Trump slår mot miljöforskning

På mindre än två veckor har USAs nye president markerat att USA lägger om politiken på ett sätt som allvarligt hotar möjligheterna att minska risker med hälsofarliga kemikalier. Det är helt enkelt omöjligt att lämna utan kommentar. Jag lämnar Trumps ”alternativa fakta” utan vidare reflektion och vill istället lyfta konsekvenserna av att hans regim nu lägger hinder för både forskare och forskningskommunikation.

altepa

Stoppad vetenskapskommunikation

För att förstå sammanhanget är det viktigt att känna till lite av den amerikanska miljömyndigheten EPAs roll. I jämförelse med Sverige har myndigheten uppgifter som hos oss delas mellan myndigheter som Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, Forskningsrådet Formas och nationella miljöforskningsinstitut. Dessutom används resultat och riskbedömningar långt utanför USAs gränser. Samtliga dessa aktörer har idag belagts med munkavle i USA. Myndigheten har slutat kommunicera om miljösituationen och sina egna studier. Under perioden 1-19 januari så publicerade EPA nittiosju olika miljönyheter på sin hemsida, sedan 19 januari är det 2 nyheter. Det välrenommerade twitter-kontot @EPAresearch, som har hundratusen följare, har inte kommunicerat ett enda inlägg sedan The Donald klev in i ovala rummet.

Varför behövs vetenskapskommunikation, vi kan väl inte prata oss till en kemikaliesäker värld ändå? I en tid då allmänheten och politiker står inför komplexa utmaningar, från klimatförändringar till antibiotikaresistens, är naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig forskning en viktig källa av information som krävs för att styra samhällen genom stora omställningar. Att strypa forskningskommunikationen är som att lobotomera möjligheten till utveckling.

Ytterligare en anledning till att kommunicera forskning är den demokratiska aspekten – att de medborgare som via skatter finansierat utbildning och forskning har rätt att ta del av resultaten. Just detta argument avser Trump dock att desarmera genom minskade anslag. Vi vet sedan valrörelsen att han planerar en kraftig nedskärning av finansieringen av EPA och att stoppa kommunikationen blir ett strategiskt sätt att förekomma effekten av nedskärningarna enligt principen ”syns du inte så finns du inte”.

Ett litet ljus i mörkret är de alternativa kanaler som skapats i sociala media. Samtidigt som @EPAresearch slocknade så tändes @altEPA, en underground-kanal som länkar till information som tidigare spreds via myndigheten. Flera av EPAs forskare är världsledande inom forskning om kemikalier, miljö och hälsa. Det ryktas att de nu börjat kopiera viktiga databaser för att förbygga en större nedmontering. Det påminner om de heroiska insatser som forskare gjort i länder där islamister hotat kulturskatter och konstsamlingar.

Stoppade forskare

Ett annat beslut som regimen i USA fattat syftar som bekant till att uppfylla vallöftet att stänga ute muslimer från USA. Människor med ursprung i ett antal länder i mellanöstern och Afrika stoppas nu utan individuell prövning. Precis som resten av forskarsamhället är miljöforskningen internationell och beslutet hindrar människor att delta i konferenser och bedriva forskning i USA. Även om flera av de nationer som berörs inte är internationellt kända för sin starka miljöforskning finns det många individer som är internationellt verksamma och varje dag bidrar till att göra kunskapen större och världen bättre. Senaste halvåret har jag själv publicerat artiklar med forskare från Iran, föreläst för studenter från Syrien, och så sent som i måndags talade jag med en delegation från den kurdiska delen av Irak om hur Sverige arbetar med forskning som rör kemiska olyckor.

Om några veckor startar SOT2017 i Baltimore (USA), världens största toxikologiska konferens med över 6000 deltagare. Jag misstänker att många postrar och föreläsningar kommer gapa tomma när kollegor hindras att delta då de av USAs regim pekats ut som potentiella terrorister. ”We don’t want’em here!”, deklamerar Trump omgiven av likasinnade isolationister. Vad blir vårt svar på detta?

En möjlighet för Sverige

Konsekvenserna av Trumps miljöpolitik är ännu svåra att överblicka. Men redan nu ser vi konturerna av en ny världsordning där USA lämnar den internationella miljöscenen. En möjlighet för Sverige skulle kunna vara att erbjuda ett antal amerikanska miljöforskare en fristad som gästforskare under de kommande åren. Det skulle vitalisera svensk miljöforskning och samtidigt möjliggöra för några skarpa hjärnor att producera världsledande forskning och undervisning tillsammans med svenska forskare. Jag gissar att det dessutom skulle ge ett visst PR-värde för Sverige som internationell forskningsnation.

