Vad är riktiga fakta och vad är alternativa fakta? Ibland kan det vara svårt att se skillnaden. Särskilt svårt blir det när kända personer uttalar sig med bestämdhet medan vi forskare använder många nyanser av osäkerhet.
Även skarpa debattörer kan ibland ha fel. Man vill så gärna lugna kemikalierädda föräldrar och då händer det ibland att alternativa fakta slinker med.
”Det finns inga belägg för att hormonstörande orsakar några sjukdomar alls, allra minst fertilitetsproblem” (Rebecca Weidmo Uvell, välkänd borgerlig debattör)
”Det finns inga bevis för att ‘hormonstörande kemikalier’ påverkar vår hälsa” (Agnes Wold, professor i bakteriologi)
Samtidigt händer det att andra debattörer skapar ett intryck av att vi vet mer om hälsoeffekterna än vi faktiskt gör. En sund oro och slår ibland över i alltför långtgående slutsatser.
”Studier har visat att Bisfenol A kan innebära en påverkan på beteende, reproduktion och hjärnans utveckling samt även risk för hjärt- och kärlsjukdomar, fetma, diabetes och cancer.” (Bloggen Morotsliv, 2014)
”Det finns en lång rad skador som kan orsakas av hormonstörande ämnen. Negativ inverkan på hjärnans utveckling, ämnesomsättningen, reproduktionsförmågan och den mentala hälsan. Det kan leda till olika typer av beteendestörningar och koncentrationssvårigheter. Följden kan bli allvarliga sjukdomar såsom cancer, autism, ADHD, diabetes, fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, depression etc.” (Bloggen Kemikaliepappan, 2014)
Forskningen klarar sig nog bäst utan både tvärsäkra förnekanden och svavelosande domedagsprofetior.
Som ett exempel på hur fakta ser ut ska jag berätta om en av de få studier som undersökt hypotesen att hormonstörande ämnen kan skada mäns könsorgan. För mer än 20 år sedan började danska forskare misstänka att exponering för vissa kemikalier under fosterutvecklingen skulle kunna störa den kroppens hormoner och öka risken för reproduktionsskador som kryptorkism (testiklar som inte vandrar ner i pungen), hypospadi (urinrör som mynnar på undersidan av penis), lågt spermieantal och testikelcancer. Sedan dess har många forskargrupper visat att flera kemikalier kan orsaka liknande effekter hos djur som exponerats under fosterstadiet. I december 2016 publicerades en första s.k. meta-studie där man gått igenom huvuddelen av alla befolkningsstudier som gjorts med fokus på mäns könsorgan och hormonstörande ämnen. (Bonde et al., 2016, länk till studien).
Forskarna valde att studera alla kemikaler som av EU-kommissionen listats som hormonstörande och letade reda på alla studier där man studerat manlig reproduktion och samtidigt mätt exponeringen genom att analysera någon form av prov från modern.
Av de tusentals studier som publicerats inom området hittade forskargruppen totalt 33 artiklar, varav bara 21 hade kvalitet nog att användas i analysen. Fyra miljögifter (DDT, DDE, PCB och HCB) hade tillräckligt med data för att resultaten skulle gå att bedöma statistiskt. För endast ett av dessa ämnen (DDE) såg man en ökad risk. Slutsatsen blev alltså att vissa långlivade kemikalier som i djurförsök visat sig vara hormonstörande också verkar kunna orsaka liknande effekter i människor, men att ”bevisen” är begränsade. Dessutom finns det ännu inte tillräckligt med data för flera omdiskuterade ämnen som Bisfenol A och plastmjukgöraren DEHP.
Vad kan vi dra för slutsats när det gäller hormonstörande ämnen och mäns reproduktion utifrån studien?
Jo, det finns en del vetenskapligt stöd för att DDE, ett långlivat miljögift kan störa utvecklingen av könsorgan hos människor. Bevisen stärks dessutom av djurförsök som visar på liknande effekter. Agnes Wold och Rebecca Uvell har därför fel när de påstår att det saknas ”bevis”. Möjligen kan man säga att effekterna som vi observerat är begränsade och inte utgör en nämnvärd fara på individnivå. Samtidigt saknas det studier för flertalet ämnen. Det finns nästan inga riktigt välgjorda studier från människor som visar att mäns könsorgan och reproduktion tagit skada av andra hormonstörare. Men att data saknas betyder ju inte automatiskt att kemikalierna är säkra. Vi har sett effekter i djurförsök och grundläggande biologiska principer visar att människor i hög grad liknar andra däggdjur. Därför måste vi kunna byta ut ämnen även om vi bara observerat effekter i experimentella försök.
Ett fåtal av alla kemikalier vi använder påverkar hälsa och miljö negativt. Jag tycker det är ok att vi kallar dessa ”farliga ämnen” eller ”gifter” och eftersträvar en ”giftfri vardag”. Det är rimligt att vi arbetar för att få bort dessa ämnen från hem och förskolor. Vi behöver inte överdriva hotet, men vi behöver heller inte vänta på att allvarliga sjukdomar dyker upp innan vi agerar.
