Nyårsafton. Vi brukade stå och se ut över Stockholm min pappa, mamma och lillbrorsan. På andra sidan vattnet låg djurgården med Skansen, som varje år firade av ett magnifikt fyrverkeri. Efter tolvslaget hängde jag med polarna och smällde smällare tills fingrarna blev, om inte bortsprängda, så i alla fall rejält stelfrusna. Min pappa hann knappt uppleva 2000-talet och trots att det snart gått 20 år sedan han dog saknar jag honom extra mycket varje nyårsnatt. Den natten känns det som att det förflutna och framtiden hamnar väldigt nära varandra och delvis flyter samman. Vad är ett liv? Vad är ett nytt år? Är det så att släkten följa släktens gång? Kommer vi som nu står bredvid varandra att få leva ett år till och tillsammans stå här och se upp mot fyrverkerierna igen nästa nyårsnatt?

Antalet årliga dödsfall i rika länder är ungefär 1 på 100. Ett år har 10000 timmar, vilket ger ett dödsfall på en miljon timmars liv (100 x 10 000). Risken att dö är alltså i genomsnitt en på miljonen varje timme. Nu är ju risken inte jämt fördelad. Som medelålders hedersknyffel borde min chans till överlevnad ligga en bit över genomsnittet. De vanligaste dödsorsakerna är tydligt relaterade till ålder. Hjärtsjukdom (33%), Cancer (25%), Lungsjukdom (7%), Demenssjukdomar (7%).

På dessa sjukdomar lägger vi merparten av krutet när det gäller medicinsk forskning och behandling. Även miljöpolitiken relaterar i viss mån denna prioritering. Partiklarna från biltrafiken leder till ökad risk för hjärtkärlsjukdom. 7600 personer dör varje år till följd av dessa luftföroreningar, ett faktum som fått politiker och myndigheter att införa miljözoner och dubbdäcksförbud. Samtidigt är det ju nästan ”bara” äldre personer som drabbas, så medellivslängden påverkas knappast alls även om vi blev av med alla dessa luftföroreningar.

Att fokusera på vanliga dödsorsaker innebär att vi utgår från värderingen att alla dödsfall är lika mycket värda och bara totalantalet är av betydelse. Unga människor dör ju oproportionellt mycket i olyckor (nummer fem på listan av dödsorsaker). Vill man ta hänsyn till ålder behöver man alltså räkna något annat än antal döda. Inom forskningen väljer vi ibland att räkna antal förväntade levnadsår som förlorats. Om en 20-åring omkommer i en kemisk arbetsplatsolycka förloras omkring 60 år, medan en 85-åring som drabbas äv hjärtsjukdom till följd av luftföroreningar bara förlorar ett fåtal år. Det finns få vägar runt den svåra frågan om värderingen av ålder som göms i den mätmetod vi använder. Antingen definierar vi dödsfall oberoende av ålder eller inte. Men det stannar inte där. Om vi räknar förlusten av förväntat antal levnadsår dyker det snart upp ännu en knepig fråga. Är alla levnadsår lika mycket värda? Är år av sjukdom lika mycket värda som år med hälsa? Om luftföroreningarna leder till astma och livslångt behov av medicinering, är det ju orimligt att bara räkna dödsfall och strunta helt i sjukdomsbördan. I vissa studier använder vi forskare därför kvalitetsjusterade levnadsår, där friska år med hälsa är mer värda än år av ohälsa. Jag beräknade för några år sedan hur många som dör respektive hur många kvalitetsjusterade levnadsår som förloras globalt till följd av passiv rökning (Öberg et al., 2011). Vi beräknade att ca 600.000 dödsfall och nästan 11 miljoner kvalitetsjusterade levnadsår (0,7% av all sjukdomsbörda) beror av andras tobaksrök.

I miljöforskningen dyker ytterligare ett problem upp. Vissa av de ämnen vi släpper ut påverkar inte bara vår egen hälsa utan även kommande generationer. Just nu studerar jag tillsammans med några kollegor om vissa hormonstörande kan påverka reproduktionen hos kvinnor. Vad innebär kostnaden av ett liv som inte kommer till? I andra studier tittar vi på extremt långlivade ämnen som PFAS. I Ronneby har man till exempel exponerat befolkningen för så höga halter PFAS att flera av de barn som föds om tio år kommer ha förhöjda värden under fosterutvecklingen. I Sveriges grundlag (RF 1 kap 2§) står det att ”Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.” Hur ska denna typ av transgenerationell påverkan värderas och beräknas? Det finns förslag på att man kan använda en modell som beskriver möjligheter till ett gott liv i form av ”miljökapital” och ”miljöskulder”. Vår verksamhet idag påverkar kapitalet som finns för framtida generationer och föroreningar bidrar till en miljöskuld.

Oavsett hur vi räknar våra liv kommer det nya året innebära att forskningen avslöjar nya hot och nya möjligheter. Om detta och mycket mer hoppas jag få dela med mig av här på Toxicolour under 2020.

Gott Nytt År!

/Mattias