Att längta efter…, att vänta…, att få… barn. Trots att det låter som en passiv process pågår ofta en febril aktivitet när blivande föräldrar gör iordning hemmet för att vara redo att ta emot en ny liten människa. Barnvagn, bilbarnstol, spjälsäng, och babykläder inhandlas. Kanske behöver hemmet storstädas och renoveras. Man vill ju ge barnet den allra bästa starten i livet. Samtidigt går det inte att städa bort alla de miljökemikalier som redan finns i våra kroppar.
I veckan redovisade jag och mina kollegor ett forskningsprojekt där vi studerat hormonstörande ämnen (Läs en sammanfattning av projektet här). Ett av de mer oroande resultaten är att kemikalieblandningar finns omkring den lilla nya människan genom hela livet. Från obefruktad äggcell till embryo, foster och nyfött barn, genom uppväxt och till den dag hon själv tar beslut om att försöka få barn. Kanske påverkas möjligheten att själv få barn en dag av den kemikalie-cocktail som omgav en redan i fosterstadiet.
Om man exponerar råttor under graviditeten påverkas ungarna så att de hanar som föds får sämre spermiekvalitet. Det stämmer också med flera välgjorda studier på människor där man observerat försämrad spermiekvalitet hos män som exponerats under fosterstadiet för kemikalier som DDE (Bonde et al., 2016) och dioxin (Mínguez-Alarcón et al., 2017).
Min kollega Pauliina Damdimopoulou har visat att miljökemikalier lätt passerade genom moderkakan och ansamlades i fostret. En central del av en kvinnas reproduktionssystem är äggstockarna, som innehåller omogna äggceller och producerar hormoner. Om äggstockarna störs av kemikalier, kan konsekvensen bli försämrad fertilitet. Redan när en liten tjej föds har hon alla äggceller färdiga, efter puberteten kommer ett ägg att mogna varje månad. Totalt kommer bara några hundra äggceller genomgå denna mognadsprocess. Frågan är nu om samma kemikalier som kan försämra pojkars fertilitet även kan skada kvinnors fertilitet. I det projekt vi just redovisade förra veckan, finns en del oroande associationer mellan mängden kemikalier i kvinnans blod och kvaliten på äggcellerna i äggstockarna och chansen att lyckas bli med barn genom IVF-behandling. Skulle resultaten hålla och upprepas av andra forskargrupper finns ytterligare skäl att ta hormonstörande kemikalier på stort allvar.
/Mattias
toxicolour 
Hej!
I projektsammanfattningen läser jag ”globala produktionen av kemikalier ökar mycket kraftigt”. Syftar det på antalet kemikalier eller på volymen?
GillaGilla
Både antalet och volymen ökar. Men i detta sammanhang syftade vi ffa på volymen av redan kända ämnen.
GillaGilla
Bakgrunden till min fråga är att jag tidigare i många sammanhang sett att det skulle finnas >100000 tusen industriella kemikalier spridda i samhället. Det tror jag är en siffra som kommer av ett missförstånd om vad EINECS var.
Jag vet inte hur djupt engagerad du var i forskningsprojektet så jag vet inte hur detaljerade frågor du kan svara på men jag funderar på slutsatsen att riskbedömningen av kemikalier har stora brister. Eftersom det kostar ca 10 MSEK att ta fram en toxikologisk profil enligt REACH och att det blir vanligare att SDS:er innehåller ett exponeringsscenario vore det intressant att veta hur de kan göras bättre.
GillaGilla
Tack för bra frågor. Frågan om 100.000 ämnen. Inom REACH finns ”bara” drygt 20.000 registrerade ämnen. Andra databaser/system har högre antal. Samtidigt finns många specialämnen som inte registreras eftersom de har så små volymer. https://toxicolour.wordpress.com/2018/06/04/hur-manga-kemkalier-finns-det/
Bristerna som jag syftar på bygger bland annat på fokuset på enstaka ämnen och att man inte studerat repro för flertalet ämnen. Att vi har SVHC-listor är ju lite märkligt då industrin redan borde upptäckt riskerna.
GillaGilla
EINECS (>100000 kemikalier) var föregångare till ELINCS som var föregångaren till dagens REACH. EINECS var tänkt att vara ett register för kemiska ämnen på marknaden år 1981 men kom att omfatta många fler ämnen. Detta för att kostnaden för att registering var låg (0 kr?). Därför blev EINECS ett register för både kommersiella kemikalier och utvecklingsprodukter som kanske någon gång i en obestämnd framtid skulle kunna bli kommersiella.
Eftersom REACH-registering är kostsamt så utgår jag från att REACH-registret ger en sannare bild av vad som faktiskt marknadsförs.
Eftersom jag inte är helt insatt i SVHC-processen borde jag kanske inte skriva någon kommentar men i grunden är det så att ämnen hamnar där på förslag. Någon har läst resultaten från REACH studierna och bedömt egenskaper och användning som riskabel.
De risker som kan upptäckas baseras på vilka studier som krävs enligt REACH. Jag tror få industrier inleder ett SVHC-förfarande men ansvarsfulla industrier undviker att producera riskabla konsumentprodukter.
GillaGilla