/Mattias

(Disclaimer: Synpunkterna är mina egna och representerar varken Swetox eller Karolinska Institutet)

11.000 läste Toxicolour första året!

Vad händer när en forskare börjar blogga om sin forskning och det som händer runt omkring i samhället? För exakt ett år sedan startade jag den här bloggen för att ta reda på det. Här en kort utvärdering:

45 inlägg – Jag har försökt att berätta om min egen forskning och kommenterat frågor kring kemikalier, hälsa och miljö och ibland har jag breddat innehållet till närliggande forskningspolitik. Ambitionen har varit att skriva något varje vecka och oftast är det lätt då det mesta har en koppling till kemikalier.

11364 besökare – Jag kunde inte drömma om ett så stort genomslag. När ni delar inlägg på Facebook och Twitter når texterna ut långt. Stort TACK!

Respons från makthavare – Via bloggen har jag fått direktkontakt med politiker, journalister, internationella kemiföretag och branschorganisationer. Jag har blivit inbjuden till konferenser och haft möten med politiska tjänstemän på regeringskansliet. Bara för att de läst min blogg. Det kallar jag science-to-policy!

cartoon-happy-birthday

De mest lästa inläggen – Det är ingen tvekan att avslöjanden och risker skapar större intresse än rena forskningsresultat, men jag tror mixen är viktig för att skapa förtroende. Här är topplistan ifall du missat något:

  1. Är du också lurad? – Om hur kriminella lurade till sig 30 års insamlat kvicksilver.
  2. Kuppen för att stoppa lag om hormonstörande ämnen. – Om det ibland fula spelet kring nya miljölagar.
  3. Julen, en giftig historia – Om alla spännande gifter på julbordet.
  4. En väg framåt för KI – Om skandalkirurgen Macchiarini och ledningskulturen på universiteten
  5. Obesogener, kemikalier som gör dig fetare – Om nya forskningsrön som tyder på att kemikalier kan öka risken för fetma.

Framtiden – I sommar ska jag bland annat besöka forskare i Centralamerica för att undervisa och studera hur bekämpningsmedel påverkar boende intill fruktplantage. Det ska bli jättespännande och jag lovar att berätta om resultaten. Sen väntar jag på att få offentliggöra tre spännande forskningsstudier. En handlar om nya idéer för att minska antalet försöksdjur. Ett ämne som jag definitivt kommer att skriva mer om framöver. Därtill kommer nya data på kemiska olyckor i arbetslivet och slutligen en studie om hur människor med astma ofta glöms bort i riskbedömningarna.

Med detta vill jag önska alla er läsare en riktigt skön sommar!

/Mattias

 

 

En väg framåt för KI

I fredags försvarade en av mina doktorander sin avhandling på Karolinska Institutet och samtidigt väntade rektor Anders Hamsten på att hans avsked skulle tillkännages på DN debatt. Så stora kontraster ryms inom ett universitet med tusentals forskare.

open_graph

Ett av lärandemålen för doktorander är ”att visa intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar, och visa fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.” I Bosse Lindquists dokumentär på SVT blev det smärtsamt tydligt vad som händer när en forskningsinstitution inte klarar detta. När status och längtan efter impact-faktorer tillåts övertrumfa den vetenskapliga process där forskare skapar och konstruerar kunskap i interaktion med varandra och omvärlden.

Jag har varit verksam på KI sedan 1997 (student-doktorand-post doc-docent) och tycker mig se ett mönster som gjort Macchiarini-skandalen möjlig. Ledande personer på KI har länge omhuldat drömmen om genombrott i forskningen och övertygelsen om att detta sker genom att ”söka de bästa” snarare än att skapa de bästa förutsättningarna. På KI lever bland många en i mina ögon föråldrad kunskapssyn där kunskap är en entitet som kan överföras från en mästare till en lärjunge. Detta har också resulterat i en incitamentstruktur baserad på bibliometri. I klartext: Kvalitet skapas genom att köpa in stjärnor från andra lärosäten på en internationell marknad och resurserna koncentreras till de som oftast publicerar i fina tidskrifter.

Macchiarini-skandalen kan vara något av det bästa som hänt KI på länge.

Det finns goda skäl att tro att denna strategi inte bara resulterat i den nuvarande förtroendekrisen utan därtill hämmat utvecklingen av forskning och utbildning. Därför kan  Macchiarini-skandalen vara något av det bästa som hänt KI på länge. Forskningen behöver starka individer, men de ofta hjältelika forskarporträtten har ganska lite med verkligheten att skaffa. På sin höjd kan de passa till inspirerande berättelser och för att hitta nobelpristagare.