/Mattias
PS. Gillar du fakta utan tvärsäkra påståenden och tycker du att alla ska ges möjlighet att kunna förstå, granska, värdera och ta ställning till olika påståenden. Kom med och demonstrera på lördag 22 april, 11:30. March for science!
(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)
toxicolour 
Hej Mattias!
Jag håller med om vikten av att formulera sig nyanserat och rättvisande för att inte vilseleda. Samtidigt tycker jag att det sättet på vilket du tar med mig i ditt inlägg inte är helt korrekt. Inte minst det faktum att forskare käbblar med varandra kring vad som stämmer och inte stämmer, vilket gör det svårt för oss engagerade konsumenter att ta till sig insikter från forskningen på ett optimalt sätt. Forskningen behöver bli bättre på att pedagogisera och tillgängliggöra forskningsresultaten och med högre etik och moral vara tydligare i att förklara vad meningsskiljaktligheter beror på när olika forskargrupper sänder ut kraftigt motsatta ståndpunkter.
Jag ingår för övrigt inte i någon miljörörelse, snarare är min främsta drivkraft hälsoperspektivet i egenskap av en engagerad konsument tillika förälder. Inlägget du citerar var mitt tredje inlägg någonsin efter att 2014 ha skapat bloggen Kemikaliepappan, i egenskap av en nybliven pappa. Miljöfrågor engagerar mig såklart också väldigt mycket, men jag är inte aktiv i någon miljöorganisation.
Det är inte heller speciellt rättvisande att kalla mitt citat för en ‘svavelosande domedagsprofetia’.
Är inte det minst sagt en vilseledande överdrift?
Du skriver: ”Vi behöver inte överdriva hotet, men vi behöver heller inte vänta på att allvarliga sjukdomar dyker upp innan vi agerar.”
Tycker du att jag överdriver hotet eller ligger det också ett ansvar i den som läser en text? Jag står för att försiktighetsprincipen måste prioriteras så även om det endast förekommer hypoteser och experimentella studier så behöver man agera återhållsamt för att undvika potentiella långtgående negativa effekter som historiskt har skett när man på tok för sent har börjat att reglera olika oönskade ämnen.
Du som forskare skulle bättre kunna redogöra för hur svårt det är för vanliga konsumenter att korrekt bedöma forskning. Mitt citat var framförallt grundat på den WHO-rapport om hormonstörande ämnen som kom ut 2013. Den har kritiserats ja, men samtidigt också fått sitt stöd av en stor grupp forskare globalt. Enligt försiktighetsprincipen så har jag valt att värdesätta de belagda och befarade samband som redogörs i rapporten och om jag citerar Professor Åke Bergman, chef för Swetox där du bland annat jobbar så undrar jag var den stora skiljelinjen ligger mellan mitt citat och denna pressrelease från Stockholms Universitet 2013 avseende WHO-rapporten?:
”– Vi presenterar nya belägg för kopplingen mellan hormonstörande kemikalier och flera folksjukdomar, säger Åke Bergman, professor i miljökemi vid Institutionen för material- och miljökemi. Endokrina sjukdomar är vanliga och ökar och vi kan visa på kopplingar till hormonstörande kemikalier. Ökningstakten är sådan att genetiska orsaker inte kan vara enda förklaringen.
I rapporten visar forskarna på störningar som ökar och som kan kopplas till hormonstörande ämnen:
• Cancer – bröstcancer, endometrios, prostatacancer, testikelcancer och sköldkörtelcancer ökar
• Fetma/diabetes – har ökat över hela världen de senaste 40 åren, typ 2-diabetes har mer än fördubblats sedan 1980
• Dålig spermakvalitet och genitala missbildningar hos unga pojkar ökar eller är för vanliga
• Födsloeffekter – låg födelsevikt och avbrutna graviditeter – ökar i många länder
• Bröstutveckling – unga flickor får bröst tidigare, vilket kan leda till bröstcancer
• Sköldkörtelproblem – hos barn ökar de i vissa länder och kan orsaka beteendestörningar
– Den viktigaste globala utmaningen är att hitta sätt att minimera exponeringen för de kemikalier som kan ge störningar på hormonsystem och leda till negativa hälsoeffekter. Detta är ett miljöhot av minst samma dignitet som människans påverkan på klimatet, säger professor Åke Bergman.”
Källa: http://www.su.se/om-oss/press-media-nyheter/pressmeddelande-arkiv/ny-who-rapport-kemikalier-bakom-flera-folksjukdomar-1.124686
Jag har aldrig haft för avsikt att sprida alternativa fakta eller domedagsprofetior. Jag har sökt information från allehanda källor och de punkter som du kan kritisera mig på beror på att jag har tagit till mig budskap från forskningscommunityt inom hormonstörande ämnen, och det har varit svårt för mig att värdera de rakt motsatta budskap som kommit från personer såsom Agnes Wold. Idag skulle jag uttrycka mig mycket mer nyanserat just för att jag har erfarit vad svårt det är att korrekt värdera forskningsrapporter — i synnerhet på grund av de många bristerna i hur forskare agerar kommunikativt.
