalie i taget håller på att ta slut.

/Mattias

(Disclaimer: Som vanligt är synpunkterna är mina egna)