Tack vare den aktuella skandalens styrka har vi som arbetar på KI fått en unik chans att restaurera grunden för ett av världens främsta medicinska universitet. KI behöver vara en plats där vi lär av misstagen och delar varandras framgångar. Dessa värden behöver få direkt påverkan på organisationens olika centrala strukturer för bland annat inflytande, fördelning av resurser och hantering av kommunikation.

Så här skulle ett nytt mål för KI kunna se ut: Att vara en världsledande kreativ gemenskap för tänkande och lärande för att tillsammans genom forskning och undervisning möta framtidens utmaningar och förbättra människors hälsa.

/Mattias

(Disclaimer: Dessa synpunkter är mina egna och representerar inte Swetox eller Karolinska Institutet)

 

Kronprinsessan sätter fokus på säkra kemikalier

I fredags var det kunglig glans på Swetox när Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel kom på besök. Ett bra tillfälle att summera vad som hänt sedan AstraZeneca stängde sitt test-laboratorium i Södertälje 2012. Samma höst skrev jag tillsammans med Anitra Steen (samordnare Södertälje) och Peter Larsson (Sveriges ingenjörer) en debattartikel i DN om vikten av att ta vara på möjligheten att bygga något nytt utifrån de lokaler och kompetens som AstraZeneca lämnade efter sig. Om vi inte agerade såg vi en mörk framtid;

  • Den toxikologiska kompetensen riskerade att skingras och högkvalitativa forskningslokaler och utrustning skulle hamna på soptippen.
  • Sverige skulle på sikt sakna möjlighet att självständigt utreda hur substanser påverkar hälsa och miljö, vilket skulle försvaga våra förhandlingar kring EU:s kemikaliepolitik.
  • De små och medelstora företagen inom Life Science skulle bli tvingade att söka sig utomlands för att göra säkerhetstest.
  • Sverige skulle inte kunna bidra till att förbättra djurskyddet för försöksdjur på det sätt som man behöver.

I Augusti 2012 var det få som trodde att vi skulle lyckas. Den kanske vanligaste invändningen var ”Vem vill åka hela vägen till Södertälje?” Med hjälp av då nytillträdda Landshövding Chris Heister och Karolinska Institutets rektor Harriet Wallberg (numera högskolekansler) med flera lyckades vi få Regeringen, Wallenbergstiftelsen, Stockholms Läns Landsting och Karolinska Institutet att stödja bildandet av ett nationell akademiskt center för toxikologiska vetenskaper (Swetox). I oktober förra året slog vi upp portarna med visionen att bidra till en kemikaliesäker värld.

Här är några av de viktigaste milstolparna under året som gått:

  • Från 10 till 45 medarbetare. VIktigt med en kristisk massa av kunskap som spänner från datormodeller och cellodling till djurförsök och riskbedömning.
  • Stora EU-anslag inom Horizon2020. När 11 universitet jobbar tillsammans når vi längre.
  • Ny organisation för att utveckla 3R. Att låta 3R genomsyra alla projekt öppnar för nya metoder och bättre djurvälfärd. Helt enkelt bättre forskning.
  • Flera nya samarbeten med läkemedelsföretag. Kunskap om toxikologi ger svenskt näringsliv ett försprång.
  • Sveriges enda akademiska GLP-labb för toxikologi. GLP – Good Laboratory Practice, är högsta standarden av kvalitetssäkring på labb. En förutsättning för att våra resulatat ska gå att använda i riskbedömning av företag och myndigheter.
  • Nya utbildningar inom bl.a. läkemedelsutveckling. Dagens studenter är morgondagens forskare och beslutsfattare.
  • …och som bonus fick jag svaret på frågan vilka som vill åka hela vägen till Södertälje för att lära sig mer om kemikalier och hälsa.

Foto: Mattias Öberg

PS. Här kan du hitta mer Kronprinsessans besök:

Kungahusets hemsida

SVT Södertälje

Länstidningen Södertälje

Expressen (fokuserar såklart bara på kläderna)

Välkommen till toxicolour!

”Är det farligt?” så lyder den vanligaste frågan jag får som forskare inom toxikologi. Frågan ställs både av privatpersoner, företag och myndigheter och väcker en rad följdfrågor; Är människor olika känsliga? Hur planerar vi toxikologiska studier på ett optimalt och etiskt försvarbart sätt? Hur kan vi hantera osäkerhet och brist på kunskap? I denna blogg kommer jag att kommentera forskningsresultat och kemikaliepolitik varvat med vardagliga reflektioner. Toxikologi har många olika färger –  toxicolour!

Vem är jag? Mattias Öberg, docent i toxikiologi vid Karolinska Institutet och Swetox. Min forskning handlar om riskbedömning av kemikalier och jag hoppas att resultaten ska göra världen lite bättre och kemikalieanvändningen lite säkrare.