Avslutningsvis, menar du att även den högsta chefen på Swetox också saluför domedagsprofetior med tanke på att citatet från mig ju är i linje med WHO-rapporten? Om inte, så ber jag dig att nyansera sättet som du presenterar mig på i artikeln. Jag har alltid haft för avsikt att agera seriöst och har inte haft någon dold agenda som representant för någon organisation, men dock inom ramen för (den ofta så kritiserade) försiktighetsprincipen. Du vet också mycket väl att det jag skrev kom ifrån WHO-rapporten.
Med det sagt, så vill jag tacka dig för en bra blogg där ju gör det som jag efterfrågar — försöker att på ett pedagogiskt sätt lyfta fram olika insikter från forskningen. 🙂
Däremot kan det bli problematiskt när du å ena sidan downplayar problematik kring exempelvis förhöjda miljögifter i ekologiska ägg med hänvisning till gränsvärden, och å andra sidan ändå delvis verkar vid Swetox som ju satsar mycket på att forska kring cocktaileffekten, en effekt som – om den är ett allvarligt problem – kan sätta gränsvärdestänket ur spel. Man behöver inte anses saluföra domedagsprofetior för att det är upprörande att ekoägg kan ha tre gånger högre halter av miljögifter samtidigt som en stor andel konsumenter primärt köper ekoäggen för att undvika ohälsosamma ämnen.
Min ståndpunkt är att Livsmedelsverket och Jordbruksverket måste agera mycket mer offensivt när det gäller att få ner miljögifter i äggen, få ner kadmiumnivåer i bröd etc. Ett starkt skäl är att man inte kan räkna med att konsumenter nås av infon som beskrivs på Livsmedelsverkets sida. Maten ska vara av en sådan kvalitet att man exempelvis ska kunna äta en mängd skivor bröd av sin favoritsort utan att behöva få i sig ohälsosamma mängder kadmium när man de facto kan göra något åt — fasa ut vissa marker, odla växter som absorberar kadmium från marken etc (riktigt bra program av er på Klotet kring just kadmium i spannmålsprodukter.
Vänliga hälsningar,
Magnus Kähler
GillaGilla
Tack för bra synpunkter. Min avsikt var hitta ett citat som kontrast till Wold. Du lyfter flera viktiga frågor i din kommentar; hur olika forskare agerar när de vill berätta om nya resultat; försiktighetsprincipen; gränsvärden och cocktaileffekter. Hoppas kunna komma tillbaka till dessa frågor senare. Jag ber om ursäkt för om du blir utpekad som domedagsprofet och ska justera texten i syfte att bli mer rättvisande.
Vänliga hälsningar,
M
GillaGilla
Hej Mattias!
Först vill jag tacka för en trevlig blogg! 🙂
Sedan undrar jag lite över detta inlägg.
Men det jag inte förstår, och som du får gärna förtydliga hur du menar, är sättet du lyfter citaten från ”kemikaliepappan” och även från ”Morotsliv”. Båda innehåller information om att skador KAN orsakas av hormonstörande ämnen samt att studier visat på att BPA KAN påverka system, då typiska för hormonstörande ämnen. Är inte detta att uttrycka sig riktigt? För det är ju knappast osant? Denna information finns i ackrediterade källor. Sedan behövs det givetvis ännu mer studier, som alltid!
Det verkar finnas en viss attityd i samhället att miljögifter är något för miljöorganisationer, och även inom akademien kan man tyvärr stöta på dessa. Just därför tror jag att det är viktigt med tydlig fakta men även att resultat presenteras på ett lättillgängligt sätt för allmänheten. Både slutsatser men även fortsatta frågeställningar osv. Jag tror inte på taktiken att ”lugna ner” genom att tycka att rapporter är överdrivna, då det finns en stor risk att miljögiftsforskningen tappar i trovärdighet. För att få bukt med kemikalierelaterade problem behövs många gånger ett globalt samarbete där konsumenten ofta har en stor roll, ekonomiska faktorer inte är att förringa.
/Maria
GillaGilla
Du har rätt i att man inte säger att hormonstörande kemikalier orsakar allvarliga, utan att de ”kan orsaka”. Kanske vet skribenten att det saknas data men vill visa på möjliga samband som skulle kunna finnas. Intressant att du gör kopplingen till forskningskommunikation och behovet av tillgänglighet. Funderar mycket på hur man kan vara tydlig och presentera resultaten så att de kan hjälpa till att skapa bättre lagar och policy. Tack för bra uppslag till framtida inlägg. /M
GillaGilla
Pingback: How businesses handle legal but toxic chemicals – Sabina Du Rietz