Tänk dig ett vanligt klassrum med 30 bänkar. Eleverna står utanför och ska snart släppas in. Läraren förbereder 30 kuvert. I 10 kuvert lägger hon svarta lappar medan 20 kuvert innehåller vita lappar. De som får en svart lapp kommer att få sitt betyg sänkt med ett steg medan de som får vita lappar får behålla sitt riktiga betyg. När alla kuverten är klara, blandar läraren kuverten och öppnar sen dörren för att släppa in eleverna. Samtidigt kommer vaktmästaren in i rummet för att lämna en skarvsladd till projektorn. Utan att läraren märker något byter vaktmästaren ut ett av kuverten. I det nya kuvertet ligger en svart lapp. När vaktmästaren gått ropar läraren upp eleverna, en i taget. De får komma fram och hämta varsitt kuvert. Det visar sig då att en elev har blivit sjuk, så det är bara 29 elever i klassen. Nåja, tänker läraren, och slänger det överblivna kuvert utan att titta vilken färg det är på lappen. Två kuvert med okänt innehåll ingår därmed inte i lottningen. Ett kuvert har vaktmästaren tagit och ett kuvert har läraren slängt.

Nu får alla elever öppna sina kuvert. De som får svarta lappar blir naturligtvis ledsna. Det känns orättvist. Men läraren berättar sanningsenligt att mycket i livet är orättvist.

Senare samma dag händer något oväntat. En elev har sett att vaktmästaren stoppat en svart lapp i ett kuvert och sedan bytt ut ett av kuverten. Eleven har gått till studierektorn och berättat. Många, även elevernas föräldrar som läst om händelsen på klassens facebooksida, blir upprörda och kräver att skolledningen undersöker saken. Studierektorn kommer nästa dag till klassrummet och ber alla som har fått svarta lappar komma fram. Hon räknar dessa elever och finner att det är tio stycken. ”Allt är som det ska”, säger hon, märkbart lättad. Hon berättar för klassen att vaktmästaren är oskyldig och kräver att eleven som anklagat vaktmästaren nu ska be om ursäkt. SLUT.

Varför berättar jag denna historia i en blogg om kemikaler och riskbedömning? Jo, tänk nu om klassen, istället för kuvert med svarta lappar, utsatts för en kemikalie i dricksvattnet. Antag att ämnet hos vissa individer stör hjärnans utveckling. Någon elev får därmed en lägre förmåga att tillgodogöra sig kunskap än vad hen annars skulle haft. Precis som i exemplet med de svarta och vita lapparna är det dock svårt, ja omöjligt, att bevisa om någon och i så fall vem som drabbats. Bör den som släppt ut kemikalien,  precis som vaktmästaren, därmed betraktas som oskyldig? Eller ska man säga att eleverna lidit skada som grupp och att föräldrarnas oro är berättigad?

/Mattias